UFO-Sveriges fältundersökarkurs
UFO-Sverige håller varje år sedan 1977 en kurs där vi utbildar nya fältundersökare samt vidareutbildar föreningens befintliga undersökare och representanter. Kursen hålls vanligtvis under oktober och fungerar som en helgkurs med kursprogrammet förlagt under lördagen och söndagen.
Under kursen får deltagarna bland annat lära sig mer om vilka fenomen som kan misstolkas som ufofenomen, undersökningsmetodik, intervjuteknik och vittnespsykologi. På kursen hålls ibland också olika teman som exempelvis ufofenomenets historia och vanligtvis så finns det även en gästföreläsare för varje år. Gästföreläsaren kan komma från alla möjliga ämnesområden och det har genom åren funnits exempelvis astronomer, parapsykologer, illusionister och anställda från olika instanser inom försvarsmakten.
Utöver kursprogrammet så fungerar utbildningen även som en social tillställning med tipspromenad, lottdragning, bokförsäljning och samkväm där deltagarna ges möjlighet att diskutera sitt intresseområde med likasinnade. Kursansvariga är Clas Svahn och Rickard Andersson.
De flesta som vill börja engagera sig som undersökare i föreningen brukar inleda med att gå fältundersökarkursen.
UFO-Sveriges expedition till Kyrktåsjö avslutad
Onsdagen 13 2016 juli genomförde en grupp fältundersökare från Riksorganisationen UFO-Sverige en sökexpedition till Kyrktåsjö för att försöka hitta speciella metalldelar.
Text och Foto Tobias Lindgren
Förmiddagen ägnades åt att göra en rekonstruktion av den händelse som Bo Hallberg, hade vid mötet med de underliga figurerna och deras farkost. En stor grupp med både ufologer och de nuvarande markägarna gick runt och lyssnade intresserat på när Bo berättade hela händelsen om det märkliga mötet han hade som liten pojke.
Vädret var fantastiskt med strålande sol och mycket värme. Alla såg fram emot eftermiddagens sök, av de metallbitar som Bo berättar om och som han menar sig ha grävt ned.
Sökområdet intogs med stor iver och mycket entusiasm. För att kunna göra ett så bra jobb som möjligt hade vi en mängd hjälpmedel med oss så som hackor, spadar, sikt, såg och lie samt metalldetektor.
Bo mäter ut var det är bäst att börja söka, men efter mer än 50 år är det inte längre så lätt, då vegetationen förändrats väldigt mycket. 
Markförhållandena som från början såg väldigt gynnsamma ut, tar ut sin rätt på hårt arbetande ufologer, som får kämpa hårt med rötter och stenar.
Efter någon timme drar molnen ihop sig över platsen och det blir mörkt. Lite vatten är naturligtvis inget som hindrar undersökarna från att fortsätta, men när regnet piskar horisontellt och åskan mullrar mellan bergstopparna tar vi ändå en paus. Bo ger dock inte upp utan gräver vidare för att verkligen inte gå miste om någon tid. Han vet ju att han är nära.
Regnet lättar och gruppen hugger tag i redskapen igen. Markägaren Richard bidrar med stor hjälp när han med van hand svingar hackan i marken.
Efter ytterligare några timmars letande och sökande anser vi oss tillräckligt nöjda för att kunna avsluta expeditionsdelen av UFO-Sveriges undersökning.
Varför gör vi detta kan man undra? Vi vill hjälpa Bo med räta ut några frågetecken i hans märkliga historia och försöka ta reda på vad som hänt. Berättelser av detta slag är mycket ovanliga. Vi anser att det är vår skyldighet att kontrollera det vi kan, när möjligheten att hitta fysiska föremål som bekräftar berättelsen finns.
UFO-Sverige vill lyfta på alla stenar för att hitta svar, och det kan vi lova att den här gången har vi verkligen lyft stenar.
Fortsättningen och hela historien tillsammans med expeditionens resultat läser du i UFO aktuellt.
Gilla UFO-Sverige på Facebook där ni också ser mer av expeditionen
UFO-Sverige på expedition
Den 13 juli 2016 genomför UFO-Sverige en expedition till Ångermanland nära gränsen till Lappland i syfte att söka efter ett antal nedgrävda föremål.
Målet med projektet är att kontrollera en händelse som inträffade på den aktuella platsen på 1950-talet. Händelsen kom till UFO-Sveriges kännedom på våren 2015, där rapportören berättar om upplevelser han hade som ung pojke när han bodde på orten.
Mannen berättar att han en sommardag ser en diskusformad farkost som hade landat på ett fält mellan sjön och byn där han bor. Runt farkosten ser han också ett antal små figurer med egendomligt utseende. De arbetar till synes med att banka loss delar från skrovet på farkosten. Händelsen resulterar bland annat i att han blir ombordtagen på farkosten, vilket inleder en serie kontakter under resten av sommaren.
Under dessa kontakter får han veta att de delar som togs bort under reparationsarbetet, lämnats i ett stenröse intill landningsplatsen. Pojken uppmanas att gräva ner de överblivna delarna av farkosten under en grillplats närmare hemmet.
UFO-Sverige har under året dokumenterat och analyserat berättelsen samt intervjuat ett antal personer, och kommit fram till att händelsen är tillräckligt intressant för att göra en undersökning på platsen.
Följ expeditionen på Facebook.
Hela historien tillsammans med expeditionens resultat läser du i UFO aktuellt.
UFO-Sveriges fältundersökarkurs 2022 - unikt!
Under helgen den 21 till 23 oktober anordnade UFO-Sverige den årliga kursen för nya och gamla fältundersökare. En kurs som har arrangerats sedan 1977 och som alltid lockar många deltagare. I år 52 stycken från olika delar av Sverige och en från Norge.
Av Clas Svahn
Fältundersökarkursen är ovanlig, sannolikt unik, då den samlar intresserade till en fysisk kurs istället för att som många organisationer nöja sig med ett test på nätet. Och det är just mötena mellan kursledare och elever som gör utbildningen så framgångsrik och givande för oss alla!
Målet med fältundersökarkursen är att UFO-Sverige ska få fler aktiva undersökare på många platser i landet. Sverige är stort och att skapa ett väl fungerande nätverk som spänner över så stor yta som möjligt är viktigt.
För att bättre ta tillvara den resurs som en fältundersökare är har UFO-Sverige startat ett så kallat fältundersökarforum, FuF, som ska hålla kontakten med nya och gamla undersökare, se till att de får information och uppgifter samt vara en länk mellan rapportcentralen och den enskilde undersökaren.
Om detta berättade FuF-gruppens Mikael Karlsson under helgens kurs som genomfördes på Yxnerum Hotell i Östergötland där vi var för andra året i rad. Kursen startade redan på fredagen, vilket var första gången, detta för att ge mera möjligheter till pausar och öka möjligheterna till att bygga ut en del av kursutbudet under lördagen och söndagen. Något alla deltagarna uppskattade.
Liksom inför förra årets kurs höll övertecknad i själva kursinnehållet tillsammans med Tobias Lindgren medan Rickard Andersson stod för de praktiska bitarna med anmälningar, information och kontakter med hotellet.
Samlingen på fredagen gjorde också att vi hann lära känna varandra lite bättre. Deltagarna anlände under hela sena eftermiddagen och tidiga kvällen då det bjöds på svampsoppa med smörgås.
Men alltså också på kurs!
Som tidigare var ett avsnitt inriktat på att informera om hur UFO-Sverige fungerar som organisation där övertecknad och Anders Berglund gav deltagarna en inblick i UFO-Sveriges idéprogram och hur vi förväntar oss att en fältundersökare ska arbeta. Thomas Michanek berättade om på vilket sätt man som intresserad kan engagera sig i föreningens arbete och Tobias Lindgren följde på lördagen upp med att ge en grundläggande utbildning om de olika redskap som en fältundersökare måste känna till och kunna använda sig av.
Tillsammans med Mikael Karlsson berättade jag om vilka utmaningar det finns när det gäller ögonvittnen – och det är många – samtidigt som fortsättarna fick lyssna till Anders Berglund (Evald Maarup), Johan Gustavsson (Levelland) och Tobias Lindgren (Valensole) som berättade om tre kända, och intressanta, ufofall.
Under lördagen fick jag också möjlighet att beskriva Archives for the unexplained (AFU) och hur vi jobbar med arkivet och så visade jag klipp från filmen ”UFO Sweden” som går upp på biograferna den 25 december men som har världspremiär i Norrköping redan den 12 december.
”UFO Sweden” kommer utan tvekan att ge UFO-Sverige nya medlemmar och många förfrågningar, på samma sätt som ”Ghost Rockets” gjorde 2015. Vi kommer sannolikt också att få in en massa äldre observationer eftersom många upptäcker att det finns en organisation att rapportera till. Och då gäller det att vi har utbildade undersökare som kan ta hand om dem.
Under kursen tog vi också den traditionsenliga gruppbilden som följdes av en tipspromenad signerad Tobias Lindgren. Promenaden gick runt hotellanläggningen och bestod av 13 frågor och en utslagsfråga.
Helgens tyngsta utbildningspunkt var gruppövningen som jag och Tobias Lindgren arbetat fram. Där delade vi in deltagarna i fyra grupper på mellan 11 och 13 personer som sedan skulle intervjua var sitt ”vittne” som alla hade sett samma föremål men från olika platser och vid något olika tidpunkter.
Här hade jag och Tobias, tillsammans med min son Markus, spelat in fyra filmer i trakten kring Kimstad väster om Norrköping. Filmerna visade ett okänt föremål (UFO-Sveriges drönare som flögs av Tobias) och som observerades av de fyra olika vittnena.
Inspelningarna gjordes den 5 oktober och den 9 oktober visade vi filmklippen via Zoom för våra fyra ”vittnen”, Mikael Karlsson, Peo Wärring, Anders Berglund och Thomas Michanek. De fyra fick också en berättelse uppläst för sig som de sedan skulle komma ihåg när vi så under kursen den 22 oktober ställde dem inför sina grupper av nyfikna fältundersökare.
Inte helt oväntat visade det sig att vittnena glömt många detaljer men också att de mindes en hel del. Det blev en lärorik övning med en rolig och spännande redovisning.
Den sista programpunkten under lördagen var ett mycket uppskattat föredrag av arkeologen Richard Holmgren som är en av få som på skidor följt de nio olyckliga unga männen och kvinnorna som 1959 dog i en makaber händelse i Djatlovpasset i Uralbergen. Richard Holmgren lade fram sin egen teori om att de nio utsatts för en iskall fallvind som träffat deras tält och tvingat dem ut i den mörka och mycket kalla natten där de sedan frös ihjäl. Han lyckades belägga sin teori på ett övertygande sätt.
Efter föredraget samlades vi för middag och därefter drog sig alla till stora salen, där det ryms sextio personer, för att vi skulle få veta hur det hade gått i tipspromenaden och efter det vidtog dragningen i lotteriet där de flesta kunde ta med sig någon vinst hem.
Tobias Lindgren hade som sig bör också tagit med ufoballonger som vi skickade upp från parkeringen vid idrottshallen och det var bara att konstatera att förhållandena var perfekta och att alla de thailändska rislyktorna flög till väders precis som planerat. De som varit med några år minns betydligt svårare uppsändningar.
Som vid andra kurser och konferenser är den sociala delen viktig och under hela kursen sålde Carl-Anton Mattsson och Roger Ersson böcker, såväl nya som antikvariska, och Rickard Andersson hade med ett urval från UFO-Sverige butik där muggar och musmattor liksom t-tröjor lockade många. På kvällen serverades en trerätters middag och sedan öppnade puben där många satt och pratade under några timmar.
Söndagen inleddes med frukost och som första programpunkt berättade jag och Peo Wärring om vad som händer, och har hänt, i USA då det gäller kongressens nyvaknade intresse för ufofrågan. Och medan jag lade beslag på nybörjarna under drygt två timmar för att berätta om de många möjliga misstolkningsfenomen som en person kan utsättas för (som är en verklig ögonöppnare) berättade Thomas Michanek om hur man bäst bemöter inlägg på Facebook. En viktig del av kursen eftersom det gäller att hålla god ton och att vara kunnig.
Fortsättarna fick dessutom inleda ett grupparbete för att besvara frågan om hur vi tar hand om våra fältundersökare och sedan komma med förslag på hur vi kan bli bättre på just detta. Det hela utmynnade i en diskussion där också nybörjarna fick vara med innan det var slut på programpunkter och klockan hade blivit 14.30 på söndagen.
Det var en mycket nöjd skara kursdeltagare, och arrangörer, som lämnade Yxnerum medan ett stilla regn fyllde luften. Flera kördes till stationer och bussar i ”UFO-Sveriges taxi” som rattades av Rickard Andersson med Tobias som andreförare. En uppskattad service som fanns tillgänglig också under fredagen.
Som vanligt fick nybörjarna fylla i ett frågeformulär där en av frågorna löd: ”Vad har du för uppfattning om UFO-Sverige så här långt?”
Och här är samtliga svaren förutom från en som skrev att han ännu inte bildat sig en uppfattning:
”Bra att föreningen tar sig an fenomenen på ett seriöst/vetenskapligt sätt och undviker spekulationer/fantasier.”
”Att organisationen är väl fungerande.”
”Känns strukturerad och vetenskapligt men ändå intresserad av det okända.”
”Välorganiserad och seriös – mycket viktigt!”
”Alltid tyckt att er nuvarande neutrala inställning har passat mig.”
”Trevlig förening med många kunniga i olika ämnen.”
”Väldigt bra och väldigt seriös organisation.”
”Mycket bra.”
”En förening med kunniga och seriösa eldsjälar.”
”Väldigt intressant och roligt på kursen.”
”Det är en förening som delar min syn på fenomenet.”
”Mycket seriös.”
”Det görs ett stort jobb för att få fram så bra fakta runt rapporterna.”
”Mycket trevliga medlemmar.”
”Seriös, trovärdig, intressant och rolig!”
”Passionerade eldsjälar.”
”Mycket seriöst och bra.”
”Mycket seriös förening som skiljer sig från andra aktörer på området det oförklarliga.”
”Seriöst grundat, mycket kunskap.”
Lyckad fältundersökarkurs 2021 i Yxnerum
Riksorganisationen UFO-Sverige anordnade under helgen 08–10 oktober 2021 årets fältundersökarkurs på Yxnerum kurs och konferenscenter ute i den östgötska naturen söder om Linköping och Norrköping. Kursen som är öppen för dem som vill undersöka ufoobservationer och lära sig mera om ufofenomen samlade cirka 40 deltagare, varav nästan hälften var med för första gången. Det var som vi brukar säga, den bästa gruppen.
Under två spännande kursdagar fick deltagarna lära sig mycket om att undersöka ufofall. Vittnespsykologi, misstolkningar och det amerikanska försvarets arbete med ufofrågan var några av programpunkterna. Deltagarna fick också en mycket varm och spännande hälsning från filmgänget Crazy Pictures om deras kommande storfilm UFO Sweden.
Som vanligt hanns det också med att umgås över god mat och dryck. Bokförsäljning, lotteri, och ufoballongsuppsläpp varvades med intressanta föreläsningar om hur man kan lära sig att analysera bilder med en mängd olika metoder. Tyvärr hade vi inte gänget från Norge med på kursen i år, vilket i och för sig gjorde att en svensk lyckades vinna i den mycket trevliga tipspromenaden.
Fältundersökarkursen återkommer nästa år, till hösten 2022. Det går redan nu bra att anmäla sitt intresse för att deltaga på kursen genom att skicka ett mejl med kontaktuppgifter till info[at]ufo.se. Obs! intresseanmälan är inte bindande.
Tack till alla för att vi åter gjorde denna kurs till den bästa.
Klicka på bilderna för mer information.
|
|
|
|
|
Inte ett ufo men väl ett av alla misstolkningsfenomen.
Tack och på återseende på nästa kurs!
Mycket lyckad fältundersökarkurs 2023
Ett femtiotal kvinnor och män tog sig till Yxnerums konferensanläggning i Östergötland helgen 27–29 oktober för att utbilda sig i UFO-Sveriges regi. Och årets kurs var den 51:a fältundersökarkursen sedan starten 1977.
Av Clas Svahn
UFO-Sverige är en av få ufoorganisationer i världen som utbildar sina undersökare på plats och med fysiska lektioner. Något som är överlägset kurser via Zoom eller internetformulär som ska fyllas i.
Årets kursdeltagare. Foto: Clas Svahn
60 personer var anmälda men i sista stund föll några bort till följd av sjukdom, något som tyvärr alltid inträffar, men någon brist på deltagare var det inte som går att se på gruppbilden ovan. De flesta kom från Sverige men en var från Finland, en från Norge (men bor i Sverige) och en hade tagit bilen från Danmark.
En producent och en fotograf dokumenterar tipspromenaden. Foto: Clas Svahn
Och kursen följdes av två filmteam som arbetar på var sina dokumentärer.
Under de tre dagarna fick nybörjare och fortsättare stifta bekantskap med viktiga redskap som en fältundersökare måste kunna använda, allt från kompass till internetbaserade hjälpmedel som Flightradar och olika astronomiprogram.
Victoria Tellander Anderssons tipspomenad var svår men ett roligt inslag i kursen. Foto: Clas Svahn
De fick också en ordentlig genomgång av undersökningsmanualen som är alla fältundersökares bibel och som sedan några år ligger bakom en inloggning på www.ufo.se. Klicka om du vill följa länken. Tidigare skrev vi ut tjocka kompendier som delades ut under kursen. Nu finns allting i form av text, bilder, filmer och länkar på nätet vilket gör den enkel att använda och att uppdatera.
Nybörjarna kunde under tre timmar få en ordentlig ögonöppnare när det gäller vad vi människor kan se fel på när det gäller fenomen på himlen men de fick också se och lyssna till ett antal olösta ufofall samt en trettio minuter lång genomgång av spökraketfenomenet.
Clas Svahn berättar om statistiken på hur bra eller dålig man är på att observera och minnas. Foto: Tobias Lindgren
Fortsättarna fick samtidigt olika uppgifter i form av två fallstudier och lite mer övningar när det gäller arbetsredskapen.
Båda grupperna fick också lyssna till en dragning om vittnespsykologi och hur vi i UFO-Sverige arbetar när vi utreder en observation. Under söndagen blev det även tid för en dragning om det som händer i USA just nu och hur ufofrågan där har blivit storpolitik.
Den stora övningen, ett rollspelet med ett ufofall för kursdeltagarna att lära sig mycket av. Tobias Lindgren i förgrunden. Foto: Clas Svahn
Den punkt som tog längst tid var som vanligt det fiktiva ufofall som Tobias Lindgren och övertecknad tagit fram och som genomfördes som ett rollspel med fem grupper som var och en jobbade för att lösa det. Även i år mycket uppskattat trots att det blev strömavbrott under några timmar mitt i övningen. Lätt var det inte – men väldigt roligt!
Det fanns också gott om tid till socialt umgänge där det såldes lotter, hölls tipspromenad och skickades upp ufoballonger för att visa hur en sådan observation kan te sig. Lotterna gick åt som smör i solsken och alla lyckades faktiskt vinna något! Tipspromenaden togs hem av Anders Berglund.
En gemensam trerätters middag bjöds under lördagskvällen.
En glad Anders Berglund efter att han vunnit tipspromenaden, med bäst gissning på utslagsfrågan. Foto: Clas Svahn
Det stod också två lite mer underhållande programpunkter på schemat. Den ena var ett föredrag av religionsvetaren Erik A W Östling om hur olika orter i USA använder sig av ufotemat i sin marknadsföring. Den andra var en presentation av TV4-satsningen ”Ufo-mysteriet med Felix Herngren” som just nu spelas in och som sänds nästa år.
Färgglada ballonger i året uppsläpp som blev mycket lyckat. Foto: Clas Svahn
Alltid är det någon som inte sett ufoballonger förut. Foto: Clas Svahn
En trevlig paus och ett uppskattat moment med fin formationsflygning. Foto: Tobias Lindgren
Till sist fick alla som genomfört kursen diplom och väldigt många sa på stående fot att de skulle komma tillbaka nästa år.
De som höll i kursen var i bokstavsordning: Fred Andersson, Rickard Andersson, Johan Gustafsson, Tobias Lindgren, Thomas Michanek, Clas Svahn, Victoria Tellander Andersson, Peo Wärring.
Välkommen åter nästa år!
Två systrar semestrade i Mölle, ett par mil norr om Helsingborg. De hade hyrt en stuga med utsikt över havet söderut. Klockan var strax före 22 när de satt och åt middag och betraktade kvällsljuset från småbåtshamnen ut mot Öresund, och de plötsligt fick syn på något. Den ena systern skriver i sin rapport till UFO-Sverige:
UFO-Sverige 2021-01-14
Mölle, Skåne Län
2016-08-30
”Det började med ett starkt vitt ljus nära horisonten som såg ut som en stark stjärna. Ljuset tycktes långsamt stiga något och röra sig närmare, samtidigt som det efter en stund skiftade färg till grönt. Jag tog då några bilder. Kort efter det försvann fenomenet som man släcker en lampa. Hela observationen varade i ungefär fem minuter.”
Vittnet tog en serie foton på objektet mellan klockan 21.54 och 21.56, varav tyvärr endast ett är utzoomat med referensobjekt. Bilderna är tagna med en Panasonic DMC-FZ200, och objektiv 25-600 millimeter.
Den andra systern berättar vidare över telefon hur hon uppfattade händelsen:
”Jag såg ett fast, skarpt gulaktigt sken ut mot havet nära horisonten, som en stark lampa. Det syntes ganska länge men plötsligt försvann det bara. Det rörde sig hela tiden rakt emot mig och steg högre och högre upp över horisonten.”
Det råder en viss oklarhet om fönstret var öppet eller stängt då fotot togs, men oavsett vilket så kan UFO-Sverige ändå konstatera att ett mindre lysande objekt sannolikt befann sig relativt nära den troliga mast som delvis lyses upp av ljuset på fotot ett hundratal meter bort. Ljuset avspeglar sig även i vattnet, vilket omöjliggör att det skulle kunna handla om någon form av reflex via fönstret.
En kontroll med SMHI visade att det rådde helt klart väder i området med 0% molnighet från klockan 21.00 och dryga fem timmar framåt (station Hallands Väderö A).
En ytterligare kontroll av stjärnhimlen visade att planeterna Mars och Saturnus befann sig nära horisonten söderut vid tidpunkten.
Någon specifik kontroll av flygtrafiken i området har tyvärr inte kunnat göras, då för lång tid har passerat. Någon särskilt vanlig flygbana från Kastrup och norrut över området har heller inte kunnat fastställas. Det startar dock ett fåtal flyg från Kastrup då och då under kvällstid med rörelse norrut genom observationsområdet.
Huruvida det som fångats på fotot var ett utav dessa flyg med rörelse rakt emot observatörerna, en lampa på en båtmast, en drönare, planeterna, en kombination av dessa, eller någonting helt annat är idag tyvärr helt omöjligt att svara på.
