Ljusen över Luleå har fått sin förklaring

Det som lät som rena drönarinvasionen har nu fått sin förklaring i några astronomiska objekt.

Norrbottens-Kuriren uppmärksammade detta den 13 oktober då två fiskare som arbetade i Luleå skärgård observerade något på himlen de inte kunde identifiera.

Av Clas Svahn (CS)

Det var vid 05.30-tiden söndagen den 12 oktober som fiskarna Robert Karlsson och Axel Nordmark var ute och fiskade i var sitt fartyg. Någonstans mellan Sandön och Junkön gjordes observationen och Robert Karlsson berättar för tidningen hur han såg ett ljusstarkt objekt som han först trodde var en planet.

Men till Norrbottens-Kurirens Klas Hallvarez säger han att planeter inte blinkar och att det här objektet blinkade i rött, grönt och vitt.

Den här bilden är tagen klockan 05.30 den 12 oktober och visar sannolikt stjärnan Sirius. Foto: Robert Karlsson

Något som mycket riktigt stämmer. Venus som gick upp senare lyste med ett fast sken liksom Jupiter som befann sig högre upp på himlen.

– Sedan såg vi en till och när vi började se oss om var det massor, sa Robert Karlsson till tidningen.
– Det var mängder av dem. Vi pratar inte om tio, snarare mellan 50 och 100 stycken.

Som så många andra numera misstänkte han att det kunde röra sig om drönare. Men varken militären eller polisen kunde bekräfta detta och några skjutövningar pågick inte i närheten.

När jag (Clas Svahn) talar med Robert Karlsson, som arbetar som fiskare och lots, har det gått ett dygn sedan händelsen. Och även för mig berättar han att det var ett ljusstarkt föremål som drog uppmärksamheten till sig:

RK: – Då blinkade det röda, gröna och vita, det var då jag började fundera på vad det var. Men nu var det samma sak i dag igen. Jag såg samma stationära… en satellit måste det vara.

CS: – Nej, det är det inte. Satelliter står inte still.

RK: – Man såg det så väl i kikaren. Och jag såg det 150–155 grader när vi befann oss öster om Junkön. Ungefär sydsydost. Och den syns hela tiden där.

Robert Karlsson säger att han såg det ljusstarka föremålet vid 04.15–04.30-tiden.

– Och så var det en till höger om den som blinkar, 180 grader och lite högre upp.

Denna bild är tagen klockan 04.50 och vad som syns på den är svårt att säga. Bilden är tagen inifrån styrhytten på fartyget varför det inte går att utesluta att en del av ljusen är stjärnor och andra reflexer. Foto: Robert Karlsson

När jag kontrollerar med ett stjärnprogram hittar jag norra halvklotets starkast lysande stjärna, Sirius, precis på den platsen vid den tiden. Och lite högre upp lyser Betelgeuse i Orion, också den stark med en magnitud av 0,43. Precis på 180 grader. Sirius har magnituden -1,47. Ju starkare ljusstyrka desto lägre siffror. Minus är mycket starkt.

Under vårt samtal fortsätter Robert Karlsson att gissa på en satellit och vi diskuterar också Starlink som han frågar mig om. Men inget av detta stämmer överens med det han och Axel Nordmark såg.

CS: – Du pratar om många objekt. Att det var mellan 50 och 100 objekt. Vad menar du med det?

RK: – Nej, det var när jag kikade över allt så var det de där vita, gröna. Som att det var lanternor. Ja, jag vet inte.

CS: – Såg du dem i dag (måndag) också?

RK: – Jag tittade inte lika noga men jag såg väl 4–5 stycken. Jag vet inte om de var stilla eller om de rörde på sig eftersom jag körde båten.

När jag intervjuar Axel Nordmark ger denne en något annorlunda bild av det som hände:

AN: – Det är bara att gå ut och titta när det är mörkt med en vanlig handkikare. Då blinkar det lite grann, grönt, rött eller lite vitt. För mig är det inget särskilt. De är ju kvar i dag på samma plats. Det är ingen större märkvärdighet.

CS: – Så du säger att du har sett dem på samma ställe som ni såg dem i går?

AN: – Ungefär. I morse alltså. Du får väl ta dig ett flyg upp till Luleå om du vill beskåda det här fenomenet. Men jag skulle väl inte direkt rekommendera att lägga pengar på det. I min värld är det inget jättesärskilt.

CS: – Rörde de på sig, de du såg?

AN: – Nej, nej, nej. Inte till synes.

Slutsatsen är att de två ljusstarka objekt som Robert Karlsson först reagerade på var stjärnorna Sirius och Betelgeuse. Genom sin beskrivning har han själv pekat ut dem på deras exakta platser på morgonhimlen.

De övriga objekten rörde sig knappast om några drönare. Dessa skulle inte ha dykt upp på exakt samma plats och vid samma tid två dagar på rad. Senare visade sig också dessa ha varit stjärnor.

Och det faktum att de båda fiskarna inte såg något ljusfenomen över huvud taget under tisdagen (14/10) gör att det står klart att föremålen de såg de två andra dagarna mest sannolikt var stjärnor och kanske Jupiter som under tisdagsmorgonen doldes av moln.

PS: Under onsdagen talade jag med Robert Karlsson igen och han var åter ute och fiskade. Han skickade då några bilder på föremål han inte säkert kunde identifiera under morgonen som alltså fortfarande syntes efter fyra dagar. Jag kunde då identifiera dem som stjärnor, bland annat Rigel. 

