Film öppnar ny tidsålder 

The Age of Disclosure är en amerikansk dokumentärfilm från 2025, regisserad och producerad av Dan Farah.

Film

Filmprojektet undersöker ett pågående, hemligt globalt program för återhämtning och reverse-engineering av utomjordisk teknologi, samt ett påstått 80-årigt försök till informationskontroll och mörkläggning från statligt håll. Via intervjuer med före detta högt uppsatta militära, underrättelse- och regeringsrepresentanter lyfter dokumentären fram trovärdiga vittnesmål om observationer, incidenter och fysiska bevis.

av Peo Wärring

Filmen presenterar alltså inte som ambition att leverera vetenskaplig “bevisföring” i form av fysiska prov eller verifierade artefakter, utan snarare att lägga fram ett stort antal vittnesmål från personer med insyn — och därigenom argumentera för att frågan om utomjordisk existens och UAP inte längre bör avfärdas.

I dokumentären medverkar flera högt uppsatta personer från amerikansk militär, underrättelse, politik och vetenskap. Bland de mest framträdande är:

  • Luis Elizondo — före detta Pentagon-tjänsteman med koppling till program relaterade till UAP:er. I filmen framställs han som en nyckelperson med insyn i vad som beskrivs som hemligstämplade program.

  • Jay Stratton — före detta ansvarig för USA:s UAP Task Force (en arbetsgrupp för oförklarade flygande fenomen). I filmen säger han att många av de som medverkat talar om observationer och återfunna föremål och teknik, och att det pågår en global kapplöpning för att förstå och möjligen vända sådan teknologi.

  • Marco Rubio — Utrikesminister och tidigare senator (och i filmen benämnd som en högt uppsatt representant för amerikansk regering). Han framträder och hävdar att okända objekt observerats över skyddade anläggningar (t.ex. känsliga militära eller kärntekniska baser).

  • James Clapper — tidigare direktör för nationell underrättelsetjänst i USA, även han medverkar och betraktas som en insider med möjlig inblick i klassificerad information.

  • Hal Puthoff — forskare / vetenskaplig röst i filmen, som enligt dokumentären ska ge professionell tyngd åt analysen kring fenomenen och de påstådda observationerna.

  • Chris Mellon — före detta försvars- eller underrättelsefunktionär, med kopplingar till dokumentarens tema.

  • Ytterligare personer från politiken och kongressens båda kamrar — flera senatorer och representanter — nämns i filmens titelrullor, vilket understryker att dokumentärens påståenden stöds av flera politiska aktörer.

Totalt har 34 olika insiders intervjuats för dokumentären: militär, underrättelsetjänst, politiker och forskare.

Dokumentären hävdar att det finns ett globalt hemligt program som dessutom är spritt över världen till USA:s allierade, inklusive Sverige, med målsättning att kartlägga och om möjligt reverse-engineera teknologi av icke-männskligt ursprung. Ett återkommande påstående är att objekt observerats över kärn- och militäranläggningar — vilket skulle innebära potentiella säkerhetsrisker på nationell nivå.

I flera intervjuer beskriver deltagarna observationer av okända fenomen — så kallade UAP (Unidentified Anomalous Phenomena) — som enligt dem uppvisar egenskaper utöver vad konventionell aerodynamik och känd teknologi kan förklara.

Filmen framhäver också att trots att det påstås finnas “klassificerad hemligstämplad bevisning” — till exempel radarloggar, sensordata eller fysiska rester — så har dessa inte alltid offentliggjorts, vilket pekar på en medveten mörkläggning.

Genom att samla många vittnesmål från olika bakgrunder — militära, underrättelse, politik, vetenskap — försöker dokumentären etablera ett narrativ om att dessa olika linjer sammanfaller. Det gör att den representerar det mest ambitiösa försöket till “ufo-dokumentär” i modern tid.

Distribution och mottagande

Filmen hade premiär vid filmfestivalen SXSW våren 2025. Den 21 november 2025 släpptes den på strömningstjänsten Amazon Prime Video där den kostar omkring 100 SEK att hyra och får även en begränsad biovisning i New York, Los Angeles och Washington D.C.

Recensionerna och reaktionerna på dokumentären har varit blandade. Vissa kritiker menar att det är “den mest seriösa och källbelagda ufo-dokumentären hittills” med tanke på det stora antalet insiders och vittnesmål. Andra påpekar att filmen i grunden bygger på obekräftade påståenden — att den saknar verifierbar, fysiskt kontrollerbar bevisning och att mycket av materialet består av uttalanden.

Detta innebär att dokumentärens slutsatser bedöms som kontroversiella — för vissa förestående, för andra spekulativa. Filmens förmåga att övertyga beror till stor del på tittarens beredskap att ge tyngd åt vittnesmål och insideruttalanden. Man måste helt enkelt bedöma filmen enligt en annan måttstock. Varför ställer dessa personer, som exempelvis USA:s utrikesminister, upp och vad är deltagarnas syften?

Slutsats

Sammanfattningsvis är The Age of Disclosure en dokumentär som med ambitionen att vara seriös och “tung” i sin framtoning söker lyfta frågan om UAP / ufo och möjlig utomjordisk intelligens till offentlig debatt. Genom att samla vittnesmål från högt uppsatta tjänstemän inom militär, underrättelsetjänst och politik, försöker dokumentären presentera ett sammanhängande narrativ om att det finns tillräckligt många “insiders” för att åtminstone ifrågasätta den officiella uteblivna transparensen.

För den som är intresserad av ufo- och UAP-fenomen — särskilt med koppling till statlig hemlighållning — är dokumentären en av de mest betydelsefulla som släppts någonsin.

 

Direktlänk till artikeln