Det var en vindstilla, väldigt varm och solig sommardag runt midsommar, när far och son vid 12-tiden gav sig iväg med båten för att fiska. De hade färdats en bit norrut på den lilla skogsälven Ängesån i Norrbotten. Sonen berättar vad som sedan hände:
UFO-Sverige 2021-01-31
Ängeså, Norrbottens Län
2019-06-24
Det var en vindstilla, väldigt varm och solig sommardag runt midsommar, när far och son vid 12-tiden gav sig iväg med båten för att fiska. De hade färdats en bit norrut på den lilla skogsälven Ängesån i Norrbotten. Sonen berättar vad som sedan hände:
– Jag sitter fram i båten och tittar bakåt på min far som styr. Plötsligt ser jag hur han bara stirrar rakt fram med stora ögon. När jag vänder mig om ser jag något väldigt märkligt på cirka femtio meters håll. Runt fem meter ut från den västra strandkanten reser sig en drygt fem meter hög vägg av vatten. Väggens form är rektangulär och kan liknas vid en dörr. Det ser ut som ett något genomskinligt vattenfall där vattnet rinner uppifrån och ned i älven. Hela området är som ungefär två utsträcka händer på en armlängds avstånd.
Fadern saktade nu ned båten ordentligt och de båda fortsatte observera det märkliga fenomenet, som nu även tycktes uppvisa ett ännu mer udda beteende. Sonen fortsätter:
– Det är som hela området från vattnet till en bra bit upp på stranden oscillerar, eller vibrerar i luften, ungefär som luften kan göra en varm sommardag då man passerar asfaltsläggare. Samtidigt rör sig dörren till vänster på vattnet och in mot stranden. Det liksom flyter sedan upp på marken, och en bra bit upp på land. Jag tyckte allt var helt ljudlöst, men vi hade båtmotorn påslagen så den bullrade en del.
Fadern som också han tydligt observerade fenomenet har dock en lite annan uppfattning av händelseförloppet. Han berättar via telefon:
– Några tiotal meter fram ser jag ett kokande område i vattnet, en fem till tio meter lång linje, runt en meter bred av bubblande vatten in mot stranden. På stranden övergår detta i ett tydligt avgränsat vibrerande område som även får buskarna att se ut som de kokar med.
Området som vibrerade var kilformat och sträckte sig från stranden någon meter upp i luften, ut till, och över det bubblande området i vattnet. Där sprutade även vattenbubblor upp i luften till och från, ända in från det väldigt grunda vattnet vid kanten till sandstranden. Efter cirka 20 sekunder försvann plötsligt allting väldigt snabbt.
Fadern avslutar med att konstatera:
– Det var definitivt ingen naturlig bild av naturen som jag såg framför mig
Grönt lysande klot över Malmö
UFO-Sverige 2021-01-29
Landskrona, Skåne Län
2021-01-29
En man som var ute och rastade sin hund strax utanför Landskrona fick vid 07-tiden på morgonen syn på ett grönlysande klot av en fullmånes storlek. Klotet, som syntes mot söder och ungefär mitt på himlen, rörde sig väldigt snabbt och ljudlöst mot horisonten hade en något vitaktig och diffus periferi. Vittnet förväntade sig ett nedslag och en smäll, vilket uteblev.
Hunden reagerade med att rygga tillbaka och titta upp från sitt tidigare nosande i marken. Ljusskenet som var relativt starkt lyste upp en del av himlen i området. Vädret var klart, kallt och vindstilla, observationstiden cirka två sekunder.
Rapportcentralen anser att det med stor sannolikhet rörde sig om en större meteor.
Klockan var runt 14 då vittnet tillsammans med ytterligare två personer gav sig av i en lite större segelbåt från Öregrund med rak kurs mot Agön nära Hudiksvall. Mannen skriver inledningsvis i sin rapport till UFO-Sverige:
”Vi hade medvind så vi gick initialt med segel, men gick ganska snart över till motor då vi med segel bara gjorde cirka 3 knop. Med motor gjord vi 5 till 6. Efterhand blev det mörkt, helmörkt. Vi såg inga stjärnor så det måste ha varit mulet.”
UFO-Sverige 2021-01-14
Gävlebukten/Bottenhavet, Gävleborgs Län
2009-05-24
Klockan hade nu blivit runt midnatt och de befann sig på öppet hav med ungefär två tredjedelar av resan avverkad.
”Plötsligt ser jag ett ljus, en cirkelformad ljudlös ’skiva’ som lyser på himlen precis rakt om styrbord, österut. Skivans storlek kan beskrivas med en diameter på cirka 10 till 12 millimeter på en armlängds avstånd. Höjden över horisonten var runt 45 grader. Ljusskenet var inte så starkt att det lyste upp båten, men det var ändå distinkt med en klar gulvit färg.
– Titta där, säger jag till min kamrat bredvid som utbrister – Jaså är den här nu!”
Kamraten hade strax innan observerat ljuset vid horisonten och därifrån sett hur det närmade sig segelbåten. Vittnet fortsätter:
”Jag satt och tittade på den märkliga ljuscirkeln som lyste med ett fast sken och hade en skarp och tydlig periferi. Efter att den tidigare rört sig från horisonten stod den nu helt stilla och tycktes följa båten. Det kändes som att den iakttog oss på något vis”
Mannen försökte nu fotografera ljuset men ingenting syntes på bilderna. Han tog istället fram en kikare:
”Jag tittade i kikaren men det märkliga var att skivans storlek inte förändrades alls. Det var fortfarande lika stort genom kikaren som med blotta ögat.”
Efter fem till tio minuter började skivan påtagligt och ljudlöst röra på sig något bortåt i båtens rörelseriktning, samtidigt som två små vita blinkande ljuspunkter tändes framför och till vänster om ljusskivan. Efter ytterligare en kort stund slocknade alla ljusen plötsligt och samtidigt och himlen blir åter helt svart.
Vittnet berättar vidare om en liknande händelse som inträffade en klar sensommarkväll 1970 vid sjön Trehörningen strax nordväst om Umeå.
”Solen stod nära horisonten i väst. Jag hade fiskat klart och var på väg till bilen när jag satte mig ned för att vila en stund på en liten bergknalle med utsikt mot sjön. En hund skällde oavbrutet på avstånd. En bit ovanför grantopparna norrut fanns en starkt vitlysande prick mot den klara himlen. Skenet som var starkt och stillastående såg ut som en solreflex från ett glas.”
Efter vittnet betraktat och begrundat det hela under cirka fem minuter så tycktes någonting hända med ljuset:
”Helt plötsligt slocknar ljuset och i samband med det slutar hunden skälla. Där ljuspunkten befunnit sig finns nu en vit, helt rund, skarp, tydlig och ljudlös skiva på himlen. Ganska omgående börjar skivan gradvis upplösas och bli genomskinlig. Efter cirka fem sekunder är allting borta och bara den blå himlen finns kvar.”
Vittnet har under åren funderat en hel del över denna händelsen och vad det var han såg. Han avslutar:
”Det verkade inte vara jordiskt och det var inte heller ett hjärnspöke eftersom vi var två som såg det – jag och hunden.”
Klockan 22.15 den 9 september gjordes följande observation från Luleå med omnejd. Mycket tyder på att det rör sig om en rysk uppskjutning från Plesetskkosmodromen.
UFO-Sverige 2021-09-10
Luleå, Norrbottens Län
2021-09-09
Rapportören skickade in rapporten till UFO-Sveriges 22.33.
”Jag var ute och körde bil. Norrgående från Luleå centrum till Hertsön. 22.10 ca. Ser ett ljusfenomen på himlen. I telefonen har jag min tjej som kör i Boden. Det jag ser är ett långt ljusfenomen likt en meteorit. Jag frågar tjejen om hon också ser den vilken hon gör. Sedan ser vi hur fenomenet blir starkare och starkare för att sedan bli bredare och bredare. Det blev sedan en perfekt rund boll som lyser starkare i mitten och tonas ut mot kanterna. Jag har då svängt av vägen för att fota fenomenet. Jag lyckas få ett par dåliga bilder för att se bollen försvinna bakom träden. Min tjej ser bollen hela tiden. Hon beskriver dock som att den bara försvann plötsligt.”
Det skulle kunna röra sig om den här uppskjutningen som Ria Novosti skrev om i dag.
Under hösten och vinterhalvåret brukar UFO-Sverige få in en del rapporter om så kallade strålkastare, eller skytrackers, på marknivå som lyser upp molnen ovanför. Kanske var det en sådan en man observerade klockan 17.46 över Dagsberg strax utanför Norrköping. Mannen skriver i sin rapport till UFO-Sverige:
UFO-Sverige 2020-12-13
Dagsberg, Norrköping Östergötlands Län
2020-12-13
”Stod och tittade upp mot molnen precis intill väg 209 då jag plötsligt såg ett mindre moln som var belyst med ett varmvitt ljus och tycktes röra på sig i cirklar. Har lite svårt att bestämma storlek och höjd men gissar på att det var ungefär 15 meter i diameter. Såg riktigt märkligt ut. Som om någonting ljudlöst for runt inne i molnen. Korta runda svängar i åttor fram och tillbaka under ungefär 1 minut.”
En kontroll med flightradar visade ingen flygtrafik över området.
Vittnet beskriver det karakteristiska beteendet hos en skytracker med en cirkelrörelse inom ett mindre område på himlen, och som vanligtvis brukar upphöra efter någon minut som man släcker en lampa, för att sedan uppträda igen i närområdet. Ljusformationerna kan även anta olika former av mönster med olika färger och syns i huvudsak vid molnigt väder, men kan ibland även observeras vid klar väderlek, beroende på de atmosfäriska förhållandena.
Bilderna visar ljuskäglan från den strålkastare som beskrivs i rapporten. När bilderna togs var vädret disigt nära marken och molnigt en bit upp, varför man tydligt kan se strålen. Den sista bilden visar själva lampan som snurrar runt när den är igång och är placerad på taket till ett snabbmatsfordon för att göra reklam. Fotografierna är tagna av Tobias Lindgren i informationssyfte innan rapporten inkom, vilka nu kom väl till pass.
UFO-Sverige 2021-01-03
Falkenberg, Hallands Län
2021-01-03
Solen hade precis gått ned och klockan var runt 16.30 då vittnet befann sig inomhus på nionde våningen tillsammans med sin sambo. Därifrån betraktade de konjunktionen Jupiter/Saturnus i sydväst. I skymningsljuset dök plötsligt ett svart punktformat objekt upp strax ovanför och till höger om planeterna.
Mannen tog då fram sitt teleskop med ett 25 mm okular och riktade in det mot föremålet. Genom teleskopet kunde han se en tydlig svart cylinderform som långsamt roterade och vobblade fram genom luften åt höger, västerut. Vittnet började nu filma det hela. Efter ungefär fem minuter försvann objektet, troligtvis med avståndet, eller in bland tunnare molnighet. Inget ljud kunde höras.
Denna typ av observationer tillsammans med film känns igen från sommarmånaderna, då en typ av långsmala, svarta ballonger, så kallade Solar Max, ofta är förklaringen. Filmen är dock ovanlig då filmaren denna gång lyckats fånga händelseförloppet via ett teleskop.
Men nu när det är mitt i vintern och en drivkälla i form av solens värmeenergi lyser med sin frånvaro, kanske heliumgas skulle vara ett bättre alternativ? Av allt att döma ser föremålet genom sin vobblande rörelse inte ut att ha något eget drivsystem, utan rör sig med vinden. Detta för tankarna till i första hand någon form av ballong.
En kontroll med SMHI visar att det blåste 7–8 meter per sekund vid tillfället, och att vinden kom från nordost. En aning fel i väderstreck med andra ord kan man tycka, eftersom ju objektet rör sig åt väster. SMHI mäter dock vindarna på 10 meters höjd, och vindriktningar och hastigheter förändras ofta med höjden. Det mesta talar för att föremålet befann sig betydligt högre upp än 10 meter. I kombination med den vindstyrkan skulle ett lätt föremål som en heliumballong högst sannolikt kunna uppträda på det sätt som syns på filmen.
UFO-Sverige 2020-12-14
Sigtuna, Stockholms Län
2020-12-14
Händelsen inträffade i trakterna kring Sigtuna då två personer vid 15-tiden befann sig utanför en bil och fick se en rad eldfärgade ljus i formation en bit upp på himlen. Ljusen som färdades i en något utdragen triangulär form, lyste alla lika starkt. Då de långsamt och till synes ljudlöst närmade sig observatörerna slocknade plötsligt allt ljus, förutom i periferin. I samband med detta stack ljusformationen snabbt iväg upp bland molnen och försvann.
Beskrivningen ovan låter kanske inte riktigt som den klassiska observationen av jaktflyg i formation, men en kontroll med försvarets kommunikationsavdelning visar att en så kallad julgransflygning genomfördes vid 15-tiden över Sigtuna denna dag. Mer exakt så passerade flygen klockan 14.51 över Uppsala, vidare över Arlanda klockan 15.00, följt av Stockholm klockan 15.08 för att sedan via Södertälje och Norrköping avslutningsvis landa i Linköping.
Försvarsmakten har tillsammans med stridsflygdivisionerna mellan den 9 och 16 december genomfört de traditionsenliga julgransflygningarna över landet. Den lysande julgransformationen har då kunnat iakttas från norr till söder och har även gett upphov till en rad rapporter till UFO-Sverige.
UFO-Sverige 2020-09-29
Skaraborg, Västra Götalands Län
1976–1980
Vittnet som i dag är 58 år gammal gjorde under sin tonårstid en serie observationer. Händelserna tog sin början en augustidag i slutet av sommarlovet 1976. Platsen var Springliden, ett glesbefolkat litet samhälle ute på landsbygden i Norrland. Klockan var runt 14.00 då mormor plötsligt frågade om de skulle gå ut och titta på fiskarna i bäcken. Det hade hon aldrig frågat förut. Vittnet berättar vad som sedan hände:
”Jag kommer ihåg att jag tittar ned i bäcken efter fiskarna men ser inga. Mormor sitter på en bänk bredvid utan att säga något. Jag tröttnar ganska snabbt på att kika efter fiskar eftersom inga syns till, så vi börjar gå hemåt. Det råder fullt dagsljus när vi går på vägen hem. Då ser jag ett vitaktigt ljussken en bit framför mig på höger sida av skogsvägen. Det ser först ut som en bil med kursen rakt emot oss, men då det långsamt och ljudlöst kommer närmare inser jag att det inte är någon bil. Vi står där helt tysta under 20 till 30 sekunder samtidigt som ljuset närmar sig. Plötsligt fullständigt sköljer det vita intensiva ljuset rakt över och igenom oss. Sedan minns jag inget mer än att ljuset är borta och vi fortsätter vandra på vägen. Men nu har det börjat skymma. Vi bara går där utan att prata med varandra. Mormor säger ingenting. Vi pratade aldrig mer om händelsen men jag fick en stark känsla av att mormor inte var sig själv denna dag.”
Det skulle dröja ett drygt år, fram till hösten 1977 innan nästa tre observationer ägde rum. Två av dem i trakterna runt Hasslerör, strax nordost om Mariestad i Skaraborg. Vittnet var en höstnatt ute och körde moped tillsammans med en kamrat. När de stannat till för en paus fick de syn på en rund ljuskägla som lyste upp hela vägen som i dagsljus några hundra meter fram. Han berättar:
”Det ser ut som om en lyktstolpe med en kraftig strålkastare hade stått där, men utan något ljus i toppen! Efter cirka 30 sekunder sticker det snabbt och ljudlöst iväg åt höger och försvinner ut över en åker som även den blir upplyst på samma vis.”
Någon vecka senare i samma område befann sig vittnet inomhus vid 18-tiden, då plötsligt hela rummet lyste upp i ett vitt intensivt sken. Ljuset trängde sig in från alla omgivande fönster och försvann sedan efter några sekunder som man släcker en lampa. Under samma tidsperiod men från Mariestad gjorde vittnet ytterligare en observation av ett antal ljusprickar som ”jagade varandra” på den stjärnklara natthimlen.
Den sista och kanske mest märkliga observationen inträffade tre år senare under hösten 1980. Vittnet var då på väg i sin bil, en bensindriven Ford Taunus av 1960-tals modell, från Mariestad till sin flickvän i Töreboda. Mannen berättar vad som då hände:
”Det var en sen kväll runt midnatt när jag körde längs väg 202 från Mariestad mot Töreboda. När jag kommit några hundra meter ifrån T-korsningen vid väg 200 i Töreboda så dör plötsligt bilradion helt och hållet. Något den aldrig gjort vare sig innan eller efter. I samband med detta så slocknar även ljuset på bilens instrumentpanel. Några sekunder senare fladdrar bilens strålkastare till som om man skulle hålla för dem med något en kort stund. Detta händer flera gånger under loppet av några sekunder. Sedan slocknar även de helt och all belysning i bilen är död.”
Vittnet har nu kommit fram till korsningen i Töreboda samhälle och ska nu svänga av till vänster mot Töreboda station.
”Jag gasar på och bilen accelererar upp som vanligt men efter några hundra meter, i höjd med Töreboda station så dör den med. Kan inte minnas om jag försöker lägga i en växel och starta upp bilen igen när den rullar fram utan motorkraft, men det borde ha varit en naturlig reaktion”.
Mannen rullar sedan in bilen på en bensinmack intill vägen med utsikt över Töreboda centrum. Han beskriver sedan vad som utspelar sig inför hans ögon inifrån bilen:
”Jag ser ett ljus i marknivå in mot Töreboda centrum och dess tvärgator. Ljuset är starkt vitt och lite gulaktigt. Det lyser upp med ett intensivt fast sken som gör att både tvärgator och husfasader inom ett område på flera hundra meter i angränsning till torget blir väl synliga och badar i detta ljus. Jag kan inte se någon form av ljuskälla eller något annat i luften ovanför, och lägger heller inte märke till några andra människor. Efter ungefär 30 sekunder händer någonting med ljuset. Jag tror att det rör sig uppåt på något vis och försvinner, inte som man släcker en lampa, utan mer som en dimmer eller ungefär på samma vis som strålkastarna innan slocknade på min bil. Jag kunde inte höra något ljud.”
Kort efter ljuset försvunnit startar mannens bil av sig själv och han kör iväg till flickvännen, chockad och förundrad över vad han upplevt.
UFO-Sverige 2020-11-30
Hasselbacken, Västra Götalands Län
2020-11-29
En man befann sig mellan klockan 21.00 och 21.30 utomhus vid Hasselbacken, Stenungsund. Därifrån iakttog han norrut ett punktformat lysande objekt. Föremålet som antog en ungefärlig vinkelstorlek av Venus på himlen befann sig inledningsvis vid 45 graders höjdvinkel. Objektet skiftade färg regelbundet som man tänder en lampa. Färgerna var intensiva och växlade mellan rött, grönt, gult och blått. Mannen betraktade det ljudlösa föremålet under några minuter samtidigt som det långsamt och med avtagande höjdvinkel rörde sig bortåt och försvann.
Kvällen innan brann en lite större bolid, och kanske till och med så pass ovanligt som meteorit upp över området. Rymdstenen med dess kraftiga ljussken gav även ifrån sig ett par kraftiga smällar då den klockan 18.38 förångades i atmosfären. Den kunde då iakttas utmed hela västkusten och en bit in i Norge.
Denna gången så talar dock det mesta för att det bara handlade om en vanlig hobbydrönare.
UFO-Sverige 2020-11-12
Johannes Kyrkogård, Stockholms Län
1996-08
Det var en tidig sommarkväll i början av augusti, och Vattenfestivalen pågick i Stockholm då ett sällskap ungdomar stannade till vid Johannes kyrkogård på Norrmalm i Stockholm. Vädret var klart och klockan troligtvis runt 18 när vittnet som då befann sig utanför Sankt Johannes klocktorn berättar vad som hände:
”Det är ljust ute när vi går längs allèn och jag plötsligt ser tre kors i klunga på himlen. Jag påkallar de andras uppmärksamhet som även de ser det hela. Vi tycker alla det ser väldigt märkligt ut, och ingen av oss kan riktigt koppla hur tre så starka sken kan synas så tydligt under dagtid. Det verkar ändå inte som de lyser med egen kraft, inte heller att de glänser i solen. De är alla bara väldigt skarpa, tydliga och identiskt vita till färgen.”
Medan de förundrat står där på kyrkogården och betraktar det hela så tycks något hända med korsen. Vittnet som i dag arbetar som arkitektkonsult berättar vidare:
”De två yttersta korsen förflyttar sig plötsligt, och närmare. En snabb rörelse som upptar cirka 15 centimeter av himlen, uppmätt på en armlängds avstånd. Där står de stilla en kort stund, varefter de sedan på samma vis snabbt återgår till ursprungspositionen. Därefter sticker alla tre korsen samtidigt iväg rakt upp i luften och försvinner ur synfältet på några sekunder.”
Händelsen lämnade ett starkt minne hos observatören, som även återkommit i drömmar till och från, där drömmen gått ut på att försöka klargöra vad som observerats, men alltid utan svar. Vad exakt det var som dessa ungdomar iakttog denna sommarkväll är i dag helt omöjligt att svara på. Kanske var det fåglar eller något jippo i luften i samband med Vattenfestivalen, kanske någonting helt annat.
Ett vittne från Karlshamn hörde av sig till UFO-Sverige och berättade att de cirka 22.30 hade färdats i bill norrut på väg 29. Vid korsningen med väg 126 hade han norrut observerat ett kraftigt orange ljussken som på några sekunder snabbt rörde sig ned mot marken. Han uppfattade det som att det slagit ned några hundra meter i skogen norrut men hörde inget ljud, och såg heller inga tecken på nedslag på marken.
Direkt efter ringde ett annat vittne från Tärnsjö som berättade att hela himlen utanför huset lyst upp i ett vitt sken under några sekunder, samtidigt som det skakat och bullrat som från stridsplan. Han hade ringt polisen som blivit nedringda och pratat med folk i Heby som sett samma sak. Han sa polisen fått samtal om samma ljus från hela mellansverige.
Mängder av människor runt om i Sverige bevittnade när boliden på mycket hög höjd gav ifrån sig det starka ljuset strax före 22.30 på lördagskvällen. Att jordens gravitation fångar upp objekt av detta slag som sedan brinner upp i atmosfärens högre skikt är naturligt och inte alls ovanligt. Det som gör kvällens bolid intressant är många hade turen att hinna se fenomenet, men det är varken mystiskt eller farligt.
UFO-Sverige 2020-10-17
Duved, Jämtlands Län - 2020-10-16
Det var en tidig höstmorgon och vädret var stjärnklart då en man i Duved vaknade ur sin nattsömn. Han beskriver sedan vad han observerade när han kikade ut genom fönstret:
”Klockan är runt 05.30 när jag i sydväst tittar ut genom sovrumsfönstret. Där får jag syn på något som jag tror är en kraftigt grönlysande bolid. Ljuset rör sig lite åt höger, tonar sedan ut och slocknar inom ett par sekunder. Jag bor precis vid norska gränsen och det intensiva gröna ljuset tycktes röra sig ovanför norskt luftrum.”
En kontroll med all-sky kameran i Hoberg i Dalarna visar mycket riktigt hur en bolid klockan 05.36 träder in i jordens atmosfär i sydvästlig riktning och är synlig under ungefär 8 till 9 sekunder. Under denna tid på året och tidigt på morgonen rör sig jorden genom flera områden i rymden som har stenar och grus som har tappats av kometer som rör sig runt solen. När dessa träffar jordatmosfären framträder de som lysande streck, vad vi ofta kallar stjärnfall.
Några exempel på meteorregn som syns på himlen under hösten är: orioniderna, tauriderna och leoniderna.