RK: – Jag förstår nu att det vi sett var astronomiska objekt så jag känner mig lite dum, sa han.

Jag försäkrade honom om att han varit långt ifrån dum och att många, såväl flygledare som piloter har gjort samma fel genom åren. 

Robert Karlsson berättade också att han varit närmast nedringd men undvikit att prata med okända nummer. Även Kurirens reporter Klas Hallvarez hade fått ett stort antal mejl och samtal där människor försökt stoppa honom från att tala med mig och UFO-Sverige.

Direktlänk till artikeln

Detta kan du se på himlen i oktober 2025

Hösten är här! Och det med besked. Plötsligt blev det kallt och mörkt och det var egentligen inte längre möjligt att ha fönstren öppna dygnet runt. Samtidigt började rapporterna om folks vikande humör strömma in, likt brev på posten. Själv är jag glad över hösten och det som tillhör den, och jag är tacksam för att jag känner så, när jag hör om alla som tar illa vid sig av hösten och vintern. Sommaren däremot har jag desto större problem med: hettan, ljuset, insekterna – och inte minst det långa, tråkiga uppehållet i ishockeysäsongen. Men nu är det som sagt höst och med den blir ju stjärnhimlen närvarande på ett helt annat sätt. Som en stor och vänlig vän som tar ens hand och alldeles tyst visar en nya äventyr och horisonter. Men nu går vi raskt vidare, innan jag blir alltför filosofisk. Oktober bjuder på supermåne, meteorregn och chanser att se Uranus.

av Johan Hannu Fagervall

Norrsken, Lucas Marcomini Unsplash

Planeter i oktober

Venus

Planeten Venus går upp i öster innan gryningen. Tonar bort som en morgonstjärna i sydost under tiden det blir ljusare.

Jupiter

Den gulvita planeten Jupiter syns under nätterna. Den går upp i nordost när det blivit kväll. Vid klockan 3 står den ganska högt i öster.

Saturnus

Saturnus blir synlig lågt över horisonten i ostsydost i skymningen. Står i söder vid midnatt. Går ned i väster innan gryningen. Under kvällen 5 oktober och under natten mot 6 oktober följs månen och Saturnus åt över himlen.

Uranus, Stellarium.

Uranus

För att se planeten Uranus lättast behöver du en kikare av något slag, även om Uranus ska synas med blotta ögat. Bäst förhållanden för att se Uranus råder när månen inte stör med sitt sken, och månen blir ny 21 oktober. Vid midnatt återfinner du då Uranus ganska högt över horisonten i sydost, snett till höger ovanför den ljusstarka stjärnan Aldebaran och en liten bit under den mytomspunna stjärnhopen Plejaderna i Oxens stjärnbild.

Fullmåne, Insung Yoon Unsplash

Månen i oktober

I oktober väntar oss en superfullmåne, närmare bestämt tisdag 7 oktober klockan 05.48. Månen befinner sig då lågt i väster, på väg att gå ned. Den går upp igen i skymningen, i ostnordost. Den kommer vara stor och fin då också. Men den kommer vara stor och fin också kvällen innan, måndag 6 oktober då den går upp i öster runt 17.30. Missa inte det. Vad är då en supermåne? Jo, för att ta det från början: månen rör sig runt jorden i en elliptisk bana, inte en rund. Det betyder att månen ibland är närmare jorden och ibland längre ifrån. Punkten när månen är som närmast kallas perigeum. Termen ”supermåne” använder man om en fullmåne eller nymåne inträffar samtidigt som månen befinner sig som närmast jorden, vid perigeum, eller åtminstone mycket nära perigeum. Just i oktober kommer månen vara som allra närmast jorden 34 timmar efter fullmånen, nämligen onsdag 8 oktober klockan 15. Vid klockan 05.48, när fullmånen inträffar, har månen inte ännu hunnit ta sig till perigeum, men har inte alltför långt kvar och är därmed kvalificerad för titeln ”supermåne”. Supermånen kommer dessutom vara rödaktig, eftersom den står så lågt. Ett mycket vackert fenomen, om ni frågar mig. Halv avtagande blir månen måndag 13 oktober och tisdag 21 oktober är månen ny.

Superfullmåne , Hector Falcon Unsplash

Meteorregn

I början av oktober möter Jorden meteorregnet Draconiderna, som är av storleken mindre, med som mest 10 meteorer per timme. Nätterna mellan 6 – 10 oktober är bäst för observation av detta stjärnfall, i år med en topp i aktiviteten natten mellan onsdag 8 oktober och torsdag morgon 9 oktober. Är, till skillnad från de flesta andra meteorregn, mest framträdande tidigt på kvällen. Tyvärr kommer fullmånens sken blända. Läs mer här.

Stjärnfall över kyrkan, Alexander Andrews Unsplash

I slutet av oktober är det dags för Orioniderna som fått sitt namn av att radianten ligger i stjärnbilden Orion. Orioniderna är stoft som har sitt ursprung i Halleys komet. Meteorregnet producerar som mest 20 meteorer per timme. Orioniderna når sin kulmen natten mellan tisdag 21 oktober och onsdag 22 oktober. Månen är ny, vilket lämnar fältet fritt och mörkt för stjärnfallet.

Normaltid

Och glöm nu inte att ställa om klockan natten mellan lördag 25 oktober och söndag 26 oktober! Ty sista söndagen i oktober ställer vi tillbaka klockan till det som kallas normaltid, eller med en mer poetisk term: vintertid. Skönt!

Källor framförallt

Astronomisk kalender av Per Ahlin

Stellarium.org

Seasky.org