Cosmic Suicide: The Tragedy and Transcendence of Heaven’s Gate

Rodney Perkins and Forrest Jackson
The Pentaradial Press

Tankegångarna och världsåskådningen hos extrema religiösa minoriteter är ofta svår, ibland till och med omöjlig, att förstå för en utomstående. Vad som för icke-medlemmen kan verka fullständigt bisarrt och oförståeligt är för medlemmen en självklarhet och helt naturlig företeelse. Inte sällan uppstår missförstånd när de två världarna möts, och historien är fylld av konflikter mellan den dominerande religionen och nya; ovanliga uppstickare.

”Ufo-kulten” Heaven’s Gate tillhörde de senaste årens mest omskrivna och uppseendeväckande religiösa minoriteter, och mediahysterin omkring dem nådde oanade höjder i samband med det numera välkända massjälvmordet i San Diego 1997 där nästan 40 medlemmar miste livet. De var övertygade om att ett utomjordiskt rymdskepp följde i släptåget av kometen Hale-Bopp, en övertygelse de fått från sin ledare Marshall Applewhite, men också från den amerikanske radioprataren Art Bell samt Whitley Striebers hemsida.

Att bilderna på det påstådda rymdskeppet var manipulerade samt att den etablerade vetenskapen slog fast att Hale-Bopp var en helt vanlig komet och inget annat gjorde inte att självmordstankarna slogs bort, och under en tid var massmedia fylld med berättelser om den bisarra rörelsen som tog sitt liv i ett rikt villaområde i San Diego.

Perkins och Jacksons bok om rörelsen är en tunn liten sak på knappa hundra sidor, men det lilla formatet drar inte ner betyget. Den publicerades första gången 1997, samma år som massjälvmordet ägde rum, och den är fylld av intressanta fakta för den som vill lära sig mer om Heaven’s Gate, dess historia och världsåskådning.

En världsåskådning som, när allt kommer omkring, i grund och botten inte skiljde sig så nämnvärt från andra, mer etablerade religioner. Genom att använda ett komparativt tillvägagångssätt visar författarna hur många delar av rörelsens världsåskådning går att hitta i andra religioner och under tidigare epoker. Engelskan är lättförståelig och språket enkelt, och boken är fylld med små detaljer och beskrivningar som många andra essäer om samma ämne har missat eller ignorerat; detaljer som kanske inte ger en bättre helhetsbild av rörelsen men som definitivt gör läsningen mer fascinerande.

Eftersom boken publicerades 1997 känns partiet om Internet, förståeligt nog, ganska föråldrat, och slutsatsen att Marshall Applewhite grundade rörelsen som ett resultat av sin homosexualitet och den kristna kyrkans syn på hans livssyn är aningen tunn.



Boken är lättläst, välskriven, och ger en god, men inte fullständig, inblick i rörelsen och människorna som tog sina liv i tron att ett rymdskepp skulle föra dem till en högre existensnivå. Dess främsta förtjänst är att man som läsare kan ”förstå” varför de gjorde som de gjorde, varför de såg sina mänskliga kroppar som ”behållare” och därför inte ansåg självmordet vara ett mord i ordets rätta bemärkelse, och hur till synes normala människor kan fatta beslut som är så långt från andra människors verklighetsuppfattning.