Har man riktig tur så kan man som observatören ovan stjärnklara nätter få syn på en lite större rymdsten, eller bolid som lyser extra starkt, inte sällan i grönt, då de far fram över natthimlen.
Bild från all-sky kameran i Hoberg som visar när boliden lyser upp på stjärnhimlen.
UFO-Sverige 2020-10-02
Trelleborg, Skåne län
1982–1985
Klockan var runt 17. Det var vinter. Skymningen hade precis lagt sig över Trelleborg, när observatören, som då var mellan 7 och 10 år gammal, befann sig tillsammans med sin familj på tredje våningen i sitt hem. Modern stod och lagade mat samtidigt som de väntade på att fadern skulle komma hem från jobbet. Mannen berättar sedan vad som hände:
”Min mor kallar plötsligt på oss, mig och min bror. Hon säger att hon ser något konstigt på himlen. Vi springer då snabbt in till köket och tittar ut österut, via ett fönster. Där ser vi på långt håll något som ser ut som starka stillastående strålkastare i luften. Sakta men säkert ser vi så småningom att det starka ljuset långsamt kommer allt närmare. Det påminner om helljuset på en bil och rör sig så pass långsamt så det verkar helt orimligt att det skulle kunna vara ett flygplan. Ljuset försvinner sedan tillfälligt när det passerar bakom en högre skorsten, cirka 50 meter bort”, skriver mannen i sin rapport till UFO-Sverige.
Efter en kort stund återkommer ljuset som nu mer och mer antar formen av en farkost. Och nu verkar det ha kurs rakt emot de tre:
”Höjden tycks inte vara mycket högre än där vi befinner oss, i vår lägenhet på tredje våningen. Farkosten verkar helt ljudlös, och tycks röra sig med en hastighet runt 20-40 kilometer i timmen. Den fortsätter röra sig rakt emot vårt hus, samtidigt som den blir större och större. Jag uppskattar farkostens flyghöjd till cirka 10-20 meter ovanför vårt hustak. När farkosten är nästan rakt ovanför taket försvinner lamporna ur mitt synfält (som om de sitter på ovansidan av farkosten) och jag ser istället enbart undersidan, en undersida som är svagt upplyst av innergårdens belysning. Formen är rund och färgen mörkgrå. Storleken är uppskattningsvis mellan 8 till 15 meter i diameter. På undersidan finns även något som ser ut som 3-4 halvsfärer, likt en halv glob. Jag får en uppfattning av att detta är någon form av landningsställ.”
Så snart de två bröderna tappar föremålet ur sikte rusar de ut från lägenheten för att se om de kan få syn på den igen:
”När farkosten försvinner ur synfältet (för den flyger över taket, bokstavligt talat rakt ovanför våra huvuden) springer jag och min bror till andra sidan av lägenheten, för att kunna se när farkosten kommer fram igen, på andra sidan av huset. Men… Farkosten dyker aldrig upp! Någonting måste ha hänt ovanför vårt hus. Min bror (som är lite äldre än jag) springer då ner och ut utanför huset. Han springer runt huset, tittar uppåt och i närområdet, men där finns ingenting. Däremot ser han, på mycket långt håll norrut, samma typ av ljus/strålkastare som vi observerade inledningsvis. Farkosten verkar alltså ha flugit ovanför vårt hus, dels ändrat riktning och flugit norrut istället för västerut (som den flög innan), samt även gjort en kraftig acceleration. Avståndet härifrån till farkosten verkar vara åtminstone lika långt bort som när vi såg den från början. Farkosten försvinner sedan med avståndet norrut. Den totala observationstiden är i dag lite svår att minnas, men den borde varit någonstans mellan 10 och 30 minuter.”
Observatören avslutar sin beskrivning med att konstatera att han och hans bror inte är helt överens om vad de egentligen såg. Något som inte är ovanligt när det gäller händelser med flera vittnen:
”Han har inget minne av några detaljer på undersidan av farkosten. Ingen av oss kunde heller uppfatta något ljud när farkosten borde ändrat riktning och accelererat iväg ovanför vårt hus. Denna händelse skapade ett stort intresse för ufofenomenet, och är ett starkt minne som etsat sig fast.”
Klockan 18.25 den 30 november steg jag ut på vår balkong för att, som jag ofta gör, betrakta natthimlen en stund. Plötsligt ser jag 2 ljusa objekt komma från norr, passerade rakt över mig, med riktning åt söder. Såg ut ungefär som mindre flygplan men "vingarna" var inte bakåtriktade och hela flygkroppen var lysande på båda. De förflyttade sig med en jämn, hög hastighet med oförändrat förhållande till varandra men inte ett ljud hördes. Vi bor i ett tyst område i en liten stad.
Status: Rapporten är under utredning.
Där ser jag något som påminner om 6 st flygande hamburgare i kilformation, det rör sig bort från mig mot järnvägsstationen helt ljudlöst. Det ser jätte stort ut då jag kan se moln passera under föremålet. Det var 6 st grå diskar men en svart båge ovanför. Jag vet igen hur jag ska beskriv det. Men jag gjorde anteckning i Paint direkt när jag kom in. Jag såg föremålet uppskattningsvis på vad jag uppfattar 75-150 meter på sidan om mig höger sida av Stationsgatan.
Vittnet befann sig i det stjärnklara vädret ute på sin balkong, då det vid 20.45-tiden dök upp ett grönaktigt triangelformat objekt västerut, i höjd med och strax till höger om Venus. Objektet innehöll fem stycken likadana svagt diffust lysande ljusgröna ljus. Ljusen hade vart och ett en liten halo runtomkring sig. Vittnet fick en uppfattning av att hela objektet var genomskinligt med något "plexiglasliknande" runtomkring sig. Spetsen av den triangulära helhetsformen pekade norrut (eventuellt även lite åt öster). Hela objektet upptog ungefär 2.5-3 centimeter av himlen på en armlängds avstånd. Ljustriangeln rörde sig hela tiden i en rak bana med konstant hastighet åt höger, norrut. Det skymdes sedan efter 5-10 sekunder bakom en husfasad. Inget ljud kunde höras.
Fotot är taget från observationsplatsen och ut över observationsområdet västerut, där en del av Tantolunden syns i bild.
Uppdatering 2020-03-26
En ytterligare rapport har inkommit där två personer samma observationsdatum iakttagit en liknande helhetsform från en balkong vid Blackeberg och österut. Observationen inträffar någon gång mellan klockan 19.30 och 20.30. Objektet rör sig ljudlöst i en rak bana med riktning sydöst. De fem ljusen lyser vart och ett med ett fast sken, och i en färg som liknar en glödlampas. Vittnena får här en uppfattning av att det handlar om fem stycken separata objekt, likt flygplan som flyger i formation. Ljustriangeln syns i cirka 3-5 sekunder, varefter den skyms av ett hustak. Hela formationen upptar mellan 5-7 centimeter av himlen på en armlängds avstånd.
Ytterligare vittnen som eventuellt gjort iakttagelser i området den aktuella tidpunkten uppmanas kontakta rapportcentralen på 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Vid 22 tiden den 23 oktober gick jag ut med vår hund som vanligt. Vi bor i ett villaområde ca 1 mil utanför Gävle. Det var inga människor eller bilar ute. Plötsligt hör jag ett brummande ljud men kunde inte se någon. Tittar upp och får se rakt ovanför mitt huvud en farkost som jag ej vet vad det var. Den var rätt stor, svårt att veta då jag ej vet hur högt upp den var. Men min bedömning är att den var ca 10 m ovanför mitt huvud. Jag tittade rakt upp på en triangel som hade en lampa i spetsen och längs nästa rad var det fler lysande runda lampor, kanske två stycken. I nästa rad 3 stycken, på ett ungefär kanske var en fjärde rad vet ej. Längst bak där det var som bredast var det lampor som blinkade i vitt och rött efter hela baksidan. Den stod stilla och jag stod under 1-2 min kanske, sedan åkte den vidare norrut samtidigt som den hela tiden steg högre upp. Jag hörde ett bullrande ljud ett tag samtidigt som jag tittade efter den när den steg och åkte vidare norrut. Det var en klar kväll och jag såg den tills den blev en liten prick och försvann.
Status: Rapporten är under utredning. Ytterligare vittnen eller personer som har information om vad det kan röra sig om för föremål uppmanas kontakta rapportcentralen på 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Rekordstor fältundersökarkurs i Gryt 2019!
Riksorganisationen UFO-Sverige anordnade under helgen 18–20 oktober 2019 årets fältundersökarkurs på Gryts varv och konferens öster om Valdemarsvik. Kursen som är öppen för dem som vill undersöka ufoobservationer och lära sig mera om ufofenomen samlade cirka 60 deltagare, varav nästan hälften var med för första gången. Det var rekord.
Under två spännande kursdagar fick deltagarna lära sig mycket om att undersöka ufofall. Vittnespsykologi, misstolkningar och det amerikanska försvarets arbete med ufofrågan var några av programpunkterna. Årets gästföreläsning handlade om Bigfoot och kryptozoologi.
Som vanligt hanns det också med att umgås över god mat och dryck. Bokförsäljning, lotteri, tipspromenad och ufoballongsuppsläpp varvades med intressanta föreläsningar om egendomliga varelser och sällsamma ufoobservationer. Deltagarna kom från Jämtland i norr till Skåne i söder. Några hade även rest hela vägen från Norge.
Fältundersökarkursen återkommer nästa år, till hösten 2020*. Det går redan nu bra att anmäla sitt intresse för att deltaga på kursen genom att skicka ett mejl med kontaktuppgifter till info[at]ufo.se, så kan man få förtur till bokningen. Obs! intresseanmälan är inte bindande.
*Föregående stycke skrevs direkt efter kursen 2019. I dag den 15 september 2020 vet alla att det inte blev som vi hoppats och trott. Någon kurs 2020 är med andra ord inte aktuellt. Vi hoppas kunna återkomma med en kurs 2021.
Tack alla för att i håller i och tar hand om er och så hoppas vi verkligen att ses igen nästa år, alltså 2021!
Klicka på bilderna. 
I söndags vid Färnebofjärdens nationalpark tog jag två bilder med min Iphone på forsen. På bägge bilder är som ett litet neonblått litet klot som rör sig lite men i en annan riktning än forsen. Vad kan det vara? Det svävar liksom över vattnet. När jag sedan kommer hem och tittar på de bilder min väninna hade lagt ut på FB med samma motiv så ser jag det lilla blå klotet ligger i gräset på sidan av älven. Märkligt att vi fick med samma klot men med olika telefoner. Den enda logiska förklaring jag kan hitta till detta är att vi båda knäppte mot solen. Kan det då bli en slags reaktion i Iphonen som skapar en reflektion i form av ett flygande neonblått litet klot?
Status: Mycket riktigt är det någon som skapas i kameran, en helt naturlig reflektion inne i kameran har skapat en linsöverstrålning där solen reflekterats och återges som en kopia av sig själv roterad 180 grader i bilden och med den färg som ofta beror på linsens antireflexbeandling.
En man befann sig på sin balkong vid 18.45 när han fick se ett ovalt diffust gråfärgat föremål som rörde sig i en konstant rak bana från väst till öst. Föremålet färdades i en relativt hög hastighet som uppskattas till 2-3 gånger fortare än ett flygplan på hög höjd och efter cirka 5-10 sekunder försvann föremålet bakom träd. Vädret var vid tillfället molnigt.
Status: Rapporten är under utredning och ytterligare vittnen som tror sig ha sett samma sak eller personer som har tips om vad det kan röra sig om för föremål uppmannas kontakta RPC på 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Vill bara säga att jag är en norrlänning som har sätt ett flygande tefat. Vet inte hur ni vill ha rapporten men jag kan beskriva. Jag hade varit vid en sjö nära där jag bor. Jag gick gående med mina badgrejer och sen pang från tomma intet ser jag ett stort flygande tefat. Stor svävande i järn. Inga direkta lampor och typ inga fönster. De var väldigt nära typ nästan 100 meter ifrån mig. Runt tak och sen mindre rund underdel. Väldigt välbyggd. Blev så förvånad av hela händelsen bara. De är inte ofta man ser flygande tefat. Kändes riktigt kusligt speciellt storleken och hur nära och på ljusa dagen. Ovanlig syn måste jag säga. Inga fönster vilket var weird. Bara typ plåt. Klockan var 14 på dagen och det inträffade en dag för cirka 3 veckor sedan. Troligen i slutet på juli eller början av augusti.
Status: Rapporten är under utredning och UFO-Sverige är intresserade av att komma i kontakt med fler som gjort iakttagelser över området runt Svappavaara. Har du sett ett föremål i luften över Svappavaara så kontakta gärna Rapportcentralen på 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Bilden i artikeln är observatörens illustration.
I början av 60 talet. Jag hade varit på maskinskrivningskurs och var på väg hem över ett gärde. Av någon anledning tittade jag upp och längre bort. Där såg jag en stor konstig sak som jag aldrig sett tidigare. Idag kan jag se det som ett UFO, det lyste undertill med ett skarp ljus som en stor ficklampa och runt om nertill en massa små "lampor" fattade inte vad jag såg. Jag hade aldrig hört talas om UFO. Det skarpa ljuset släcktes och det började flyga uppåt, jag sprang hem för att visa mina föräldrar. Men när jag kom in och sprang till fönstret var det borta! Jag vågade inte säga något. Men denna konstiga händelse berätta jag inte om förrän jag var 25 - 35 år! Jag skulle än idag visa vart jag var och var denna konstiga sak var. Det stod om det i tidningen VF. Men jag vågade inte säga något.
Befinner mig för tillfället i Kuala Lumpur och vill kolla om ni har koll på om det skulle vara någon form av naturlig orsak till fenomenet jag såg kvällen den 1juli från kl 21:30 - 24:00 Kuala Lumpur tid. Positionen var rakt ovanför Kuala Lumpur. Flera ljusobjekt i olika kulörer. Orange, blå och vit. Helt statiska i luften. Molnen rörde sig hyfsat fort men objekten var stilla. Objekten blev även svagare i sken ju mer molnigt det blev, vilket säger att de var över molnen, och inte heller skulle kunna vara ljuskällor från marknivå.
Jag har foton och likaså video. I bilderna ser man stjärnor knivskarp men objekten ser ändå lite blurriga ut, som om det vore någon slags gas/plasma. I ett klipp flyger ett flygplan förbi som en perfekt referenspunkt. Objekten är klart större än ett linjetrafikplan. Det ser ut som att objekten är väldigt högt upp i himmelen. Det orangea objektet är munkformat.
Detta pågick från att jag upptäckte dem 21:30 till att de försvann bakom ett tjock molntäcke som svepte in runt 24:00. Senare när täcket var borta var objekten försvunna.
Status. Filmklippet har fått sin förklaring och föreställer ett antal reflektioner från markplan mot ispartiklar högt upp i atmosfären.
Fick se en väldigt intressant bild från en av mina grannar som de tog ute vid havet i den lilla byn Järnäs mitt emellan Umeå och Örnsköldsvik, där jag är uppvuxen. Det ser ut på bilden som att det är något typ föremål som tränger sig igenom molntäcket.
Jag och min pojkvän var ute i trädgården och solade i Bromma vid 18 tiden. Plötsligt så såg vi en jätte lik rund form på himlen som liknade en såpbubbla, men den hade en slags aura runt sig som gav ifrån sig darriga ljusvågor i ett oregelbundet pulserande mönster. Objektet var litet lägre ner i atmosfären än molnen, för den stannade plötsligt framför oss i cirka en minut. Medan den stannade så såg vi den tydligare, och då hade den ett vitt starkt ljus. Alternativt så sken solen direkt på den. Jag upplevde den som silvrig/genomskinlig eller något annat material som reflekterar sin omgivning. Den var oval och hade en välvd yta. Den åkte sedan rakt "utåt" i luften med väldigt hög hastighet.
Status: Rapporten anses vara färdigundersökt. Någon förkalring gick inte att fastslå men eventuellt rörde det sig om en ballong.
Ett vittne fick se en ljuspunkt på himlen som inledningsvis stod stilla. Föremålet rörde sig sedan hastigt nedåt och växte då i storlek. Observatören kunde då se formen på föremålet och uppfattade det som klockformat med en bredare bas nedtill och smalare upptill med en avrundad topp. Föremålet gav ifrån sig ett sken och skimrade i flera olika nyanser. Efter cirka 1 minut försvann föremålet norrut i riktning mot Gränna i mycket hög hastighet.
Status:Rapporten anses vara färdig undersökt. Någon förkalring gick inte att finna och kontroll på militär radar över området gav inget resultat.
Natten mot lördag 25 maj 2019, gick jag ut på trappen innan jag skulle sova. Min blick fastnade på stjärnhimlen. Det var en klar natt. På himlen, högt upp som en jumbojet, söder ifrån drog ett pärlband av 7-8 stjärnor, i ganska snabb takt över himlen i min riktning. Jag bara gapade, kunde inte förstå vad det var jag såg. Mellan de 7-8 starkare stjärnorna kunde man se svagare stjärnor, alla på samma linje. Bandet av stjärnor ändrade riktning och svängde av åt öster. Hela skådespelet tog ca fem minuter. Min son såg samma band av lampor, vid ungefär samma tid den sena kvällen. Han befann sig på en balkong i Nybro och jag på mellersta Öland. Vi var ganska förbluffade att ha sett samma sak!
Status: Observationen är en av flera iakttagelser som gjorts i Sverige och norra Europa av av de så kallade Starlink satelliterna. Dessa satelliter skickades upp den 24 maj och bestod av en konstellation på 60 små satelliter som under veckorna efter uppskjutningen rör sig i tätt formation i en rak linje. Sateliterna är dock väldigt ljussvaga och svåra att se under den ljusa sommarnatten men flera observationre har gjorts av satelliterna i södra Sverige. Klippet nedan togs över Leiden kl 22.55 den 24 maj och visar hur satelliterna ser ut när dom rör fram på himlen. Satelliterna syns i söder från Sverige och rör sig från väst till öst.
Projekt Yngaren
Observation 1989
Av Håkan Blomqvist
Klockan är strax efter 18 en tidig lördagskväll i september 1989 när Kerstin Jonsson och hennes dotter Tina lämnar av en kompis till Tina på busshållplatsen i Björkvik, ett litet samhälle invid sjön Yngaren i Södermanland. Vad de inte vet är att om någon minut kommer deras liv att förändras för alltid av vad de får uppleva.
Kristin kör och Tina sitter i baksätet. På vägen hem, endast några undra meter från villan, far Kerstin syn på ett föremål som hänger i luften strax ovanför björkarna vid vägen. Hon pekar ut det för sin dotter och de kör långsamt fram mot föremålet och stannar bilen alldeles under den märkliga farkosten.
Tina blir rädd och vill att de ska åka hem men Kerstin är nyfiken och vevar ner bilrutan. De studerar föremålet under någon minut. Ingen annan bil kommer och det är förvånansvärt tyst runt omkring. Från föremålet hörs inte ett ljud. Det liknar ett klassiskt tefat, runt och minst fem meter i diameter. Färgen är matt metallisk och undertill blinkar tre lampor, rött, gult och grönt oregelbundet.
Till en början ser Kerstin och Tina endast föremålet underifrån och då syns något som liknar en rund lucka i mitten. Avståndet är inte mer än cirka 15-20 meter.
Börjar gråta
Efter någon minut säger Kerstin att hon ska gå ut och titta, så hon öppnar dörren och sätter foten i backen. Men Tina är nu jätterädd och ropar "du är inte klok, det får du inte". Samtidigt börjar föremålet sakta snurra motsols och svävar ut över vägen. Tina slänger sig i baksätet och börjar gråta. Kerstin kan nu se föremålet från sidan. Det har en kupol med ett antal gula ljus som Kerstin uppfattar som fönster. Sedan går allt mycket snabbt. Föremålet svänger i otrolig fart iväg tillbaka över skogen och bort mot sjön Yngaren.Kerstin kör direkt hem och de skyndar in i köket där övriga familjen sitter och äter. De båda berättar om vad de sett men blir först inte trodda. Kerstins man Sture ser dock att Tina är väldigt blek och förstår att något ovanligt inträffat.Denna intressanta närobservation fick jag kännedom om vid ett föredrag på studieförbundet Vuxenskolan i Björkvik den 11 oktober 1994. Omkring 30 åhörare deltog och efter föredraget kom flera fram för att berätta om egna iakttagelser, bland annat Kerstin och Tina Jonsson. Intresset för ufofrågan blev så stort att en studiecirkel om ufo senare drogs igång i Vuxenskolans regi.Tyvärr har det inte gått att fastställa ett exakt datum för observationen, men det kan ha varit lördagen den 9 september. Vädret vid tillfället var klart, torrt och vindstilla. Det var fortfarande ljust men började skymma lite. Vittnena är något osäkra på föremålets storlek. Kerstin jämför det med en normal vändplan för bilar. Intressant i sammanhanget är den onormala tystnaden. "Det reagerade jag verkligen på, att det var så tyst", förklarar Kerstin. Något som känns igen från många andra ufofall.Man far säga att det var modigt av Kerstin att köra fram och stanna alldeles under föremålet. Men hon var nyfiken. Tina däremot skriver i sitt frågeformulär att hon "blev rädd och trodde inte att det var på riktigt". Ingen av dem rapporterade iakttagelsen till någon tidning eller myndighet utan nämnde den bara för några vänner.Fallet är närmast ett skolexempel på en klassisk "tefatsobservation". Eftersom det också fanns två vittnen beslöt Anders Liljegren och jag att följa upp händelsen ytterligare. Den 28 juni 1995 for vi till Björkvik och intervjuade Kerstin och Tina separat hemma i familjens villa. Därefter åkte vi ut till observationsplatsen för att fotografera och få ytterligare data.
Brukar inte fantisera
Senare intervjuade jag Kerstins man Sture Jonsson för att få hans kommentarer till det inträffade. "Dom var uppjagade när de kom hem. Tina var alldeles förskräckt", säger Sture. Han anser sig inte ha någon anledning att misstro sin fru och dotter. De brukar inte fantisera ihop historier.
Det som är både intressant och frustrerande är att det kan finnas ytterligare vittnen till denna närobservation men övriga observatörer vill vara anonyma, även för oss undersökare. I juli 2008 fick UFO-Sveriges rapportcentral in en anonym bekräftelse på observationen. En person som då händelsen inträffade var 16 år berättar att han färdades i bil med sin mor och syster och såg föremålet från andra sidan sjön Yngaren. Han skriver i sitt mejl:
"Jag, min syster och mamma satt i bilen och var på väg hem, när vi fick syn på detta, på högra sidan av bilens färdriktning. Vi var på väg norr-nordväst ut och hade då Yngaren på vänster sida om oss. Först ropade min syster till att något konstigt mörkt moln befann sig över sjöns mittersta del, och sedan tittade jag ut och fick också se något märkligt ovalt, som inte alls liknade ett mörkt moln, det var en rund mer ovalformat föremål som stod helt oberörd och inte gjorde någon slags manöver alls. Vi ropade till mamma att hon skulle stanna bilen omedelbart och titta ut. Hon nästan tvärnitade, för hon trodde väl säkert vi hade kört på en älg eller något.
"Och nu fick vi alla se den märkliga formen liksom hängandes i luften. Det såg ut att vara minst 7-8 meter nästan 9. Stort och overkligt kändes det. Vi gick ut och tittade närmre, inga bilar kom förbi och kunde se detta, men vi stod däremot kvar där fastnaglade av synen som avvek från allt annat vi kände till och försökte utröna om det var en zeppelinare av något slag, ballong, flygplan, men misslyckades totalt. "
"Till slut så verkade den röra på sig, och vi kunde bara se att den var mörk, inte glänsande men verkade mer matt, men vi stod också säkert minst 50 meter ifrån den. Var svårt att se några exakta detaljer. Tyckte att den blinkade under, men kunde inte se så noga. Sedan försvann den igen med ett ryck, men utan att den på något sätt gjorde en ljudbang efter sig eller ens påverkade vattnet under den. Var i trädtoppshöjd precis. Kändes mycket bisarrt. Vi pratade länge om detta hela kvällen sedan."
Tyvärr går det inte att följa upp den senare rapporten eftersom personen vill vara anonym. Kerstin och Tina berättar att de vet om ett par de känner som såg samma föremål på kvällen, men de vill inte låta sig intervjuas. Tina har även en gammal klasskamrat från skolan som också blev vittne till händelsen. Även han vill vara anonym men kanske är det han som skrivit det anonyma brevet.
I sina frågeformulär fyllde både Kerstin och Tina i att deras namn fick publiceras. Detta innebar att medierna snart visade stort intresse för observationen och flera artiklar och intervjuer publicerades i olika tidningar och tidskrifter. Under en period förklarade Kerstin att hon tyckte uppmärksamheten och pratet bland grannarna blev påfrestande.
Jag har vid flera tillfällen under åren pratat med både Kerstin och Tina. De står fast vid vad som hände och har fortfarande ingen förklaring till observationen. Båda är sansade och trovärdiga vittnen.
Någon rimlig naturlig förklaring till denna ovanliga närobservation har ännu inte framkommit.
Lysande föremål på vändplan - diskus eller bara en bil?
Av Johan Gustavsson
En tid efter att observationen i september 1989 blev känd i oktober 1994 inkom en rapport från ytterligare en person i Björkvik som beskrev att hon iakttagit ett liknande föremål flera år tidigare på våren 1981 eller 1982
Kinnan beskriver i sin rapport till UFO-Sverige att hon befann sig i in dåvarande bostad cirka 150 meter från den plats där mamman och dottern gjort sin observation 1989.
Kvinnan som vid tiden för observationen var 15 år gammal hörde inledningsvis ett ljud som hon jämförde med ljudet från flera jaktflygplan och hon gick då fram till fönstret och tittade ut mot vägen utanför huset.
På vändplanen som ligger intill bostaden fick kvinnan då se hur det stod en cirkelrund farkost med flera ljuskällor längs med föremålets ytterkant. Lamporna lyste i en nyans med rött, gult, vitt, blått och grönt. Föremålet liknade ett klassiskt tefat och uppskattades vara omkring l 0-15 meter i diameter. I 30-60 sekunder stod kvinnan och observerade föremålet innan hon fällde ned persiennerna och gick tillbaka in i huset. Kvinnan såg därför aldrig hur föremålet försvann.
När rapportcentralen ringde upp kvinnan inför UFO-Sveriges dörrknackningsprojekt i Björkvik hade hon dock desto svagare minnesbilder av det hela. Hon minns däremot fortfarande att hon hört något som påminde om jetmotorer och då gått och tittat ut genom fönstret. Hon såg då ett föremål ute på vändplanen som hon i dag beskriver som runt till formen med flera blinkande lampor i gult, blått och rött.
I dag är hon däremot mer osäker på vad det var hon såg och hon säger att det möjligen kan ha varit en bil som kom in och vände. Om den tolkningen beror på att hon vid inrapporteringstillfället överdrev sin beskrivning av föremålet eller om det rör sig om att hon med tiden har bagatelliserat det hon såg är givetvis svårt att veta.
Dörrknackning i Björkvik gav många nya fall
Av Clas Svahn, Johan Gustavsson och Peo Wärring
Under sju timmar den 25 augusti i år fick Björkvik i Södermanland besök av en grupp fältundersökare från UFO-Sverige. Målet var att hitta fler vittnen till en observation som ägde rum i samhället 1989 och kanske också till en annan från 1981 eller 1982. Men UFO-Sveriges undersökare hittade betydligt mer än så.
– Föremålet var ännu större! Mannen lägger ner den 20 centimeter långa linjalen på bordet och tittar allvarligt på oss. Han har precis använt den till att uppskatta storleken på ett föremål som han och hustrun såg ovanför Björkvik 1989. Ett stort diskusformat föremål som lyste vitt.
Lilla Björkvik i Katrineholms kommun har knappt 500 invånare och uppmärksammas sällan i massmedierna. Men den 25 augusti kom samhället vid kanten av sjön Yngaren att stå i fokus när 14 medlemmar från UFO-Sverige gick ut för att knacka dörr bland de boende i Björkvik och i gårdar och hus runt sjön Yngaren.
Och våra undersökare var väntade. Sedan nyhetsbyrån TT samt flera lokala tidningar och teve berättat om projektet var det i princip ingen som inte kände till att UFO-Sverige var på väg. Flera hade till och med väntat på oss för att få dela med sig av sina berättelser om möten med det okända.
Erfarenheter från tidigare dörrknackningsprojekt i Värmland 2002 och 2004, Småland, Blekinge, norra Skåne 2007 och sydöstra Södermanland 2015 visade att ungefär var tionde person som vi kom att tala med hade sett något som för dem förefallit oförklarligt. Och nästan ingen av dessa hade rapporterat det de sett till någon myndighet eller ufoorganisation.
I många fall hade man behållit det för sig själv eller inom den närmaste familjekretsen.
Det var därför intressant att kontrollera om den siffran även skulle upprepa sig i området runt Björkvik Samtidigt var det givetvis spännande att kontrollera det övriga rapportutbudet i området utöver de två rapporter som redan fanns från orten.
250 dörrar knackades
Den 25 augusti visade sig bli en fin dag att knacka dörr och efter att ha samlats utanför bensinstationen vid Vedebyvägen delades de 14 deltagarna upp i fem grupper på två till tre personer. Tre av grupperna knackade dörr inne i själva Björkvik medan de två andra besökte en del av de gårdar som ligger längs med Yngaren. Under förmiddagen och eftermiddagen knackades cirka 250 dörrar och de fem grupperna fick möjlighet att prata med 178 personer. Av dessa hade 17, eller 9,6 procent, sett eller varit med om något som de själva inte kunnat förklara.
Beskrivningarna varierade från stora diskusar, föremål som landat, lågflygande mörka föremål, ljusprickar, naturfenomen till ett poltergeistfenomen. Flera av rapporterna lämnades av personer boende inom en radie på bara l 00 meter och utan att grannarna haft kännedom om varandras observationer.
Grupp l som bestod av Johan Gustavsson, Peo Wärring och Per Eriksson gick och knackade dörr längs Sandviksvägen som är det område där båda de två tidigare observationerna i området gjordes. Området består av sex gamlängor med villor och radhus. Av de 32 personer som tillfrågades längs Sandviksvägen var det nio som hade något att rapportera. Av dessa var två av personerna i sällskap med varandra. Och det tog inte många minuter innan gruppen fick sin första rapport. Så snart man parkerat sin bil vid Sandviksvägen kom en kvinna fram och återgav en observation hon gjort utanför Molkom i Värmland för många år sedan.
Det kvinnan sett ägde rum när hon var sju år gammal runt 1950 i den lilla byn Ambjörbyn. I dag minns hon händelsen vagt men beskrev för UFO-Sverige att hon var inne och lekte tillsammans med en kamrat när de båda hörde ett ljud utanför och gick ut för att se vad det var. De fick då se ett diskusformat metalliskt föremål som landade uppskattningsvis l 00 till 200 meter ifrån dem. Ganska så omgående försvann föremålet upp i luften igen och drog iväg i hög fart och det åtföljdes då av ett kraftigt ljud.
I dag har kvinnan svårt att minnas exakt vad det var för ljud och hon minns inte heller säkert om farkosten stod på backen eller om den befann sig i luften när de först fick se den. Vad kvinnan däremot minns säkert är att hon och hennes kamrat blev väldigt skrämda av det de sett.
Liknade en frisbee
Därefter fortsatte rapporterna att komma in och nästan var tredje person som gruppen frågade längs Sandviksvägen hade något att rapportera.
Den kanske mest intressanta observationen kom från Ann-Louis Ahlin som hade gjort en iakttagelse strax utanför Björkvik omkring 2009. Det hela ägde rum en vinterkväll vid ett litet område som heter Gustavsborg cirka fyra kilometer sydväst om samhället. När Ann-Louis Ahlin kom körande fick hon se ett stort föremål som hängde över en vägkorsning som ligger vid den ansamling av hus som Gustavsborg utgörs av.
På uppskattningsvis några tiotal meters höjd hängde ett runt föremål som underifrån liknade en frisbee med en serie vita ljuskällor på undersidan. Föremålet var mycket stort och kvinnan uppskattar i dag att föremålet var större än ett vanligt bostadshus.
– Jag såg föremålet underifrån och då såg det ut som en frisbee. Under föremålet var det flera vita ljuskällor, berättar hon. -Jag stannade med bilen och då såg jag först föremålet när det stod stilla i ungefär en minut. Sedan försvann föremålet och då försvann det inte sakta utan det gick på ett ögonblick. Plötsligt var det bara spårlöst borta.
Just den beskrivningen, det hastiga försvinnandet, fick UFO-Sveriges undersökare några exempel på under dagen.
Något ljud kunde hon aldrig uppfatta men Ann-Louis Ahlin klev heller aldrig ur bilen. Efter att hon hade beskrivit föremålet visade gruppen Kerstin Jonssons skiss av föremålet (se sidan 13) hon och hennes dotter Tina sett 1989 och Ann-Louis Ahlin uppgav då att föremålet hon sett var likadant men med fler ljuskällor som var vita istället för färgade som de är på Kerstin Jonssons skiss.
Ytterligare en rapport av större intresse kom in från Sandviksvägen. I det fallet kan vi även se en möjlig koppling till observationen i september 1989 då också den uppskatades ha ägt rum detta år.
När vi ringde på dörren väntade paret på oss. De hade läst i tidningen om vårt besök och vi blev inbjudna att slå oss ned på den inglasade verandan i deras vackra trädgård. Paret hade bestämt sig att för första gången på alla dessa år berätta om vad de hade varit med om.
Föremålet stod stilla
Iakttagelsen gjordes då paret en höstkväll befann sig vid lekplatsen som ligger intill Bensinstationen Qstar i hörnet Vedebyvägen och Sandviksvägen. De beskrev för UFO-Sverige att de först hörde ett ovanligt ljud och därefter tittade upp. De fick då se en lysande skiva som stod stilla i luften i riktning mot Yngaren.
– Vi stod länge och tittade på föremålet. Vi såg ett ljus och hörde även ett surrande ljud. Det var inte ett klotrunt ljus som månen utan det var ett horisontellt orienterat ljus uppe i luften.
– Föremålet stod först stilla i riktning mot Yngaren men sedan drog det sig bortåt och då gick det ganska långsamt. De två vittnena uppfattade föremålet som stort och när de under intervjun med UFO-Sverige måttade med hjälp av en linjal på 20 centimeter så uppgav mannen att den inte hade räckt för att täcka föremålet.
– Föremålet var ännu större! sa mannen med eftertryck.
Nu vet vi att människor överlag är dåliga på just den sortens uppskattningar och det faktum att det passerat cirka 30 år sedan observationen gjordes gör givetvis att uppskattningen måste tas med en viss nypa salt. Men vad som rycks stå klart är att föremålet tog upp en stor del av observatörernas synfält. Så småningom började föremålet röra sig bortåt i relativt långsam hastighet.
Teoretiskt sett skulle det kunna finnas en koppling mellan denna och Kerstin och Tina Jonssons observation men några klara likheter finns å andra sidan inte. Förvisso beskrevs formen på föremålet likartad i båda fallen men med skillnaden att rapporten från lekplatsen innehåller ett helt lysande föremål medan föremålet i Kerstin och Tina Jonssons rapport endast hade enstaka ljuskällor. Föremålet i den rapporten försvann bortåt i mycket hög fart medan de två observatörerna vid lekplatsen beskrev att föremålet gled bort i långsam fart.
Det ska också påpekas att de två observatörerna kopplade samma sin observation med rapporten från september 1989 först efter att observationen blivit omskriven i tidningarna 1994 och något säkert årtal kan de in te längre minnas även om de säger att september 1989 mycket väl skulle kunna stämma.
Ringde rapportcentralen
Ytterligare en intressant rapport kom från en person som kontaktade rapportcentralen på telefon under dagen i Björkvik Han intervjuades sedan av grupp 4 bestående av Anders Berglund, Tobias Lindgren och Martina Myrtorp.
Observationen ägde rum omkring 1987 vid en herrgård intill Yngarens strand strax norr om Björkvik Observatören, som vid tiden för observationen var i 13-årsåldern, var ute och åkte skidor tillsammans med sin bror och en granne. När han halkade med skidorna och hamnade på rygg fick han se en rund tefatsformad farkost ovanför sig. Föremålet rörde sig alldeles över trädtopparna och försvann mot horisonten i riktning mot Björkvik. Observatören kunde då se ett rött sken vid horisonten.
Iakttagelsen ägde rum strax efter jul och även i det här fallet kopplar observatören ihop händelsen med rapporten från september 1989då han var skolkamrat med Tina Jonsson och trodde att de kunde ha sett samma sak. Men detta är mycket tveksamt då Kerstin och Tina Jonsson gjorde sin observation när det ännu inte fanns någon snö på marken.
Rörde sig långsamt
Den färskaste rapporten som kom in under projektdagen togs emot av grupp 5 som bestod av Thomas Michanek och Tage Bång. Observationen ägde rum 4-5 kilometer nordost om Bettna på motsatt sida av Yngaren jämfört med Björkvik Två dagar före UFO-Sveriges dörrknackningsprojekt hade observatören varit ute och monterat en taklucka på ett hus. Klockan var runt 11 på förmiddagen när han fick se ett rektangulärt föremål med vit ram runt om samt tre till fyra "fönster". Föremålet liknade en gondol till en zeppelinare (gondolen är den rektangulära cockpit som besättningen i en zeppelinare befinner sig i under flygningen).
Föremålet rörde sig långsamt söderut och observatören kunde se föremålet i l O till 15 sekunder. Något ljud kunde han aldrig uppfatta och han såg aldrig några ljuskällor på föremålet. Flera av de rapporter som noterades under dörrknackningen kom från andra platser än själva Björkvik En kvinna hade sett ett lysande punktformat föremål över Björkvik i augusti i år men också två lysande punkter som höjde och sänkte sig under en längre tid när hon befann sig i Danderyd. En man hade sett ett runt föremål snabbt flyga ut mot havet i mycket hög hastighet när han befann sig i Oxelösund.
En av de intressantare rapporter som grupp 3 med Clas Svahn, Rickard Andersson och Victoria Tellander Andersson stötte på gjordes av Marius Benjaminsson Ström i slutet av oktober 2016. Sannolikt mellan 19 och 20 på kvällen. Han och en pojke hade då varit till Stigtomta för att köpa pizza och varpå väg hem och hade passerat Vallingegård då de båda fick se ett stillastående föremål lågt på himlen:
– Vad är det som lyser från huset, sa pojken men jag kunde se att det var något ovanför huset som lyste ned på det och inte tvärt om. Huset och tomten var upplyst. Så jag stannade bilen och tittade på det. Under tio sekunder stod det stilla innan det drog iväg mot Björkvik med väldig fart och försvann. Det gick fruktansvärt fort efter att det stått helt stilla. Marius Benjaminsson Ström beskriver föremålet som "ganska stort" och delvis upplyst och att det hade hängt på omkring 100 meters höjd.
– Själva föremålet var svart men det var mycket belysning på det. Som vitt ledljus. Det liknande verkligen inget flygande tefat utan såg kantigt ut, men det är lätt att komma ihåg fel för jag blev helt ställd, säger han när gruppen träffar honom hemma i familjens kök.
Att som främmande knacka på hos personer och sedan be dem berätta om saker som de många gånger själva inte förstått har sina sidor. Risken att bli tagen för Jehovas vittnen eller någon försäljare är stor. Men tack vare den enorma uppmärksamhet som projektet fick i medierna dagarna före dörrknackningen var nästan alla som besöktes medvetna om att UFO-Sverige var på gång.
Två märkliga klot
När en av grupperna stannade för att prata med en kvinna som kom gående med en rullaror framför sig berättade kvinnan att hon minsann hade hört från en väninna i Stockholm att något stort skulle hända i Björkvik "Det hade hon läst i Svenska Dagbladet".
"Men", tillfogade kvinnan, "det kunde ju inte stämma eftersom tidningarna aldrig skriver om Björkvik".
Grupp 3 fick lyssna till flera märkliga berättelser, en av dem från Bo Hofstedt på Yngarestigen. Händelsen hade sannolikt inträffat i augusti månad i slutet av 1990-talet strax efter klockan 22 på kvällen. Bo Hofstedt hade då befunnit sig i skogarna kring Ändebol vid Broby norr om Yngaren:
– Det var en tisdagskväll då man hade dans vid Broby och jag satt ute för att titta efter villebråd. Och klockan 22.1 O fick jag se ett klot komma upp från söder och gå över trädtopparna och så ned en bit längre bort. Det hela tog kanske 20 till 2 5 sekunder. Och strax efter, kanske någon minut eller så, då kom det ett likadant klot som gick upp på samma ställe och följde samma bana och gick ned på samma plats som det första hade försvunnit.
Bo Hofstedt beskriver de båda kloten som runda och lysande och som solen i storlek men inte i ljusstyrka, inget av dem bländade honom. Vädret var klart och det var ännu inte helt mörkt ute.
– Jag skulle verkligen vilja veta vad det var jag såg, säger han.
Den kanske mest intressanta rapport som grupp 3 fick in kom via ett telefonsamtal från en man i Brokind utanför Linköping. Mannen, Kåre Persson, hade läst om UFO-Sveriges projekt i Corren och då tagit reda på telefonnumret för att till slut hamna hos Clas Svahn.
Händelsen ägde rum vid Svartmåla söder om Linköping den 11 september 1989. Klockan var 06.45 på morgonen då han tillsammans med familjens dotter var på väg till ett bygge där Kåre Persson arbetade. På vägen skulle han lämna av dottern vid busshållplatsen där skolbussen sedan skulle plocka upp henne.
– Men skolbussen kom inte så jag blev stressad och körde iväg för att möta den. Men vi hade inte hunnit så långt då vi kom fram till en liten äng och där går enkraftledning som leder fram till Svartmåla. Jag såg ju inte uppåt utan bara framåt och då såg jag hur hela ängen lyste. Så jag sa till min dotter "vad är det som lyser?" och så åkte vi vidare. Då hade det blivit kolsvart igen, solen var ju inte uppe.
– Lite längre bort kom äntligen skolbussen och jag släppte av flickan vid en mötesplats så att hon fick gå en liten bit. Sedan åkte jag till mitt bygge.
När Kåre Persson berättat så långt räckte han över luren till sin fru Inga-Lill som fortsatte berättelsen.
– Det var tidigt på morgonen och jag hade öppnat fönstret, och det var helt kolsvart ute, för att se om min man och vår dotter kom iväg till bussen. Då kom det något som jag först trodde var en helikopter som verkade flyga väldigt lågt i närheten av vårt hus. Den hade massor av färger på sig, det bara glittrade av rött, gult och grönt som ett slags klot. Men det hördes inte ett ljud! Och en helikopter väsnas ju förfärligt men det här var helt tyst.
– Sedan låg den stilla över trädtopparna och flög väldigt, väldigt sakta innan den försvann. Och det visade sig att också dottern sett en del denna tidiga morgon:
– När vår lilla dotter kom hem från skolan sa hon till Inga-Lill: "Mamma, när jag väntade på bussen då kom det som en stor röd skiva flygande från skogen över Högmon och när jag stod och tittade på den fälldes det ut som ett 'L under den och sedan försvann den bort över skogen", berättar Kåre Persson.
– Jag är så irriterad på mig själv att jag inte stannade, att jag var så stressad för att hinna fram till bygget och mina gubbar där.
Så hur säkra är de båda på datum? Enligt såväl Kåre Persson och hans fru har han skrivit ned det på en lapp - som han just nu inte hittar.
– Men jag minns det som att det var den 11 september och 1989 var det utan tvekan, säger Kåre Persson.
Nu var det inte enbart uforelaterade föremål som de olika grupperna fick in. Bertil Säv på Yngarestigen kunde berätta hur han i början av 1980-talet befunnit sig i skogen utanför Björkvik och i mörka natten fatt syn på ett märkligt ljus:
– Vi satt brandvakt en natt vid Sjögetorp, och det var ju spännande, då vi fick se hur det började lysa på ett ställe. Först trodde vi att det hade börjat brinna men det var ett blåvitt sken som kom ur en gammal stubbe. Senare förstod jag att det var fosfor som lyste ur stubben.
En miljon svenskar
Sammanfattningsvis kan man säga att projektet återigen har styrkt UFO-Sveriges slutsats att ungefär var tionde person som tillfrågas har sett eller upplevt något som de själva inte kunnat förklara. Detta innebär alltså att omkring en miljon människor i Sverige har varit med om något de inte själva kunnat se en förklaring till och säkert i många fall kommit att kalla för "ufo". Eftersom det i UFO-Sveriges arkiv finns närmare 20 000 inrapporterade händelser är det lätt att inse att mörkertalet är stort och att hundratusentals rapporter finns kvar att samla in.
Trots den långa raden av intressanta iakttagelser fick vi inget säkert svar på frågan om det skulle gå att hitta några fler vittnen till observationerna i september 1989 och 1981-1982. Förvisso finns det enstaka rapporter som skulle kunna stämma in tidsmässigt. Men det finns allt för många tveksamheter när det gäller årtal och tidsbestämning för att kunna dra några säkra paralleller. Dessutom fick vi inte in någon rapport som till beskrivningen var så pass lik någon av de två rapporterna att det skulle gå att konstatera att det rörde sig om samma händelse.
Däremot gav projektet mycket nytt intressant material och vi kan efter dörrknackningen konstatera att vi nu har sammanlagt sex rapporter av diskusformade farkoster som observerats på vad som uppfattats som nära avstånd i och omkring Björkvik, något som helt klart är en anmärkningsvärd siffra för en så pass liten ort.
Läs mer om analysen av Projekt Yngaren i den slutliga rapporten
Jag och min rumskamrat satt på kvällen den 20/4-19 kl 22 ute på våran balkong vid Gullmarsplan. Vi båda satt och pratade och blev för en stund tysta och bara tittade upp mot stjärnorna. Från tillsynes ingenstans dyker det upp en ljus/genomskinlig stav, den har något slags vitt sken i ena änden men inte riktigt som ett ljus. Jag tittar på den tills den försvinner över takkanten, tittar snabbt mot min rumskamrat och skriker såg du det, vad var det?! Han säger ingenting på ett tag och tittar på mig tills han till slut utbryter vad var det där!? Den kom flygande/svävande diagonalt uppåt. Inte särskilt snabbt, kanske 20 km/h (?) hastigt uppskattat. Det var knäpptyst. Inte en vindpust inte ett ljud.
Status: Rapporten anses vara färdig undersökt och utifrån den information som finns tillgänglig i rapporten har UFO-Sverige inte kunnat finna någon tydlig förklaring.
Idag den 14 april 2019 kl 10.30 gick jag på en promenad vid Sandgatan i Norrköping. Hörde ett flygplan och höjde på blicken. Ser något annat konstigt. Det första jag tänker på är en ballong, men den är svart och alldeles platt, som en mössa. Den snurrar konstigt i luften. Plötsligt dyker en annan svart figur upp bredvid den andra. Den här har som en cigarrform med en vinge ser det ut som. De båda svävar väldigt tyst och högt. Jag ser dem båda i ca fem minuter. Sen kommer ett vanligt flygplan och då svävar de uppåt och in i molnen. Kan detta ha varit Ufon? För det såg då inte ut som drönare i alla fall. Och väderballonger är väl vita? Mystisk känsla var det i alla fall.
Status: Rapporten anses vara färdigutredd. Någon säker förklaring har inte gått att finna men omständigheterna i rapporten tyder på att det kan ha rört sig om två ballonger.
Observatören färdades med bil mellan Arvika och Årjäng klockan 05.30 den 17 januari i år (2019) när han genom bilens högra sidoruta fick se ett kraftigt ljussken en bit in i skogen vid sidan om vägen. Ljusskenet uppfattades som likt en snurrande discokula med olika färger. Observatören stannade då bilen och kikade närmare på föremålet. Under några sekunder kunde han nu se ett enormt cigarrformat lysande föremål som hängde i luften ovanför trädtopparna uppskattningsvis 500 meter bort. Kort därefter sköt föremålet iväg med våldsam fart norrut och försvann på ett ögonblick.
Status: Rapporten är under utredning.
Folk som gjort iakttagelser i området runt Arvika och Årjäng den 17 januri i år uppmanas höra av sig till 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Jag kom körande på vägen mellan Vedum och Vara och när jag kom ned i en svacka så slocknade min bilradio. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag fortsatte ur svackan ut på en raksträcka men då stannade också motorn i bilen. Från vänster kom då ett föremål med tre ljus i vartdera hörn som i en trekant. Jag vevade ner rutan lite försiktigt för att höra om jag hörde något motorljud men inget ljud.
Nu blev jag riktigt rädd. Mitt över min bil stannade föremålet och den var enormt stor. Vet inte hur länge jag blev sittande så. Rätt som det var gick bildradion igång av sig själv och då hoppade jag till.Efter ett tag startade bilmotorn utan att jag vred på startnyckeln. Sen åkte farkosten först sakta uppåt och sen for den iväg som en blixt mot höger och var borta.
När jag kom till min destination såg de hur blek jag var när jag berättade vad som hänt. Dagen efter tog jag kontakt med Såtenäs flygflotilj och frågade om dom hade fått in något eller sänt ut något sådant, men det hade dom inte. Kollade även på lacken på bilen om det syntes något från gårdagskvällens upplevelse men jag kunde inte se något.
Status: Rapporten är under utredning hos Skaraborgs UFO-Förening.
Cirka 1992 låg jag och kollade på tv när jag såg genom takfönster ett ljus som blev starkare och starkare, då det var sent på natten och ute på landet gick jag fram å kollade ut för att se vem som körde förbi. Det var molnfritt och har för mig att det var efter nyår, det jag såg var något som såg ut som ett flygplan från sidan men med stora panoramafönster, farkosten närmade sig rakt mot huset med kanske 20-50 km/h och stannade ca 70-80 m framför huset strax över trädtopparna, jag står bara och tittar och funderar på vad än det är jag ser. Hela rummet innanför dom 4 eller 5 panoramafönstren är upplyst med något liknande dagens ledpaneler, i mitten av fönstret går en ledstång hela vägen. Strax efter farkosten stannar öppnas en dörr u vänster hörn och ut ur ett mörkt rum kommer 3 personer i helvita kläder ser ut som vanliga människor 2 män och en kvinna alla tre personerna har ljust blont hår, dom går fram till fönstret där dom står och tittar ut ett litet tag innan farkosten plötsligt börjar röra sig till vänster norrut mot mossen som ligger strax bredvid mina föräldrars hus jag ser hur personerna pekar och pratar inne i farkosten. Jag är fullt frisk med bra jobb och utbildningar, jag var vid tillfället jag såg detta nykter och inte speciellt trött, men jag kunde inte agera på normalt rationellt sätt utan kände mig nästan radiostyrd, jag satte mig och kollade på filmen och gick sedan och la mig.
Status: Rapporten har dokumenterats och arkiverats för framtida ändamål. Någon undersökning har dock inte gått att genomföra på grund av att rapporten ligger långt tillbaka i tiden och är odaterad.
Jag såg genom fönstret ett ljusfenomen som lyste och stod still och gick ut på balkongen för att se vad det var. Det såg ut att vara ett stort föremål, typ ett flygplan och blinkade med rött och vitt men stod helt stilla. Det såg ut att befinna sig nära Alvik där jag bor, typ över Essingeöarna. Det befann sig inte jättehögt upp, skulle uppskatta 45 grader. Det rörde sig sedan på en millisekund snabbt över himlen mot Stockholms city och stannade någonstans vid Kungsholmen/City varpå jag hämtade min telefon och kunde filma resterande av vad jag kunde se av farkosten. Den rörde sig i sidled och uppåt/nedåt med ett vitt eller rött ljus varpå den sedan försvann utom synhåll bakom husfasaden.
Status: Rapporten är under utredning
En observatör såg ett triangelformat föremål som rörde sig från nordost-sydväst. Föremålet hade en serie blinkande ljuskällor i ytterkant som skiftade i regnbågens färger. Han kunde följa föremålet under en ganska stor sträcka och såg föremålet under cirka 1 minut innan han tappade föremålet när det försvann in i molnen. Föremålet uppfattades som ganska stort. Observatören tog även ett filmklipp av föremålet.
Status: Rapporten anses vara färdig undersökt. UFO-Sverige har inte kunnat finna någon tydlig förkalring men en möjlighet är att det var ett militärt flygplan på väg till Ärna flygplats.
En serie dova smällar, Plötsligt växer ett starkt lysande klot fram på himlen. Det drar sig sedan långsamt åt vänster och försvinner. Ett nytt klot dyker upp, ett starkt rosa sken, klotet drar sig sedan under 30-40 sekunder åt vänster och försvinner.
Status: Troligtvis en nödraket.
Då var jag fem år gammal. Jag hade en upplevelse som upprepade sig i 4 eller 5 dagar.
Jag har pratat med min mamma och pappa medans dom levde och frågat om dom mindes händelserna, det gjorde dom, det dom upplevde med mig vill säga. Jag har även frågat min syster & kollat att det stämmer med år och väder osv och även frågat om det var frid och fröjd hemma eller om det var bråk eller om det hände nåt. Just den perioden var nog den lugnaste och bästa vi haft. Har även pratat med läkare & psykolog, utan att jag då berättade något men frågade om tex smärta eller något annat som te x något traumatiskt i familjen kunde utlöst detta. Hur som helst har jag iallafall försökt utreda det så gott det går med års mellanrum men ej kommit fram till någon psykologisk eller fysiologisk förklaring.
Det här hände: Jag var fem år, vi bodde på kalbacksvägen i Vikarbyn på en gård vi köpt. "Storstugan" renoverades så under tiden flyttade vi in i "lillstugan". Jag minns att vi hade det mysigt och att vi firade jul. Jag sov själv i ett eget litet rum i en gammaldags utdragbar barnsäng. Jag vaknade på natten av vad jag trodde då, var starkt blått månljus. Sen ser jag 5, kan ha varit 4 - långa blåvita ljusvarelser som står omkring min säng, jag kan bara se ljus och långa silhuetter inte detaljer. Jag blir livrädd - stel av skräck men sen förstår jag att jag är paralyserad och kan inte röra mig vilket gjorde mig ännu räddare.
Jag lyfts/svävar uppåt rakt upp över sängen bara nån meter sen är det tomt, minns ingenting förrens jag vaknar av att jag svävar en bit rakt över sängen och "släpps" & dimper ner i sängen och att det gör ont i ryggen.På morgonen pga att jag har ont på ett ställe i ryggen, tog jag det som 5åring dom bevis att det faktiskt var på riktigt och inte en dröm. Nästa natt hände exakt samma sak & den dagen börjar mamma bädda om, kolla sängen och madrassen, byta madrass osv så jag fick prova sova en gång till och samma sak hände, exakt om och om igen i 4 eller 5dagar i sträck, de sista dagarna var jag så rädd så att jag gjorde allt för att inte somna. Sen var det över. Efter detta var jag extremt mörkrädd och sov med täcket över huvudet ända tills gymnasiet, jag tänkte inte på händelsen på många år och jag relaterade den aldrig till att det skulle vara nåt utomjordiskt eller övernaturligt, jag accepterade det bara som en sak som hände men tänkte aldrig på vilka det var.
En dag som vuxen såg jag nåt program i tv där någon berättade en liknande historia & då blev jag helt iskall i hela kroppen, ringde till min syster och berättade. Det är ju inte en historia men delar med vem som helst direkt, & jag är väldigt öppen om allt annat. Nu har jag börjat återhämta mig från ptsd har fått emdr behandlingen te x. Ptsd:n utlöstes när jag skulle föda mitt barn & skulle genomgå kejsarsnitt vaken, man ligger med armarna rakt ut, får inte röra sig och har ingen känsel i halva kroppen, jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt, som att vara paralyserad & hade panik, var livrädd, trodde jag skulle dö.
Det som sagt triggade en komplex ptsd. Jag trodde det var andra saker som jag råkat ut för som hade triggat den, men nu förstår jag att det var känslan av att återuppleva att vara paralyserad igen. Händelsen/händelserna har påverkat mig hela min uppväxt och livet tyvärr, med rädsla. Måste nämna (tänkte det kan vara viktigt) innan händelsen var ja å min bror ensamma på dagisgården i rättvik, då sa ja"titta ett rymdskepp" å så titta vi.sen gick vi in.
En ung kvinna befann sig tillsammans med sin mor och far vid familjens gård utanför Vänersborg en kväll i augusti 1968. De fick då se ett punktformat ljusfenomen på himlen som rörde sig fram och tillbaka i riktning mot en stjärna. I samma ögonblick som kvinnan tog upp en kikare för att observera föremålet så accelererade föremålet i hög fart och sänkte sig ned mot kvinnan och hennes far som då befann sig utanför bostadshuset.
Föremålet flög över de två vittnena på låg höjd och stannande sedan över ett litet uthus som fanns intill bostadshuset. Vittnena kunde då iaktta föremålet under flera minuters tid. Föremålet var glänsande vitt och ovalformat med minst två rektangulära fönster längs sidan som det strålade ljus ut ur. Storleksmässigt uppfattades förmålet som större än bostadshuset. Efter några minuter försvann föremålet uppåt i mycket hög fart igen. Något ljud kunde observatörerna aldrig uppfatta.
Status: På grund av den tid som gått sedan observationen ägde rum har det inte varit möjligt att undersöka rapporten närmare.
Vid 15 tiden idag (6 november) syntes ett rektangulärt föremål röra sig långsamt över Göteborg. UFO-Sverige vet av tidigare erfarenhet att föremålet som flög över Göteborg är en stor reklamballong från truckföretaget Jungheinrich. Ballongen föreställer en stor palltruck med en truckförare sittandes i trucken. Ser man ballongen på nära håll är det i regel inte så svårt att förstå vad det är man ser men om man observerar ballongen på avstånd kan den se lite märkligare ut.
Bilden här intill är tagen från Munkebäckstorget idag kl 15.17 och visar hur ballongen kan se ut på anstånd.
Filmen nedan visar hur ballongen ser ut på nära håll.
Åkte hem på kvällen mot Vaxholm, genom Bogesundslandet. Vid en ensam väg i skogen såg vi en farkost passera ovanför oss. Vi såg först ett mycket ovanligt ljus på himlen som rörde sig mycket 
konstigt. Föremålet sken mycket starkt och såg ut som en klump på himlen. Det stod stilla snett uppåt bland träden. Första tanken var att det var en meteorit eller en mycket stark stjärna. Föremålet flyttade inte på sig. Sedan så följde ljuset efter oss längs vägen. Det var ett mycket stort runt objekt med blinkande ljus. Vi stannade bilen och öppnade bildörrarna, och det var helt knäpptyst. Fartyget korsade vägen ovanför oss. Det runda fartyget som flöt på himlen hade ett konstant vitt/gult sken samt ojämnt blinkande lampor i olika färger (grönt och nån varm ton tror jag). Lamporna hade inget riktigt symmetrisk inbördes avstånd. Fartyget försvan bland träden åt vänster uppskattningsvis ca 100 meter ovanför oss.
Storleken på föremålet är svårt att säga, men kanske skulle ha fått plats 10 människor i det. Föremålet var helt runt. Jag är 100% säker på att det inte var något flygplan, helikopter, drönare, då jag är insatt på hur de ser ut/låter osv.
Det var ett föremål som jag aldrig hade sett tidigare. Det flöt liksom på himlen. Jag har bott på samma plats i hela mitt liv och arbetar på kvällar så jag åker hem sent på kvällen, och har aldrig sett något liknande. Det var mycket fascinerande.
På bilden ovan syns platsen där observationen gjordes.
Stod på Karlbergs pendeltågsstation i Stockholm en eftermiddag i fullt dagsljus. Minns ej exakt år med det var i mitten av 1980-talet. Det var vår eller höst, inte sommar eller vinter. Vädret var normalgrått, utan blå himmel men inget dåligt väder heller. Nästan vindstilla, men ingen nederbörd på gång. Ser ett "klassiskt flygande tefat" komma glidande söderifrån över himlen i riktning nord-nordost. Det hördes inget ljud vad jag minns och inget ljus kom från farkosten heller. Det flög i ganska sakta mak över himlen på cirka tio meters höjd (lite svårt att avgöra exakt men det var ganska nära). Farkosten var sju-åtta meter i diameter, i aluminiumfärg förutom de runda fönstren där själva "fatet " övergick i en kupa, fönstren var svarta. Farkosten snurrade runt sin egen axel om jag minns rätt, men det var inga kraftiga rörelser eller sensationer över huvudtaget runt det jag såg. Det var tomt på perrongen så jag sprang upp till spärrvakten för jag ville veta om fler än jag såg farkosten. Spärrvakten talade dålig svenska men en manlig resenärer gick igenom spärren och jag tog då tag i honom och vi gick ner på perrongen. Han bekräftade att han också såg det flygande föremålet. Vi enades om att det nog var "en väderballong från SMHI", och jag arkiverade sedan händelsen i mitt minne utan att försöka gå vidare och t ex kontakta er. Det var liksom inget konstigt runt synen - förutom själva faktumet att det såg ut exakt som ett flygande tefat.
Detta hände för rätt länge sen. Hade tänkt skicka det då projektet Kolmården pågick, men av någon anledning skickades inte mejlet. Såg det långt senare. Hände i Kinda, hägerstad. Nyårsnatten ca 1991-92. Kommer inte ihåg året längre. Det steg upp från en skogskatt, svävade helt stilla över trädtopparna ett tag, minns det som om tiden blev "seg"?! Diamantform, mörkt tror jag. Blinkande lampor i olika färger runt mittdelen, efter ett tag försvann seghet, varade nog bara ett par sekunder. En lustig känsla jag inte kan förklara, som. Tiden stod still kanske. Därefter steg det snett uppåt, sakta för att sen med mycket hög hastighet försvann rakt upp. Rätt stort. Såg det relativt nära.
Status: Rapporten har dokumenterats och arkiverats för framtida ändamål. Någon undersökning har dock inte gått att genomföra på grund av att rapporten ligger långt tillbaka i tiden och är odaterad.
Något svart som flyger med rotation oregelbundet mot söder. Vindarna kom från nordväst. Se film, tyvärr skakigt eftersom den dök upp så plötsligt, knappt jag han med att fånga den på film.
Status: Utifrån vad som syns i klippet så förefaller den troligaste förklaringen vara någon form av ballong. Föremålet beter sig aldrig avvikande på något sätt utan tycks rotera och det är lätt att få intryck av att föremålet driver med vinden. En möjlig förklaring är en så kallad solballong.
På morgonen den 1 juli 2018 vaknade jag och min flickvän upp hemma hos mig i Arvidsjaur, hon berättade då om en konstig dröm som hon haft under natten. Hon säger att hon drömde att jag ropade på henne och pekade ut genom ett fönster mot himlen "-titta, vad är det där?". På himlen ser hon en gult lysande triangel men säger till mig "-äsch, det där är ju ingenting" "-kolla där" säger hon och pekar på en orange varningsskylt som står vid vägen "-det är ju den som speglas i solen bara och reflekteras i himlen".
Vi förundras bara en stund över hennes dröm och tycker att den var konstig eftersom hon inte är en person som borde drömma sånt. Vi tänker inte mer på det när dagens bestyr drar igång.
På kvällen samma dag säger min flickvän att hon har tråkigt och vill ut och hitta på något. Vi byter då om till löparkläder och beger oss till ett närliggande berg ca 2mil nord väst om samhället, bestiger detta och återvänder till bilen. Klockan är då ca 23 på kvällen. Under färden hem svänger vi lite spontant av vägen och tar en mindre väg för att jag vill visa henne ett gammalt flygfält som fanns längre in. Vi kollar in flygfältet och fortsätter köra in efter vägen i skogen. Efter en stund frågar jag om hon inte kan kolla om det finns en väg runt så att vi slipper köra samma väg tillbaka. Hon tar upp telefonen och kollar på ett kartprogram och hittar en lång väg runt samhället. Vi väljer att följa vägen runt.
Efter ett tag hamnar vi söder om samhället och börjar köra norrut mot Arvidsjaur igen. Vi kommer fram till byn Abborrträsk, där säger jag att dom håller på att riva skolan så vi svänger in mot byn. Efter ett kort besök i byn börjar vi köra norrut mot Arvidsjaur igen, och där, precis innan korsningen ut på den stora vägen ser jag en tydligt skarp orangelysande prick på himlen och säger "- kolla, vad är det där" och pekar. Vi stannar bilen och observerar. Den gula pricken sjunker sakta och blir mörkare samtidigt som den intar formen av en rektangel. I rektangeln syns en mörk prick som liksom studsar fram och åter innan den plötsligt skjuter ut 3 stycken lysande objekt ur sig som rör sig en bit mot oss innan dom stannar upp och blir stillastående i luften.
Föremålet närmast oss är tydligt triangelformat. Vi observerar en kort stund innan jag säger att vi åker längre fram till ett kalhygge för att bättre observera. Jag börjar köra och efter ca 100 meter pekar och säger min flickvän "-där är skylten". En orange triangulär varningsskylt! Då kopplar det för mig... drömmen! Vi båda tittar på varandra med stora ögon samtidigt som vi försöker greppa situationen.
Jag gasar vidare med bilen för att hinna till kalhygget för att bättre observera, under färden ser jag de lysande objekten på himlen bryta genom skogen i gläntor. Väl framme på kalhygget har vi ingen observation mot objekten då ett berg skymmer sikten. Jag gasar vidare och ger förslaget att vi ska skynda oss mot lillberget inne i samhället för att därifrån kunna se objekten.
När vi efter några minuter kommer upp på berget så ser vi inte skymten av objekten, men däremot så kunde vi fastställa att det inte fanns en uns av moln på himlen i området.
Status: Rapporten anses vara färdig undersökt. Någon tydlig förkalring har itne gått att finna men då rapporten är relativt difuss kan det inte utesluta att ytterligare information hade bidragit med en förklaring i fallet.
När jag jobbade natt nu i veckan i skogen så upptäckte jag ett ett sken på himlen. Förts tänkte jag att det va ett flygplan, men när jag tittade efter noga så kunde jag inte se några blinkande ljus, som man kan se från flygplan på natten och någon satellit tror jag inte heller det skulle kunna vara då skenet rörde snabbt och med ett klart sken. Det va helt molnfritt den natten så det var väldigt lätt att se. Tidpunkten va ca 01:15. Jag kunde ljusskenet över himlavalvet. Hela observations tiden va nog ca tre minuter. Tänkte inte så mycket mer på det förens då jag senare på morgonen tog två bilder på soluppgången med en minuts mellanrum. Då kunde jag se en ljuskälla som förflyttats en lång sträcka. Då det va så pass ljust så syntes inga andra stjärnor förutom detta sken som va väldigt starkt.
Status: På bilden en solreflex i kameran. Den första observationen har goda likheter med en satellitpassage.
Observatören befann sig i sin bostad och fick då se ett föremål genom fönstret. Han iakttog föremålet från bostaden under flera minuters tid och cyklade sedan till en kulle i närområdet där han iakttog föremålet ytterligare. Föremålet uppfattades som något elliptiskt och stod först horisontellt i luften för att sedan vrida sig i vertikalt läge. Observatören tog ett flertal filmer och bilder av föremålet.
Status: Under utredning.
Såg ett föremål i ett väldigt starkt rött sken som rörde sig i en alltför hög hastighet. Uppskattar att höjden var ca 400-600 meter upp. Den kom i en riktning snett emot där jag stod. Ett par kilometer bort ca så avtar hastigheten kraftigt och nån sekund senare står den helt still. Den är helt ljudlös och fortfarande i ett starkt rött sken men nu när den är närmare ser jag att det blinkar även i grönt och vitt men det röda skenet är dominant. Men jag ser inga lampor blinka eller skina över eller under dom andra lamporna. Jag märker också att dom är i en exakt linje med varandra. Skulle uppskatta ett 20-30 tal ljus synliga för mig. Så står den i ca 10-15 sekunder när lamporna slocknar helt förutom ett svagt blinkande vitt ljus. Klockan är 23.00 ca och det är lite dagsljus kvar mot horisonten och farkosten är större än jag trodde. Den är metallisk mörkgrå i färg men det finns inga vingar eller rotorblad. Jag ser däremot att den ser ut att vara triangel formad för jag ser en tydlig vinkel på den så den är definitivt inte rund i form. 15-20 sekunder senare förlorar den altitud, släcks ned helt börjar sakta röra sig mot där den kom ifrån och ganska hastigt öka altituden och i en väldig hastighet åka bortåt och uppåt. Sen var den borta.
Status: Under utredning
Åkte med som passagerare förbi Falköping på väg 46, södergående ca 14.30. Det var rätt molnigt väder. Över Falköping, nordvästlig riktning från bilen, såg jag ett mycket ljust objekt som dök upp från ett moln med hög hastighet. Objektet uppfattade jag som kanske 35 grader i förhållande till mig och marken, den flög snabbt längs bilens riktning (sydväst) och närmade sig samtidigt långsamt marken. Observationen var totalt ca 4 sekunder innan objektet försvann igen in i nästa moln. Objektet var mycket ljust, vitaktigt, linsformat (den sorten man äter) men med lite mer spetsig kurvning på ovansidan. Inga andra detaljer syntes. Efter den korta observationen syntes objektet inte igen.
Status: Rapporten är under utredning
I morse ca. 07.20 på väg till jobbet såg jag ett ufo som jag inte kan förklara. Jag upplevde det som väldigt stort och det liksom gled på himlen lågt från väst till öst över vägen framför mig. Jag körde från Trollhättan i sydlig riktning på E45 ungefär i höjd med Sjuntorp. UFO-t hade inga lampor, det var ljusgrått och vitt tror jag och det verkade glidflyga.
Status: Rapporten kommer att undersökas av rapportcentralen inom den närmaste tiden. Andra personer som gjort iakttagelser över Trollhättan med omnejd på morgonen den 10 oktober uppmanas att höra av sig på 018-555 000 eller rpc@ufo.se.
Onsdag den 5 Juli runt kl. 14.00 - 15.30. Då såg jag från bussen på väg hem från jobbet en grå vit sak på himlen som stod still i luften över Askim torg där jag bor. När jag gick av min buss och gick mot mitt hem och så drog föremålet iväg in mot staden väldigt snabbt. Det åkte inte med vinden det drog iväg av sig självt. Det var högt över träden svårt att bedöma höjden. Föremålet såg ut att ha en inåtgående form lite likt ett paraply som slutar nedåt men det var endast en del utav föremålet (ena sidan) som var format på det viset. I övrigt så var formen på föremålet triangulär, rektangulär eller möjligen femkantig. Från att föremålet började röra sig tills det hade försvunnit tog ca 5 sekunder.
Status: Rapporten är under utredning.
Statusuppdatering: UFO-Sverige har avslutat rapporten utan att ha hittat någon säker förklaring. Det är inte uteslutet att det kan ha rört sig om hobbydrönare.
Nomineringar till förtroendeposter i UFO-Sverige (2024)
Det är på Riksstämman som medlemmarna väljer de personer som ska ha förtroendeposter under året fram till nästa stämma.
Alla medlemmar i UFO-Sverige har möjlighet att engagera sig i föreningen genom att själva anmäla intresse, eller nominera andra personer. Detta gör man till valberedningen, vars kontaktuppgifter står längst ner i denna text. Enklaste sättet att nominera är att använda ett formulär på webben.
Det är viktigt att förstå att UFO-Sverige är en ideell förening, där allt arbete sker på fritiden efter egen förmåga. Därför utgår ingen lön eller annat arvode för förtroendeposterna i föreningen.
Mer om förtroendeposterna
Styrelsen leder det praktiska arbetet i föreningen och består normalt av 10-15 ordinarie ledamöter och ett antal suppleanter. Styrelsen har möten 5-6 gånger/år, på olika orter i landet, vilket innebär en del resor och i vissa fall övernattning. För längre resor kan man få reseersättning, men mat och ev. logi bekostar man själv. Notera att vissa styrelsemöten äger rum digitalt, vilket gör att man inte behöver resa.
Styrelsemötena är en del av den sociala möteskultur som karaktäriserar UFO-Sverige. Förutom själva mötet umgås man, äter middag tillsammans och diskuterar ufofenomenet. De flesta möten är även öppna för vanliga medlemmar att deltaga i.
Som ordinarie ledamot i styrelsen ska man vara drivande och beredd på att lägga ner arbete vid sidan om styrelsemötena, gärna inom något ansvarsområde som man är intresserad av. Suppleanterna bjuds in till alla styrelsemöten men har normalt inget särskilt ansvarsområde. Man kan därför börja som suppleant för att ”prova på” styrelsearbetet, och sedan välja att eventuellt ta steget upp till ordinarie ledamot.
Revisorerna ska granska föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning. Detta gör man kontinuerligt under året eller inför stämman, då revisorerna ska avlägga sin rapport. Enligt stadgarna i föreningen ska det finnas två revisorer och två revisorssuppleanter.
Valberedningen ska arbeta opartiskt och oberoende från styrelsen med att söka lämpliga personer till ovan nämnda förtroendeposter. Enligt stadgarna ska valberedningen bestå av minst 3 personer utanför styrelsen, vilket inte var möjligt under det gångna året, men kanske till nästa år?
Arbetsår för förtroendeposterna
De ordinarie ledamöterna i styrelsen väljs normalt på två år, medan övriga förtroendeposter väljs på ett år. Inom styrelsen går man ”om lott” så att ungefär hälften av de ordinarie ledamöterna väljs på stämman och den andra hälften sitter kvar ytterligare ett år.
Vilka som sitter i nuvarande styrelse framgår av hemsidan under menyn UFO-Sverige > Kontakt.
Arbetsåret som förtroendeposterna sitter på är tiden mellan två ordinarie riksstämmor. Det innebär att på 2024 års stämma väljer vi de som ska arbeta under arbetsåret 2024/25.
Kontakta valberedningen
Skicka in din nominering via vårt webbformulär.
Du kan även höra av dig direkt till valberedningen:
Anders Persson, epost: mullvadsstuga[at]telia.com, tel: 072-229 10 91
Så här kan du hjälpa till inom UFO-Sverige
Vill du göra mer än att bara läsa om ufo-fenomenet på nätet, i böcker och i våra tidskrifter? Det finns många sätt att hjälpa till i UFO-Sverige, såväl enkla som mer omfattande. Här berättar vi vad du som enskild person kan göra. Vi är nämligen helt beroende av ideella krafter för vår verksamhet, och du kan göra skillnad!
Bli medlem!
Det första steget för att bli mer aktiv är att bli betalande medlem. Det är också det enklaste sättet att bidra ekonomiskt till vår verksamhet. Att vara prenumerant på våra tidskrifter är inte detsamma som att vara medlem, och medlemsavgiften används till andra saker än att finansiera tidskrifterna. Som medlem kan du vara med och påverka föreningen, och det blir också lättare att få tillgång till information och träffa de som är aktiva.
Skriv ner dina tankar!
UFO-Sverige publicerar två tidskrifter, UFO-Aktuellt och Rapport-Nytt, som alltid är öppna för bidrag från läsarna. Har du haft en egen ufoupplevelse, genomfört en undersökning, läst en bra bok, eller har du teorier om ufofenomenet? Skriv då ihop en text och skicka in till oss. Vi förbehåller oss dock rätten att neka publicering eller redigera texten om så är befogat. En intressant text kan också göra sig bra här på webbplatsen, även om den inte får plats i någon av våra tidskrifter.
Sociala medier
UFO-Sverige har officiella konton på instagram, twitter och facebook där vi kommunicerar med intresserade.
Ett annat sätt att berätta om något och kommunicera med andra ufointresserade är att gå med i Facebookgruppen ”Allmänheten diskuterar ufo och UFO-Sverige”. Där kan du själv skriva nya inlägg och kommentera vad andra skrivit. Notera dock att gruppen är modererad, det vill säga nya inlägg måste godkännas av administratörerna, och att du ska respektera andras åsikter och hålla en god ton.
Utveckla webbplatsen
Vår webbplats www.ufo.se har en ny utformning sedan 2016 och vi behöver hjälp av dig som är ufointresserad och kan webbdesign, programmering, multimedia och liknande. Vi tar också gärna emot synpunkter på webbplatsens innehåll eller struktur, och naturligtvis även bidrag till innehållet i form av exempelvis artiklar eller faktasammanställningar.
UFO-Sverige
Riksorganisationen UFO-Sverige producerar en egen podd: UFO-Sverige med innehåll om ufo och närbesläktade ämnen, mer faktabaserad än andra liknande underhållningsorienterade poddar. Vill du hjälpa till med detta så är du välkommen att kontakta UFO-Sverige på info[at]ufo.se.
Bli fältundersökare och utred uforapporter
Kärnverksamheten i UFO-Sverige är att undersöka inkomna uforapporter. Det första steget för att kunna hjälpa till i undersökningsarbetet är att gå vår fältundersökarkurs, som hålls en gång per år, normalt i oktober. Kursen ges under två dagar på en konferensanläggning i Östergötland och kostar från cirka 2 000 kronor och uppåt, då ingår kurs, mat och boende.
Fältundersökarna hjälper Rapportcentralen med att utreda de rapporter som kommer in till UFO-Sverige. Oftast innebär detta att man får göra undersökningar på distans, via dator och telefon, eftersom det relativt sällan dyker upp rapporter som måste utredas på plats i ens eget närområde. Som undersökare har du även möjlighet att delta i föreningens FUF-möten. FUF står för fältundersökarforum och är ett rullande arbete som bedrivs inom föreningen där rapportcentralen håller regelbundna möten med föreningens undersökare och går igenom inkomna rapporter och delegerar rapporter till undersökarna. Vid dessa möten får även undersökarna själva möjlighet att diskutera sitt arbete med specifika rapporter med både rapportcentralen och andra undersökare inom föreningen.
Det finns även ett rullande arbete med äldre fall inom föreningen som kallas för Cold Case arbetet. Det här arbetet går ut på att föreningens undersökare går igenom äldre uforapporter där tidigare undersökningar inte kommit fram till någon säker slutsats. Detta är ett bra sätt för dig som oerfaren fältundersökare att arbeta tillsammans med mer erfarna utredare.
Slutligen kan man välja att gå med i, eller starta, en lokal undersökningsgrupp på orten där man bor. Detta är ett sätt att tillsammans med andra fältundersökare jobba med lokala rapporter. En undersökningsgrupp är underställd UFO-Sverige, men är inte en förening och kräver minimalt med administration. Undersökningsgrupper finns för närvarande i Stockholm och Sundsvall.
Bli lokal representant
Att bli lokal representant för UFO-Sverige på din ort är ett bra sätt att komma igång som mer aktiv medlem, och kan vara ett enklare steg än att bli fältundersökare. Att vara lokal representant innebär att man är föreningens kontaktperson som vi eller allmänheten kan vända sig till om det händer något på orten. Det är viktigt att förstå att som lokal representant måste man dela föreningens syn på ufofenomenet och hur vi ska arbeta.
Kom till styrelsemöten
De flesta av UFO-Sveriges styrelsemöten är öppna för medlemmar på den ort där mötet hålls. Då får man vara med och lyssna och komma med synpunkter. Styrelsemötena utannonseras i det digitala Nyhetsbrev som man som medlem kan prenumerera på.
Styrelsen och andra förtroendeposter
Ett större engagemang är att ta på sig någon av förtroendeposterna i UFO-Sverige. Dessa är ordinarie ledamot eller suppleant i styrelsen, revisor eller revisorssuppleant, samt valberedning. Det är på föreningens Riksstämma som valen äger rum, och intresse för posterna framför man till sittande valberedning.
Förtroendeposter och valberedningens arbete
Bidrag och donationer
Förutom medlemsavgiften kan du även donera en valfri summa till ett specifikt projekt eller ändamål som du själv bestämmer, till exempel Norrlandsprojektet (sökandet efter en spökraket i sjön Nammajaure), Rapportcentralen, fältundersökarkursen, webbplatsen, eller till vårt arkiv, AFU.
Vi tar också emot fysiska donationer i form av böcker, brev, bilder med mera med anknytning till ufo eller andra fenomen. Om de är tillräckligt intressanta kommer de att bli en del av Archives for the Unexplained (AFU) i Norrköping, som bland annat fungerar som UFO-Sveriges arkiv och är en resurs för alla som vill utforska det oförklarade.
UFO-Sverige har tagit emot en vacker bild på en soluppgång över Glafsfjorden. Fotografen som var ute för att ta en serie längre exponeringar på soluppgången såg i efterhand ett ett annorlunda föremål hade fastnat på en av bilderna.
Status: Det rapportören inte känner igen är spåret av en insekt. Bilden är tagen med 20 sekunders slutartid för att släppa in mycket ljus och få med mer av den dramatiska himlen. En extern lampa nära kameran och fotografen kastar ljus på björken i bild. Under dessa 20 sekunder som som bilden blir till fladdrar en insekt förbi nära kameran och gör ett häftigt avtryck. Insekten som troligen är något typ av nattfjäril har säkert intresserat sig för och sökt sig till ljuset där den hinner flaxa ett antal gånger samtidigt som den gör en fin sväng.
Söderifrån kom ett ljus som var starkare än en stjärna och rörde sig mot mig. Jag tänkte att det troligen var ett flygplan och stod kvar och tittade. Det närmade sig sakta tills det kändes som att det inte var mer än 100 m bort. Då stod det still i luften. Sedan backade det otroligt fort snett uppåt och stod åter still ett litet tag innan det fortsatte framåt igen och gled ovanför mig. Svårt att tolka storlek eller höjd. Jag var helt förstummad och vet inte vad det var. Det åkte kanske i flygplanshöjd eller lägre. Om lägre så var det kortare än ett flygplan. Det hade flertal röda blinkande lampor underifrån samt ett par vita. Det var ett ovalt till trekantigt som det såg ut. Framifrån hade det tydligt två starka gula ljus. Det lät när de flög också så det var inget ljudlöst konstigt på så vis. Lät mer än ett plan. Det såg så litet ut då de närmade sig mig som ett litet klot en bit bort i förhållande till då det flög över.
Status: Rapporten är under utredning.
Statusuppdatering: Någon förklaring har inte gått att säkertsälla. UFO-Sverige har arbetat efter teorin att det rört sig om flygplang eller hobbydrönare.
{mosmap width='1200'|height='700'|lat='62.0'|lon='15.5'|zoom='5'|text='UFO-Sverige Testar'|marker='1'}
{mosmap width='100%'|height='500px'|lat='52.075581'|lon='4.541513'|zoom='15'|zoomType='Large'|showScale='1'| zoomNew='1'|mapType='Satellite'|showMaptype='1'|overview='1'|text=' html stuff'|tooltip='tooltip'}
Webbplatsen www.ufo.se
Webbplatsen ufo.se är så levande som vi har förmåga till, samt att den hela tiden befinner sig i ständig utveckling...
Webbplatsen ufo.se uppdateras oregelbundet och efter bästa förmåga.
Allt arbete med ufo.se är ideellt och sker när tiden medger.
Webbplatsen kan ha brister gällande utseende på grund av olika webbläsares tillkortakommanden.
Vi har inte möjlighet att validera på alla plattformar.
Nyfiken på ufologi och kan webb- design, produktion, programmering mm, tveka då inte att höra av dig till UFO-Sverige. Vi behöver din hjälp!
Har du någon annan ide eller tror dig kunna bidra till webbplatsens förbättrings, hör av dig och ställ frågan, för det vore synd om vi gick miste om något bra.
Webbplatsen fungerar som en bilaga till vår tidskrift UFO-Aktuellt.
Ansvarig utgivare:
Håkan Ekstrand
Box 11027
60011 Norrköping
Om du är intresserad av att börja arbeta som fältundersökare i Riksorganisationen UFO-Sverige så är du hjärtligt välkommen att ta kontakt med oss. De flesta som vill börja engagera sig som undersökare i föreningen brukar inleda med att gå UFO-Sveriges årliga helgkurs i ufologi som vanligtvis hålls på hösten, i oktober. Platsen är sedan 2021 Yxnerum, Åtvidabergs kommun, Östergötland. Som undersökare kommer du att arbeta under UFO-Sveriges rapportcentral och du kommer ha möjlighet att både undersöka lokala fall i ditt närområde men även rapporter från andra delar av landet. Eftersom det sällan kommer in rapporter i det egna närområdet så rekommenderar vi våra fältundersökare att huvudsakligen ägna sig åt att undersöka rapporter på distans via telefon och mejl.
Om du är intresserad av att engagera dig som fältundersökare så ska du kontakta någon av nedanstående personer så kan vi diskutera hur och när vi ska påbörja ditt engagemang.
Läs mer om UFO-Sveriges fältundersökarkurs
Johan Gustavsson, ansvarig för UFO-Sveriges rapportcentral.
018-555 000
jongus953(at)gmail.com
Martina Myrtorp, kontaktperson för nya engagerande intressenter och fältundersökare.
m.myrtorp@gmail.com
Om projekt Kolmården
Den 11 till 14 augusti 2015 genomförde UFO-Sverige ett större undersökningsprojekt runtom Kolmården. Det var en undersökning som främst gick ut på att knacka dörr i syfte att samla in allmänhetens observationer av ufofenomen.
Vad vi visste innan projektet startade var att trakterna kring Kolmården var intressant ur ufosynpunkt. Under 1970- och 80-talet rapporterades det in många intressanta observationer härifrån. I UFO-Sveriges rapportarkiv finns en rad spännande fall som ännu inte fått en förklaring. Rapporter om flygande svarta trianglar finns det bland annat flera av och frågan var om det även under senare årtionden också observerats liknande fenomen i samma trakter.
Det har spekulerats om att Kolmården kan vara ett så kallat ”ufo-fönster”. Det är en teori som menar att man på vissa platser har större chans att se ufofenomen än på andra. Någon större systematisk undersökning för att ta reda på den teorins hållbarhet har aldrig någonsin gjorts. Men det statistiska resultat som vi skulle få fram under projekt Kolmården skulle belysa frågeställningen. Och det blev ett andra syfte med vårt projekt.
Planeringen inför projektet tog sin början under 2014 efter att UFO-Sveriges styrelse tagit beslutet att satsa på ett nytt dörrknackningsprojekt. Projekt Värmland i juli 2003 och Mienprojektet i södra Småland sommaren 2007 är två tidigare liknande projekt i UFO-Sveriges regi som fallit väl ut. Med erfarenheterna som drogs i samband med dessa projekt intensifierades arbetet med Kolmårdenprojektet under våren. I början av sommaren var så också deltagarlistan fulltecknad.
Till utgångspunkt för projekt Kolmården valdes Jogersö Camping utanför Oxelösund. Där hade vi tillgång till ett par campingstugor samt en större boningsstuga som också fungerade som projekthögkvarter. Från Jogersö hade vi som längst cirka 60 kilometer med bil för att kunna ta oss ut till den ort vi skulle knacka dörr på.
Den 11 augusti startade projektet med att alla deltagarna gemensamt körde ut till samhället Krokek vid Bråviken. Deltagarna var uppdelade i fyra grupper som hade varsitt område att gå igenom. Vi knackade dörr hela dagen och på kvällen återsamlades grupperna vid högkvarteret för en gemensam måltid som vår kock Tobias Lindgren fixat i ordning.
Tobias var även projektets sambandsman. Han såg till alla som hörde av sig med observationer och frågor fick tala med rätt person ute på fältet. Eftersom UFO-Sverige fått ett stort genomslag i media var det många som hörde av sig. Sammanlagt blev det under projektveckan ett dussintal intervjuer i TV, radio och press. Den största bevakningen stod Södermanläns Nyheter för. Tidningen skrev flera stora och bra artiklar, både före och efter projektveckans slut.
Besök i Nävekvarn, Oxelösund och Jönåker stod på planeringen de resterande projektdagarna. Schemat ändrades en aning sista dagen och en grupp återvände då till Nävekvarn för att knacka dörr öster om Nävesjön. Där var det längre mellan husen i skogarna och förhoppningen var att hitta fler observatörer däromkring som möjligen kunde ha bevittnat ljusfenomen kring Nävsjön.
Sammanlagt tillfrågades under projektet 365 personer om de observerat eller upplevt något ”oförklarligt”. Av dessa hade 33 personer varit med om något som de själva inte kunde förklara. Det ger ett statistiskt snitt på cirka 10 % av de tillfrågade. Samma siffra som uppnåtts vid UFO-Sveriges tidigare projekt i Värmland och södra Småland. Det resultatet tyder på att Kolmården inte är det ”ufo-fönster” som beskrivits. Att Kolmården kommit att förknippas med hög ufoaktivitet beror nog på det vi misstänkt tidigare, att det mest sannolikt berott på att många utåtriktade ufogrupper funnits i området som varit duktiga på att samla in allmänhetens observationer.
Ytterligare ett 40-tal uforapporter kom in via telefon, mejl och UFO-Sveriges webbplats under projektveckan som helhet. De rapporter som rör projektområdet kommer nu tillsammans med det material som samlats in i projektet att analyseras och behandlas vidare. Det är ett arbete som kommer att ta minst ett år att göra. Resultatet av vad vi fick fram under projekt Kolmården ska sedan sammanställas och presenteras i skriftlig form, både här i UFO-Aktuellt och i en tillgänglig rapport.
Allt som allt blev projektet lyckat. Logistiken fungerade smärtfritt och många nya tidigare ej inrapporterade ufoobservationer samlades in. Vi kände oss välkomna när vi knackat på dörrarna och berättat vilka vi var. Flera var de som efter att ha läst om oss i tidningarna väntat på att vi skulle komma på besök. Projektet gav mersmak och förhoppningen är att det blir fler liknande projekt i framtiden.
De som deltog i projekt Kolmården var:
Amanda Berglund, Anders Berglund, Tage Bång, Marco Eberhardt, Tony Ekberg, Per Eriksson, Jan Hagberg, Katarina Hampusson, Johan Gustavsson, Tobias Lindgren, Viveka Lindgren, Thomas Michanek, Daniel Princip, Birgitta Rogsmo och Anders Skoglund.
Rapporter från projekt Kolmården
Lars-Göran Ahlsson, tillsyningsman för Nävsjön, var en av alla observatörer som ville berätta om sin ufo-observation för UFO-Sverige under projekt Kolmården den 11 till 14 augusti. Det var rena turen att vi sprang på honom. Lars-Göran satt på en rastplats vid Nävsjön och tog igen sig efter en dagslång inspektionsrunda runt sjön när vi råkade stanna till.
”Jag och en kamrat stod nere i vid Sommaruddarna och flygfiskade.” Lars-Göran tar fram en karta över sjön och visar exakt var de stod. Han pekar på en udde rakt väster om sjön. ”Vad jag kommer ihåg vad det en bra kväll för fiske” berättar han.
Efter att ha fiskat ett tag ser de plötsligt båda två ett ljussken över sjön. ”Det var ett kraftigt ljussken”, berättar Lars-Göran. ”Ett gulrött sken som lyste upp himlen och stränderna kring sjön.”
Lars-Göran bedömer att de såg skenet i minst 10 sekunder innan det tycktes stiga uppåt och försvinna.
Detta skulle ha varit en kväll i början av 80-talet, på våren eller tidig sommar. Lars-Göran kommer ihåg hur de gick hemåt undrande över vad det var de sett. En vecka senare läste de i en tidningsartikel att det skulle ha varit ljuset från en sovjetisk raketuppskjutning från Kolahalvön de fått syn på.
”Men vi fick aldrig någon klarhet i vad det var.”
Lars-Göran berättar vidare att de inte var de enda som fiskade vid Nävsjön den kvällen. ”Det jag vet är att det var fler vid sjön den kvällen.” Han pekar åter på fiskekartan och menar att de han syftar på nog befann sig vid stranden närmare sjöns mitt.
Lars-Görans observation är väldig intressant att bena vidare i. Nävsjön är för UFO-Sverige känt för en ufo-observation i början av juli 1980 då tre vittnen såg ett lysande föremål som kom ner över sjön. Det beskrivs som ett rödvitt klot som ändrade färg från vitt till gult till rött igen. Möjligheten är stor för att Jan-Erik och hans kompis faktiskt kan ha sett samma fenomen.
”Anita” som bor utanför Nävekvarn, några kilometer från Nävsjön, gick en kväll ut med hunden. Det torde ha varit tidig höst 2002 och klockan var runt åtta på kvällen. Det var mörkt och tyst ute. Anita hann knappt utanför gårdsplanen förrän hon observerade något som ”hängde” i luften en bit ovanför trädtopparna. Något som absolut inte kunde vara månen.
”Det var helt runt och upplyst” berättar hon. ”Väldigt ljust men inget blänkande sken. Det bara stod där.”
Anita stannar upp och tittar på ljuset. Hur länge hon står där och tittar minns hon inte men det är en längre tid. Ljusskenet bara hänger där uppe i luften, det är som en badbolls storlek.
”Jag stod där och funderade på vad det kunde vara”, berättar hon. ”Jag var inte rädd eller uppjagad, men det hela var väldigt märkligt.”
Observationen slutar med ljusskenet plötsligt far iväg med världens fart. ”Det drog iväg i en väldigt hög hastighet. Från stillastående, i en sned vinkel, upp mot den mörka himlen. Där försvann det.”
Anita vänder nu om och går tillbaka in i huset där hon genast berättar för sin man vad hon sett. Hunden reagerade aldrig på ljusskenet som inte gav ifrån sig ett knyst under hela observationen.
--
Laila Torell i Nävekvarn var med om en skrämmande upplevelse en vårvinter i början av 80-talet. En tidig och kall morgon var hon maken på väg mot Nyköping. I höjd med Bränn-Ekeby uppmärksammade de ett gult, orange ljussken som kom från himlen ner mot bilen de färdades i. ”Det kom över trädtopparna, ner över gärdet. Det kom närmare och följde oss.”
Klockan var runt sex på morgonen och Laila berättar hur ljusskenet avtog ju närmare det kom bilen, tills det var så nära bilen att hon tyckte att det var alldeles inpå. Laila beskriver hur de såg ett platt, flygande föremål. ”Det såg ut som de ritar det i serietidningarna. Platt och cirkelformat. Lite tjockare på mitten.”
Hon uppskattar att föremålet var cirka 10 meter långt.
Nu var båda två rejält uppskakade. ”Jag kom ihåg att jag skrek. Jättemycket”, berättar Laila. Hon kommer ihåg att hennes make, som satt vid ratten, upphetsat upprepade orden. ”Jag kan inte stanna här. Jag kan inte stanna här.”
Föremålet tycks ha följt efter bilen i några minuter tills man kom fram till närmsta bebyggelse. Då stack föremålet iväg, upp mot trädtopparna och försvann på himlen.
Laila berättar även att ett par arbetskamrater även sett något samma morgon vid samma tidpunkt från vägen mellan Oxelösund och Nyköping. Från Bränn-Ekeby till den vägen är det bara någon kilometer.
--
En annan observatör, Sven Närholm, också från Nävekvarn, fick i slutet av 70-talet även han vara med om ett ljussken som följde efter hans bil. Även denna händelse skulle ha inträffat vid Bränn-Ekeby.
”Plötsligt fick jag se ett ljussken som kom ner över skogen” berättar Sven. Vi tillfället, det var en kväll i slutet av 70-talet, var han på väg hem från jobbet i Oxelösund. Klockan var strax efter tjugotvå.
”Jag såg i vindrutan hur ett ljussken närmade sig bilen.”
Några klarare detaljer uppfattade han inte men att ljuset sedan följde efter honom är han säker på. ”Det följde efter mig ända till Nävekvarn. När jag kom in i byn så försvann ljuset upp mot skogen och försvann över himlen i riktning mot Kolmården.”
Någon gång i tidspannet av slutet på 70-talet i början av 80-talet såg Marianne Hjälm ett tefatsliknande föremål från ett fönster på Erikslundsvägen i Nyköping.
”Jag stod och tittade ut och fick, mellan höghusen, se ett ufo. Det var som en stort, platt fat.”
Klockan var runt klockan tre på eftermiddagen. Marianne bedömer att föremålet stod ganska lågt ner på himlen, i trädtoppshöjd. ”Jag hörde också ett märkligt surrande ljud.”
Under flera minuter stod Marianne och tittade på det grå föremålet tills det började röra på sig. Det höll sig lågt ner på himlen när det försvann norrut över Nyköping.
Det var en underlig upplevelse.
”Jag stod där i fem minuter, helt förtrollad och tittade på det här”, berättar Marianne. ”Det var någonting jag aldrig tidigare upplevt.”
Senare fick hon även höra att grannen i huset sett och hört samma sak när han var på väg hem. Grannen är idag avliden.
--
Gary Wärmfeldt i Nyköping hade just löst korsord när hon släckte ljuset för natten. Då fick hon genom persiennen se ett starkt sken. Genast gick hon upp ur sängen och drog upp persiennen.
”Jag såg ett stort klot utanför fönstret” berättar hon. ”Och det såg ut som om klotet hade en svans efter sig.”
Klockan var efter halv två på natten och tidpunkten var kring jul 2014. Platsen är centrala Nyköping.
”Jag stod och såg på det här klotet i nästan en halvtimme.” Gary beskriver hur ljuset far fram och tillbaka över kvarteret. Det rör sig i en zick-zack rörelse. Det försvann sedan österut över staden.
Dagen efter ringer hon sin måg och berättar vad hon sett. Hon får då veta att han också sett ett egendomligt ljusklot utanför sitt fönster samma kväll. Det ljusklotet ska ha gjort en cirkelrörelse över taken i centrala Nyköping för att sedan dra iväg med väldig hastighet rakt upp i himlen.
--
Detta är ett axplock av de observationer som samlades in under projekt Kolmården. Vidare undersökningar och intervjuer med observatörer kommer att göras allteftersom och vi kommer här i UFO-Aktuellt att återkomma till de bästa rapporterna efter att fältundersökningar genomförts.
UFO-Sveriges Rapportcentral
UFO-Sveriges rapportcentral är den gren av organisationen som ansvarar för mottagande, administrering samt undersökning och delegering av de rapporter som kommer in till UFO-Sverige.
Rapportcentralen har genom årens lopp oftast utgjorts av en person men undantagsvis så har det varit fler vid posten.
Johan Gustavsson är ansvarig för UFO-Sveriges rapportcentral som för har sitt säte på Archives for the unexplained i Norrköping.
Kanaler till UFO-Sveriges rapportcentral.
Rapporteringsfunkion
rpc[at]ufo.se
018 - 555 000
När rapportcentralen tar emot en inkommande rapport så utvärderas den inledningsvis i syfte att se om den kan ges en förklaring med en gång eller om den ska granskas och undersökas närmare. Kan rapporten ges en förklaring i ett tidigt skede så läggs den till handlingarna och rapportören blir meddelad det som UFO-Sverige kommit fram till.
Ska en närmare undersökning genomföras så sköts det efterföljande arbetet med rapporten antingen av rapportcentralen eller av någon av organisationens aktiva undersökare som finns utsprida på olika platser runt om i landet. Delegering av rapporter till någon fältundersökare görs vanligtvis när det finns en rapport som ska granskas närmare och föreningen har en aktiv fältundersökare i någorlunda geografisk närhet till observationsplatsen.
Fältundersökaren genomför då en närmare undersökning och dokumentering av observationen och skickar sedan tillbaka sina undersökningar och slutsatser till rapportcentralen som sedan gör en egen utvärdering av rapporten och sköter den avslutande administrationen.
I vissa särskilda fall så går rapporten även vidare till den så kallade bedömningsgruppen. Bedömningsgruppen är en grupp som idag består av sammanlagt fem enskilda bedömare som har i uppgift att gå igenom det utredningsmaterial som finns i ett aktuellt fall. Därefter ska medlemmarna i gruppen göra varsin oberoende utvärdering i fallet och dels dra en slutsats som följer vissa kriterier som satts upp av föreningen men bedömarna ska även ge synpunkter på den utförda utredningen och påpeka om det finns några brister eller något som arbetet kan kompletteras med.
Nedan följer en förteckning över rapportcentralens nät av undersökare och bedömare.
Huvudansvarig vid UFO-Sveriges rapportcentral Johan Gustavsson - Norrköping - 018-555 000 - rpc[at]ufo.se
Aktiva medarbetare till rapportcentralen
- Anders Berglund - Laxå - 072-395 34 57 - elfdalen[at]yahoo.se
- Kent Cederborg - Stora Sundby - 072 847 05 94 - k___c1975[at]hotmail.com
- Anders Skoglund - Borås - 070-681 22 11 - ufosverige_boras[at]hotmail.com
- Clas Svahn - Järfälla - 070-620 11 48 - clas.svahn[at]gmail.com
- Tage Bång - Töreboda - 070-332 75 90 - tage.bang[at]hotmail.com
- Martina Myrtorp - Hallsberg - 076-006 44 63 - m.myrtorp[at]gmail.com
- Tobias Lindgren - Norrköping - 072-158 24 44 - toblin[at]ufo.se
- Thomas & Nathalie Filipsson - Oskarshamn - 076-115 44 05 - thomas.familjen[at]telia.com
- Anders Ericsson - Östersund - 070-200 72 32 - anders.ericsson.ostersund[at]gmail.com
- Malin Wiklander - Sundsvall - 073-087 68 98 - n-i-l-a-m[at]hotmail.com
- Mikael Karlsson - Ängelholm - 070-371 33 43 - mikael.ulf.karlsson[at]gmail.com
- Victoria Tellander Andersson - Tranås - Victoria.tellandersson[at]gmail.com
- Thomas Michanek - 070-344 88 92 - thomas.michanek[at]gmail.com
UFO-Sveriges bedömningsgruppen
- Anders Skoglund - Borås - 070-681 22 11 - ufosverige_boras[at]hotmail.com
- Victoria Tellander Andersson - Tranås - Victoria.tellandersson[at]gmail.com
- Thomas Michanek - 070-344 88 92 - thomas.michanek[at]gmail.com
- Pelle Persson - Härnösand - 070-323 47 05 - pelle.persson[at]yahoo.se
- Peo Wärring - Ekerö - 070-529 19 12 - peo.warring[at]gmail.com
- Tage Bång - Töreboda - 070-332 75 90 - tage.bang[at]hotmail.com
#Verklighetenbakom -
Verkligheten bakom Ufopodden i P3
Spökraketen i Nammajaure
Spökraketer är inget som bara hör hemma 1946, utan de har fortsatt att dyka upp och dyka ned runt om i Sverige. Ett av de mest intressanta fallen hittade jag ett spår efter i FOA:s stora ufoarkiv någon gång på 1980-talet. När, minns jag inte längre. Dokumentet bestod av en sida nedklottrade anteckningar gjorda av den dåvarande ufohandläggaren Sture Wickerts, en person som var tämligen ointresserad av sin uppgift. De gånger som jag och Anders Liljegren på AFU hade kontakt med honom brukade han till hälften på skämt och till hälften på allvar säga att det vore bättre om någon av oss tog över hans jobb. Något som vi gärna höll med om – problemet var väl bara att hitta någon som skulle vilja betala våra löner …
Av Clas SvahnOintresset för ufofrågan gjorde att Sture Wickerts inte gärna lade ned någon tid och energi på att undersöka de fall som han faktiskt fick in. Enda gången som han lämnade sitt skrivbord på Östermalm i Stockholm var i slutet av oktober 1976 sedan två gropar som misstänktes ha orsakats av meteoriter hittats i skogen utanför Målilla i Småland. Och en av de få gånger som Wickerts på allvar lade ned tid på ett ufofall var när Liz Hellström kontaktade honom per telefon den 5 augusti 1980 för att berätta om hur hon och hennes sambo Bo Berg sett ett cigarrformat föremål flyga över dem i Muddus nationalpark några dagar tidigare. Och inte bara det, föremålet hade landat på och sjunkit i en sjö intill.
Wickerts anteckningar visar att han gjorde allt han kunde för att försöka hitta en förklaring till vad de två vandrarna hade sett. Han kontrollerade med Esrange, F21, milostaben för Övre Norrland, Norrlandsflyg, Lapplandsflyg och Robotförsöksplats Nord (RFN) i Vidsel för att höra om någon av dem hade haft aktiviteter i området. Det hade de inte. Wickerts kollade även med den militära underrättelsetjänstens radarövervakning, men kunde inte heller där hitta något som kunde lösa gåtan. Något svenskt var det inte. Om det var något från främmande makt så hade de lyckats ta sig in i Sverige utan upptäckt.
Själv gjorde jag min första intervju med Bo och Liz den 15 augusti 1990 då vi träffades i deras hem i Hägersten. Och då fick jag också för första gången höra dem båda berätta om vad som hände den där soliga dagen i juli 1980.
Nammajaure, som ligger 30 kilometer fågelvägen från Jokkmokk och lika långt från Porjus, är en sjö längs den vandringsled som går genom Muddus nationalpark, en populär led som tar besökaren genom natursköna områden. Det var längs den som Bo Berg och Liz Hellström, som i dag är gifta och båda heter Berg i efternamn, var på väg att gå. Ett av ändamålen med deras vandring var fågelskådning från ett fågeltorn vid sjön Muddusluoppal. Efter att ha parkerat bilen vid Skaitekojan på östra sidan av Stora Luleälven gick de in i parken. Men det var på vandringens sista dag, då de åter var på väg mot bilen, som händelsen inträffade.
Det var den 31 juli, dagen var het och tryckande och solig. De båda hade vaknat vid niotiden och lämnat stugan vid Nammavarre 90 minuter senare för att ta sig längs stigen mot Nammajaures södra ända. Där övergick stigen i en träspång som tog dem torrskodda över det vattensjuka området inte långt från sjöns strand. En bit ut på spången stannade de till för att rasta. Klockan var 11.50. När jag startade bandspelaren för att för första gången höra deras berättelse lät det så här:
Bo Berg: När vi kom fram till en spång, precis vid kanten av myrmarken, så satte vi oss ned för att vila. Vi tittade ut över sjön på en del fåglar som var där. Det första vi hörde var ljudet. Det var det som fick oss att reagera. Det var ett vinande ljud, ungefär som från ett flygplan. Jag väntade mig att få se ett flygplan.
Liz Berg: Som ett Viggen ungefär, schvosch. Och det var alldeles tyst omkring oss så vi hörde ljudet tydligt. Det var åska i luften och det började också åska senare. Då vände vi oss om båda två och tittade upp, snett bakåt. Kanske 100 meter upp …
BB: Men höjden är väldigt svår att säga. Men det var inte speciellt högt.
LB: Och då såg vi en raket helt enkelt. Raketformad.
BB: Och på sidorna såg vi något. Men det är svårt att bedöma efteråt hur det på sidorna egentligen såg ut.
LB: Jag tyckte det såg ut som små vingar. Bosse tyckte det liknade tuber.
BB: Tuber vid sidan.
LB: Och så tittade vi på den. Den åkte över våra huvuden.
BB: Ljudet var lite ojämnt, ungefär som den manövrerade samtidigt som den for. Det kom stötvis. När den hade passerat precis rakt över oss såg vi den fara över sjön. En av oss hade kikaren runt halsen, jag kommer inte ihåg vem, och vi kunde se raketen i kikare. I vilket fall så gjorde den en gir och vände tvärt.
LB: Då kom den ut över sjön och började åka rakt emot oss. Och så gick den ned och landade ungefär mitt i sjön.
BB: Landningen såg väldigt fin ut. Ingen störtning utan en manövrerad
landning.
LB: Och så såg vi hur den sjönk.
BB: Då tittade vi i kikaren. Vi såg hur det bubblade omkring den.
LB: Alla fåglar flög upp och vi såg väldigt tydligt hur den liksom sjönk. Det bubblade och så där. Och så försvann den. Men vi såg bara bubblor, inget skum. Som att luften försvann ur den.
Så berättade Bo och Liz Berg om händelsen för mig 1990. I sin dagbok från samma dag som händelsen ägde rum skrev Bo:
”Då hände något mycket underligt! Plötsligt sveper över våra huvuden ungefär 100 meter upp i luften, något sorts robotliknande farkost, i hög fart. Den går ut över sjön och gör sedan en snygg gir åt vänster och nedåt och landar på vattnet med ett stort plask och sjunker sedan. Jag skulle tro att den var ungefär 3 meter lång och såg ut ungefär så här som jag kommer ihåg den [teckning]. Under loppet av den stund jag såg den hann jag tro att det var ett flygplan, en kryssningsrobot, ett UFO. Det lät som ett flygplan fast mycket svagare. Det kusligaste var att den landade i sjön vi satt vid. Både Liz och jag såg det och tyckte att det var kusligt.”
Av rädsla för att det rörde sig om något slags vapen som kunde explodera gick de båda snabbt därifrån. När föremålet plötsligt vände och flög tillbaka mot dem insåg de båda att någon måste ha styrt den. Kameran som de hade haft i ryggsäcken hann aldrig plockas fram under den korta stund föremålet flög över dem. Först sedan det sjunkit tog de båda en bild ut över sjön. Då hade fåglarna återvänt och lagt sig på vattnet.
Här hade ett missilliknande föremål inte bara flugit över Bo och Liz, och det på låg höjd, utan dessutom svängt 180 grader, sänkt sig och landat på sjön inte långt ifrån dem. För att sedan sjunka. Hela observationen tog omkring 15 sekunder, sannolikt något mer om man räknar in när de först hörde ljudet.
– Den måste ha saktat in oerhört för när den åkte över oss hade den rätt hög fart. Sedan girade den liksom och då var det som om den förlorade fart. Så gick den ned och så landade den i sjön, berättar Liz.
När jag frågar hur säker hon är på tidpunkten för observationen svarar Liz utan att tveka:
– Helt säkra. Vi tittade på klockan direkt efteråt. Vi trodde ju att vår sista stund var kommen.
Det var först sedan de båda kommit tillbaka till Stockholm som de kunde rapportera till Sture Wickerts om det ovanliga föremålet som båda trodde var en kryssningsmissil.
Händelsen i nationalparken är mycket ovanlig. Att någon under lång tid kan se ett föremål landa och sjunka är unikt i Sverige, och för UFO-Sverige blev det en utmaning att lösa gåtan, men det dröjde många år innan vi gav oss i kast med det.
Under några dagar i månadsskiftet augusti/september 2012 försökte UFO-Sverige lokalisera den sjunkna spökraketen i Nammajaure. En expedition som tagit månader att planera och samla in medel för att kunna genomföra. När vi startade från ett mulet Arlanda tidigt på morgonen den 30 augusti var vi tio personer: Förutom jag själv, Carl-Anton Mattsson från UFO-Sverige, DN-journalisten Pea Nilsson och de två observatörerna, Bo och Liz Berg, fanns ett filmteam med producenterna Michael Cavanagh och Kerstin Übelacker, filmarna Erik Lindeberg och Janssen Herr samt ljudteknikern Martin Hennel med ombord. Filmarna hade följt oss sedan flera år och deras dokumentär kommer att sändas på Sveriges Television under 2015.
Och fler skulle vi bli. På Skellefteå flygplats väntade Steve Sandström, min medorganisatör av denna unika expedition, tillsammans med kocken och UFO-Sverigemedlemmen Jocke Eriksson, teknikern Lars Bergkvist och fotografen Erland Segerstedt från Skellefteå. Innan vi slutligen gav oss ut genom Muddus nationalparks vackra och allt mer höstlika natur skulle även vår guide Volker Husmann komma att ansluta och nästa förmiddag de båda Kirunadykarna Roine Norström och Simon Kenttä.
Expeditionen var fulltalig.
Idén att försöka hitta föremålet i Nammajaure föddes 2010 då frågan kom upp genom en av UFO-Sveriges medlemmar. Händelsen skilde sig från många andra ufoobservationer genom åren på flera sätt, framför allt eftersom föremålet inte bara farit förbi utan också setts navigera innan det landade och sjönk. När jag frågade Bo och Liz om de hade uppfattat det som intelligent styrt svarade Liz:
– Ja, det var vi HELT överens om. Just det här att det saktade in och gick ned så himla snyggt och landade, det visade ju att det var meningen att det skulle göra det. Hade den havererat så hade den kunnat ramla ned var som helst. Just den där loven ned gjorde att det såg styrt ut.
2011 började vi samla in pengar för att kunna genomföra sökandet, och efter att ha fått tillstånd av länsstyrelsen i Norrbotten och berörda samebyar att genomföra dykningar och att använda helikopter för att lyfta in vår 1,3 ton tunga utrustning kunde vi till slut äntligen spika datum: 30 augusti till 3 september.
Två res- och packningsdagar, de övriga tre avsatta för att söka igenom sjön på jakt efter det sjunkna föremålet.
Resan norrut från Skellefteå gick i två bilar och en stor del av den tillbringade jag i baksätet pratande i telefon eller bloggande. Intresset för vårt sökande var mycket stort. Jag pratade med den engelskspråkiga nättidningen The Local, P3 och P4 plus flera lokala tidningar i Norrbotten. Med oss ut i skogen var dessutom P1-reportern Emil Östlund och under de närmaste dagarna skulle såväl TV4 som Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten skicka ut reportrar och fotografer. Många fler, som Expressen och Radio Norrbotten, skulle ringa och göra intervjuer och i Luleå möttes vi av Nordnytts reporter Micke Nyberg när vi stannade till för lunch på Storheden köpcentrum.
Lägerplatsen skulle bli en liten höjd vid kanten av sjöns södra del, inte långt från träspången där Bo och Liz gjort sin observation. Att de tunga dykartuberna, båtarna, batterierna och provianten skulle kunna bäras in var visserligen möjligt men i praktiken oerhört komplicerat. Istället bestämde vi oss för att ta hjälp av helikopterfirman Fiskflyg i Porjus som inte bara visade sig ha mycket professionella piloter utan dessutom ställde upp på ett sätt som underlättade vårt arbete väsentligt. Denna tunga del av lasten körde Steve Sandström och jag upp till Porjus där vi lastade allt i ett nät som sedan lyftes in till lägret av Fiskflygs pilot Magnus Fridh.
När jag själv och Steve Sandström i sällskap med Lars Bergkvist och Michael Cavanagh landade på träspången var lägret redan på väg att bli klart.
Ett stort partytält kom att utgöra matplats och kök med en nästan ständigt brinnande brasa utanför sig. Inom 40 meter växte sedan en liten tältstad upp där en fallfärdig stuga kom att bli dokumentärfilmarnas teknikbas med batterier och datorer i ett relativt gott skydd mot regnet.
För regnade gjorde det. Hela fredagen vräkte tunga, kalla droppar ned och eftersom det också var då som de flesta journalisterna kom så tillbringade vi i princip hela dagen utomhus.
Fredagen var också den dag då våra dykare, Roine Norström och Simon Kenttä, från Kiruna anslöt till expeditionen. Trots regn gav de sig ut på sjön med sonarutrustningen nedsänkt under vattnet och den registrerande datorn inplastad och gömd under ett tillfälligt ihopsnickrat regnskydd i fören. I drygt en timma korsade de två sedan Nammajaures nordliga delar, där föremålet hade setts sjunka, innan vi tillsammans kunde se resultatet på den bärbara datorn under taket i partytältet.
Denna första undersökning syftade till att kartlägga botten i sjön, en botten som bara befann sig mellan tre och fyra meter ned. På några punkter syntes formationer som hade formen av ett tubliknande föremål, och efter att ha markerat några sådana platser bestämdes att dykarna skulle titta närmare på dessa platser nästa dag.
För att ringa in det område som var mest intressant hade vi utrustat Bo och Liz med en walkie-talkie medan den andra skickades med dykarna ut på sjön.
Placerade på spången där de gjort sin observation 32 år tidigare kunde de nu leda dykarna fram till den plats där de uppfattat att föremålet landade och sjönk. Där släpptes sedan en röd boj.
När vi stod på spången frågade jag Bo Berg hur snabbt det tubformade föremålet flög över dem den där dagen:
– Den gick inte så där anmärkningsvärt fort. Den gick ju lågt, vilket kan ha fått det att se ut som om den hade en hög fart. Kanske hade den 300 eller 400 kilometer i timmen. Det var inte som när en Viggen startar. Vi råkade nämligen åka under en Viggen som lyfte från Såtenäs flygflottilj för 20 år sedan och det var helt andra farter.
Kunde ni se något utblås komma från roboten?
– Nej, ingenting sådant. Inget daller i luften bakom. Den bara susade förbi, svarade Liz och fick medhåll av Bo:
– Nej, det syntes inget. Ingen rök, inget.
När ni nu ser tillbaka på det här och jämför med raketer och kryssningsrobotar, var det inte konstigt att det inte fanns något utblås från en drivkälla?
– Oerhört konstigt. Men jag är inte insatt i det och funderade överhuvudtaget aldrig på hur den drevs. Fast det är ju oerhört mystiskt, svarade Liz.
Fredagen blev också den dag som vi gjorde vår första webbtevesändning från stranden. Eftersom regnet öste ned och vi var tvungna att skydda datorn och den router vi fått låna av Luleåföretaget Streaming Solutions så byggde vi ett vindskydd med tak, vilket blev till en slags liten utomhusstudio nere vid sjön. När det blåste som värst, och det gjorde det rätt ofta, dånade det lite i plasten men i stort fungerade det bra. Tre gånger på lika många dagar kunde de drygt 8 000 som följde expeditionen på Facebooksidan Ghost Rockets sedan se och höra rapporterna från hur arbetet vid sjön fortskred.
Meningen med sändningarna var att vi hela tiden skulle berätta allt vi gjorde och kom fram till utan att dölja något. För oss var det en fråga om trovärdighet och för att inte i efterhand behöva bli ifrågasatta.
Glädjande nog upphörde regnet strax före midnatt och lördagen bjöd på sol och blå himmel sedan morgondimman lättat som en skir älvdans från Nammajaures stränder. Nattens bottentemperatur på fyra plusgrader hade bytts mot plus 18 och solen hjälpte till att torka en del av våra våta kläder.
För Roine Norström och Simon Kenttä bjöd förmiddagen på en halvtimmas sonarkörning över sjöns södra del innan det blev dags att bege sig ut till de områden som var mest intressanta: där sonarbilderna visat avlånga föremål och där den röda bojen placerats.
Men när dykarna under lördagen så gick ned till botten för att undersöka den upptäckte de två saker: De formationer som såg ut som avlånga cylindrar var i själva verket helt naturliga föremål och botten var fylld av dy ned till minst fyra meter. Den metalldetektor anpassad för undervattensbruk som vi hade med oss klarade kanske någon meter ned i dyn, inte mer.
När Simon Kenttä insåg hur mycket dy som faktiskt fanns på botten skrev han ett kortfattat meddelande till sin kollega Roine Norström medan de två fortfarande befann sig under vattnet: ”Fan! Det är helt kört.”
Och det var det. Den här gången.
– Om ett föremål landade på sjön och sjönk så måste det ha fortsatt ned genom leran och försvunnit, sa Roine Norström sedan han kommit upp till ytan igen.
Vilket innebär att det metalliska föremål som Bo och Liz Berg såg passera över dem 1980 mycket väl kan ligga kvar där det en gång sjönk. Om ingen har varit där och plockat upp det – vilket vi givetvis inte vet. Efter ett samråd på lördagseftermiddagen beslutade vi att avbryta sökandet för den här gången.
Att stanna kvar och fortsätta dyka också under söndagen, vilket var planen, var helt enkelt inte meningsfullt.
I månadsskiftet augusti/september 2014 återvände jag igen, på dagen två år efter vårt första försök. Nu med en något mindre grupp och lite lättare utrustning. Trots det krävdes också den här gången ett helikopterlyft från den nu ännu skumpigare skogsbilvägen en halvmil från sjön.
Den här gången hade vi med oss två olika typer av markradarinstrument plus en metalldetektor (magnetometer) som tillsammans skulle göra det möjligt att se ett föremål i dyn. De två radarinstrumenten var dels ett med en 100 MHz-antenn som kunde släpas efter en båt, dels ett 250 MHz-system som kunde läggas på båtens botten. Båda lånades välvilligt ut av professor Bo Olofsson vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Dessutom fick vi låna en speciell metalldetektor som skulle kunna se ned genom vattnet och vidare i bottenslammet.
Allt detta tog ett antal månader att genomföra innan vi kunde sätta oss på flyget upp till Skellefteå. Den här gången bestod gruppen av radarexperten Jaana Gustafsson från Tyréns AB, min son Niklas Svahn och hans kamrat Ludvig Vinka samt några från det filmteam som följt UFO-Sveriges arbete under snart fem år, Michael Cavanagh, Kerstin Übelacker och Janssen Herr. I Skellefteå väntade Steve Sandström, Lars Bergkvist och Jens Häggström medan fotograf Erland Segerstedt anslöt till gruppen dagen efter.
Ganska snart visade det sig dock att den radar som kunde placeras på båtens botten inte fungerade särskilt väl, möjligen på grund av luftfickor i plastbotten, och fokus kom istället att läggas på att söka genom området med hjälp av den långa flytantenn som släpades efter båten.
Under omkring tio timmar genomsöktes de intressantaste delarna med hjälp av flytantennen medan kursen hölls med en handhållen gps. Sjön visade sig mycket ren på föremål såsom stockar och stenar och de utslag vi fick var mycket få, vilket underlättade arbetet. Och de som väckte vårt största intresse var två ekon, objekt 137 och objekt 140, som båda var större föremål som låg i sjöns sediment. Det mest intressanta ekot, objekt 140, låg ett par meter ned i dyn i den grunda sjön och där var det ingen tvekan om att det rörde sig om ett större, för oss okänt föremål.
Radarutrustningen byttes sedan ut mot magnetometern för att vi på så sätt skulle kunna fastställa om de ekon vi fått också kunde visa sig vara metalliska objekt.
För att kunna göra detta utan störningar plockades båtens motor bort. Båten med Jaana Gustafsson vid metalldetektorn och Ludvig Vinka vid årorna togs sedan på släp ut till sökområdet. Följebåten, med mig och Janssen Herr, lade sig sedan 100 meter bort för att kunna hjälpa till om så skulle behövas och för att sedan bogsera sökbåten tillbaka till den södra stranden, där vi hade vårt läger och där det gick att gå i land.
Sökandet med magnetometern genomfördes under närmare tre timmar med relativt magert resultat. Objekt 140 uppvisade visserligen ett mycket svagt metalliskt utslag när magnetometern placerades över platsen men någon form av störning, som kan ha kommit från båten eller från sjöns botten i sig själv, gjorde det svårt att säga säkert om föremålet var av metall eller inte.
Tyvärr är det också omöjligt att säga om utslaget kom från ett raketliknande föremål eller om det kunde vara något annat. Klart är att det som ligger där är relativt stort, några meter, och att det är intressant nog att fortsätta undersöka.
Därför måste nästa steg bli att undersöka de intressantaste platserna från isen med hjälp av snöskotrar och då med en annan typ av radar. Denna expedition kommer sannolikt att kunna göras först i november eller december 2016 då isen har de rätta förutsättningarna.
I sin slutrapport från sökningarna skriver Jaana Gustafsson bland annat:
”För att kunna avgöra om och vad det finns för större föremål i sjön Nammajaure bör vidare undersökningar genomföras. Ett förslag är att i detalj undersöka områdena runt de identifierade objekt som ser mer intressanta ut med markradar. Detta bör lämpligast göras från is (med möjlighet till bättre positionering och kontroll av mätlinjernas läge), med täta parallella profiler (cirka 0,5 meter mellan mätlinjerna) och i områden som är cirka 25x25–35x35 meter stora. Visar dessa resultat fortfarande på intressanta anomalier bör man undersöka området med dykare och slamsug.”
De två expeditionerna till Nammajaure har varit mycket lärorika. Intresset från massmedierna var enormt, till och med rysk teve sände ett inslag och kom en månad senare hem till Järfälla för att filma en uppföljning. Anmärkningsvärt var också att samtliga inslag i teve och radio, i tidningar och på nätet var seriösa och bra. Många som tog del av dem hörde av sig till UFO-Sverige, och antalet rapporter till oss ökade under några höstveckor. Nyheten om vårt sökande fick många att dra sig till minnes egna iakttagelser som de nu äntligen hittade någon som de kunde rapportera dem till.
Aldrig tidigare har en svensk ufoorganisation letat efter ett sjunket föremål och jag har också svårt att hitta något liknande exempel från andra länder.
Men vad var det då som Bo och Liz Berg såg landa och sjunka i Nammajaure? Det mest sannolika är att det rör sig om någon slags fjärrstyrd missil. Men vem skickade i så fall ut den? Och hur kom det sig att den vände och svängde för att landa och sjunka i sjön? Var detta planerat?
Frågorna kring händelsen i Nammajaure är många och enda sättet att få svar på dem är sannolikt att försöka hitta föremålet genom en ny expedition.
När jag själv kollar en del av Sture Wickerts uppgifter från 1980 visar de sig stämma. Särskilt intressant var att RFN inte hade någon verksamhet den aktuella dagen överhuvudtaget. Försöksplatsen, som i dag heter FMV Vidsel Test Range, ligger sydväst om Muddus nationalpark och upptar ett 1 650 kvadratkilometer stort område. Därifrån genomfördes också kring 1980 olika provskjutningar med robotar. Men någon sådan provskjutning ägde alltså inte rum när Bo och Liz Berg gjorde sin observation.
Wickerts anteckningar antyder också att han lyckats få upp ett spaningsplan av typen J32B Lansen för att söka efter föremålet, möjligen även en helikopter. Under de samtal jag hade med Wickerts under åren berättade han också att spaningen var förgäves på grund av att Nammajaures vatten var för grumligt. Några noteringar från 1980 finns inte längre sparade på Vidselbasen, men genom en tidigare anställd där har jag fått fram att basens Lansenplan (SE-DCN) flög i 55 minuter den 7 augusti 1980. De noteringar som finns om helikopterinsatser säger bara att basens Augusta Bell 204B, i svenska försvaret kallad Hkp 3, flugit inom provområdet vid fyra tillfällen mellan den 31 juli och 8 augusti det året. Vad Lansenplanet och helikoptern gjorde står det inget om – men några månader efter den andra expeditionen till Nammajaure skulle jag få svar på min fråga!
Den 13 november 2014 stod jag inför 90 pensionärer i en samlingslokal i Enköping. Ämnet var ufo men eftersom tiden för mitt föredrag bara var lite över en timma så valde jag att inte berätta om våra expeditioner till Nammajaure utan fokuserade på spökraketfenomenet från 1946 och en rad lokala fall. När jag pratat klart kom en man fram till mig och frågade om jag hade hört talas om att en sådan där spökraket skulle ha sjunkit i Muddus nationalpark 1980! Lätt förvånad svarade jag att det kunde man väl säga att jag hade. Mannen visade sig heta Kjell-Erik Lindgren och hade vid tillfället arbetat som vapeningenjör och expert på radar och robotar vid sektion 2 på milostaben i Boden. Och det var honom som militären hade skickat upp i en helikopter för att söka efter Bo och Liz Bergs sjunkna farkost.
– Jag blev kontaktad av militärledningen om att vi skulle undersöka en sjö uppe i Muddus nationalpark och jag flög dit i en helikopter från helikopterskolan i Boden. Vi var tre personer ombord: piloten, navigatören och så jag. Vi flög nog i en timma runt sjön, väldigt nära vattnet och många rundor, men det var omöjligt att se något eftersom vattnet var alldeles för mörkt. Hade något sjunkit så gick det inte att upptäcka. Jag spanade också på stränderna eftersom det fanns en möjlighet att föremålet kunde ha studsat på vattnet och hamnat där.
Kjell-Erik Lindgren konstaterade att det var förbjudet för militären att landa på platsen men att han ändå lyckades få piloten att göra det efter att ha skyllt på att han mådde dåligt. Nere vid sjökanten gick han fram och plockade med sig några döda fiskar som verkade misstänkta.
– Vi kände ju det kalla krigets tryck och misstänkte att det kunde vara en signalsökande robot från östsidan som paret hade sett och att den kunde ha en kärnstridsspets med sig. När vi såg att det fanns döda fiskar så tänkte vi att det var läckage från kärnspetsen som skadat fisken.
Men fiskarna visade sig ha dött av inälvsmask och inte av något radioaktivt läckage.
När jag frågade Kjell-Erik Lindgren om det kunde ha varit en svensk robot som kommit på avvägar svarade han utan att tveka att något sådant var det aldrig tal om. Den saken hade avfärdats på ett tidigt stadium. Också för militären stod det klart att det Bo och Liz hade sett några dagar tidigare var i högsta grad verkligt. Men varför försvaret aldrig återvände till sjön visste Kjell-Erik Lindgren inte.
Gåtan i Nammajaure väntar ännu på sin lösning.
Bidra till nästa expedition genom att sätta in en valfri summa på UFO-Sveriges plusgiro 505060-4, swish 123 615 89 35 eller via paypal.
UFO-Sveriges fältundersökarkurs
UFO-Sverige håller varje år sedan 1977 en kurs där vi utbildar nya fältundersökare samt vidareutbildar föreningens befintliga undersökare och representanter. Kursen hålls vanligtvis under oktober och fungerar som en helgkurs med kursprogrammet förlagt under lördagen och söndagen. Under kursen får deltagarna bland annat lära sig mer om vilka fenomen som kan misstolkas som ufofenomen, undersökningsmetodik, intervjuteknik och vittnespsykologi. På kursen hålls ibland också olika teman som exempelvis ufofenomenets historia och vanligtvis så finns det även en gästföreläsare för varje år. Gästföreläsaren kan komma från alla möjliga ämnesområden och det har genom åren funnits exempelvis astronomer, parapsykologer, illusionister och anställda från olika instanser inom försvarsmakten. Utöver kursprogrammet så fungerar utbildningen även som en social tillställning med tipspromenad, lottdragning, bokförsäljning och samkväm där deltagarna ges möjlighet att diskutera sitt intresseområde med likasinnade. Kursansvariga är Clas Svahn och Anders Berglund.
De flesta som vill börja engagera sig som undersökare i föreningen brukar inleda med att gå fältundersökarkursen som i år hålls den 22–23 oktober. Platsen är Föllingen Hotell i Kisa, Östergötland.
Vi fyller på med mer information när kursen närmar sig. Kostnaden för årets kurs ser ut som följer.
Om du kommer redan på fredagen och vill bo två nätter (som de flesta gör) gäller följande:
- Dubbelrum inkl. helpension 1.950 kr/per person
- Enkelrum inkl. helpension 2.550 kr/per person
- Trebäddsrum inkl. helpension 1.750 kr/per person
Om du kommer på lördagen:
- Dubbelrum inkl. helpension 1.600 kr/per person
- Enkelrum inkl. helpension 2.000 kr/per person
- Trebäddsrum inkl. helpension 1.400 kr/per person
Anmälan görs genom att mejla evenemangsansvarig Rickard Andersson på ufosverige[at]tele2.se
Om plats finnes så sätter du in rätt summa på plusgiro 505060-4 och skriva ”Fundkurs”.
OBS! Texten ovan är skriven inför 2016 års kurs. Information om årets kurs kommer när allt ät klart!
index.php/om-ufo-sverige/publikationer/tidskriften-ufo-aktuellt
UFO-Aktuellt
1980
1981
Sanningen finns där ute
Anders och Ingrid i ett av biblioteken.
UFO-gåtan fängslar. Av olika anledningar. En del tror, andra inte, och så finns det folk som framför allt är inställda på att hitta svaret. Ett bra ställe att leta är i Arkivet för UFO-forskning i Norrköping, där 13.000 svenska rapporter finns samlade.
Av Mats Bengtsson/Norrköping (MT/VT) - Publicerad med tillstånd av artikelförfattaren
Det är ungefär så långt ifrån en välpolerad amerikansk tv-serie man kan komma, UFO-arkivet i Norrköping. Inrymt i en oansenlig källarlokal - det sitter inte ens en skylt på dörren - finns den största samlingen av litteratur, tidskrifter, tidningsklipp och annat UFO-material i Europa. Här går också att hitta cirka 13.000 rapporter från hela Sverige, med början 1946.
- Vi växte ur vår gamla lokal och flyttade hit 1993. Nu får vi snart inte plats här heller, säger Håkan Blomqvist, som var med och startade arkivet våren 1973. Då fanns 250 boktitlar och man var ute efter att bygga upp ett forsknings- och lånebibliotek. I dag omfattar boksamlingen 2.400 titlar, från skönlitteratur till fackböcker av alla slag, vilket är cirka en fjärdedel av den UFO-litteratur som finns i världen.
Arkivet för UFO-forskning drivs helt på ideell basis och ser som sin främsta uppgift att främja den seriösa forskningen kring UFO-frågan. Den miserabla situationen på arbetsmarknaden har dock varit till gagn för arkivet, som de senaste åren haft över 30 ALU- projektanställda, vilka bland annat hjälpt till med att bygga upp rapportdatabasen. Dessutom sköts den dagliga verksamheten av en man som 1980 gav upp sin yrkeskarriär för att ägna sig åt sitt största intresse, UFO.
Håkan Blomqvist och Anders Liljegren, som båda finns på plats den här kvällen, är båda veteraner inom UFO-området och enligt dem själva är det nyfikenheten som gör att de fortsätter. Arbetet med arkivet tar upp en stor del av deras fritid.
- Det handlar naturligtvis om att göra ett val. Vi har skippat sommarstugan och segelbåten, fastslår Blomqvist.
De räknar sig inte till "de troende", utan är inriktade på att hitta svaret på UFO-gåtan. 95 procent av alla observationer har naturliga förklaringar, men det finns några procent som inte kan tolkas.
- Vi strävar efter större vetenskaplig noggrannhet. Det var inte riktigt så när vi drog igång. Genom åren har vi knäckt många av de fall som verkade väldigt gåtfulla i början, avslöjar Blomqvist, samtidigt som han visar det blå arkivet, pärmraden där rapporterna finns samlade. Det är vår guldgruva, konstaterar han.
Arkivet drivs som en stiftelse och ingår även i Riksorganisationen UFO-Sverige, som i sig har 27 lokalföreningar och runt 2.200 medlemmar. Siffror som talar för det enorma intresse som finns kring UFO-fenomenet. Det har blivit något av en folkrörelse. Och det finns de som har en tro av närmast religiös art.
- Det förvånar mig att forskare och andra som arbetar med folktro fortfarande sysslar med troll och vättar. Det borde ju vara väldigt intressant att studera UFO, som är något av nutidens folktro, säger Anders Liljegren. Just den troende falangen är inte särskilt förtjust i den inställning som såväl Arkivet för UFO-forskning som Riksorganisationen UFO-Sverige har, där det läggs ner mycket jobb på att hitta naturliga förklaringar till de fall som inrapporteras. Ibland närmast ett detektivarbete.
- Vi har fått väldig kritik eftersom de naturligtvis vill ha kvar sin tro. Det finns de som påstår att vi jobbar för CIA, att vi ingår i en internationell konspiration och att vår verksamhet är till för att tysta ner och dölja fakta om UFO-verksamhet, berättar Blomqvist, som dock tar det hela med ro. Efter 25 år i "branschen" är man på UFO-arkivet luttrade.
- Vi försöker vara skeptiska på rätt sätt, säger han, och framhåller att det ändå gäller att ha en stor öppenhet och inse att det rör sig om ett mångbottnat fenomen, där det finns såväl sociologiska som psykologiska aspekter att ta hänsyn till. tv, tidningar och - inte minst - filmindustrin har i stor grad påverkat människors uppfattning om UFO. Och visst gör en omtalad film, som aktuella "Independence day", att antalet rapporter ökar. Det syns inte minst i klipparkivet. Totalt finns cirka 25.000 artiklar, och det brukar vara stor variation från år till år. När filmen "Närkontakt av tredje graden" gick upp på biograferna väcktes UFO-intresset och arkivet fick in 1 200 artiklar till, men då var det förstås många som allmänt behandl ade ämnet. Andra år kan det sjunka till 200.
- När det blir populärt brukar det ofta vara gamla fall som åter blir aktuella, så egentligen i realiteten inte fler observationer just det året, förklarar Liljegren.
UFO-Sverige har 120 fältundersökare i hela landet, och deras rapporter finns i lokalen, och arkivet samarbetar även med försvaret och SMHI. Vissa fall, där exempelvis flera vittnen sett samma sak, kan ta upp en hel pärm. De vanligaste misstolkningarna är Venus, flygplan och strålkastare som lyser mot molnen. Ungefär 20 procent av vittnena har valt att ställa upp anonymt.
Det finns trender även i UFO-observationer. Innan "tefatsvågen" kom från USA 1947 hade året innan en mängd cigarrliknande objekt siktats i Sverige, och dessa föremål har dykt upp vid ett flertal tillfällen genom åren. Bland annat vid ett uppmärksammat fall i Umeå. Eftersom de även har beskrivits som missilliknande är man på UFO-arkivet förvånade över att försvaret aldrig gjort någon noggrann undersökning.
- När ett periskop dyker upp blir det ett väldigt liv och det läggs enorm kraft på att hitta orsaken, men när det är något två meter över ytan verkar de inte intresserade, framhåller Blomqvist. Tefatsformade farkoster har länge varit vanliga, men på sistone har det hänt något.
- De triangelformade föremålen ökar hela tiden, ofta med ett ljus i vardera änden. Det blir ytterligare en stund i arkivet, där Anders Liljegren berättar om några spännande fall, vilka dock skulle ta alltför stor plats för att redogöras här. Det är, som nämnts, ett omfattande ämne. När MT/VT:s båda utsända sätter sig i bilen har mörkret lagt sig över Östergötland. Blickarna dras då och då upp mot himlen när vi färdas utmed E4:an, och jag kommer att tänka på de där orden som dyker upp i vinjetten för Arkiv X på tv: "The truth is out there"...
Föredrag
UFO-Sveriges medarbetare kan anlitas för föredrag, om ufo och ufologi i allmänhet eller om mer specialiserade ämnen.
Hör av er så berättar vi mer.
Clas Svahn, Ordförande i UFO-Sverige och internationell samordnare. Stor personlighet som alltid ger 100 % när han delar med sig av sina erfarenheter och inspirerar individer och grupper.
Talar om:
- Riksorganisationen UFO-Sverige
- Allmänt om ufo och ufologi
- Spökraketer
- Arkivet för det oförklarade / Archives For the Unexplained
- Konspirationer
- Ovanliga naturfenomen
- Mysterier
- Destruktiva sekter
- Astronomi
- mm.
Anders Berglund, I sina föredrag berättar han om äventyr och ufohändelser som skakat om.
Talar om:
- Riksorganisationen UFO-Sverige
- Allmänt om ufo och ufologi
- mm.
Tobias Lindgren, har stor erfarenhet från många år som fältundersökare och styrelseledamot i UFO-Sverige, till detta också ansvarat för Webbplats, Poddradio, Rapportcentral.
- Riksorganisationen UFO-Sverige
- Allmänt om ufo och ufologi
- Arkivet för det oförklarade / Archives For the Unexplained
- Ufobilder
- mm.