Clas Svahn

Foto: Stefan Svensson

I korthet
Född den 12 april 1958. Gift med Anneli (född 1960) och har två barn, Niklas (född 1992) och Markus (född 1994). Jobbade på DN 1990–2023. Under de senaste åren som webbreporter på DN.se. Kontaktas genom clas.svahn[at]gmail.com

Utbildning mm
Journalisthögskola i Göteborg 1978–1980.
Tillfällig lärare i redigering på Kalix folkhögskola 1986–1987.

Militärtjänst
Arméns stabs- och sambandsskola, Uppsala, 4 juli 1977–26 maj 1978 (transportledningstroppchef, furir)

Lektörsarbete
Lektör på Bibliotekstjänst sedan 1988.
Lektör åt olika förlag.

Priser
1996 Tidskriften Sökarens ”Klokpris”.
2025 Vetenskap och Folkbildnings pris ”Årets folkbildare 2024”.

Författarskap (bibliografi nedan)
Har sedan 1995 publicerat närmare 20 egna böcker samt varit medförfattare till 21 andra varav några på engelska. De egna böckerna har sålt i sammanlagt omkring 200.000 exemplar.Har översatt och faktakontrollerat flera böcker samt ansvarat för redigering av tre.Har publicerat en framtidsnovell i tidningen ”Julstämning 2000” samt flera artiklar i senare nummer av ”Julstämning”.Har som fotograf haft ett stort antal bilder publicerade i böcker, tidningar och tidskrifter i såväl Sverige som utomlands.

Har deltagit med föredrag och framträdanden på Bokmässan 2014, 2015, 2017, 2019, 2022, 2023 och 2024.

Teve och radio
Ofta anlitad och ansedd expert på ”det okända” med omkring 300 radio- och teveframträdanden, bland annat i National Geographic Channel, Discovery Channel, History Channel och tyska RTL, TV3:s stora serie ”Möte med det okända” i början av 90-talet samt i samtliga svenska tevekanaler och en lång rad olika poddar i Sverige och utomlands.Svensk expert, intervjuare och planerare av en ufoserie för tevekanalen Sci Fi-Channel 1996 och 1997 samt för National Geographic Channel 2012 och Discovery Channel 2013.Huvudperson i dokumentärfilmen ”Ghost Rockets” (av Michael Cavanagh och Kerstin Übelacker) som visades på Göteborgs filmfestival och Tempofestivalen i Stockholm våren 2015 samt sändes på SVT den 10 mars 2016.Under 2017 använde Sveriges Radio flera avsnitt ur min bok ”UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar” som underlag för Ufopodden i P3 liksom 2018 och 2019. Under perioden fungerade jag som expert för podden.2022 konsult och expert för Crazy Pictures spelfilm ”UFO Sweden” där jag också förekommer i en cameoroll som styrelseledamot i SMHI. Den manliga huvudkaraktären, som spelas av Jesper Barkselius, har också döpts till ”Lennart Svahn” (mitt fullständiga namn är Clas Göran Lennart Svahn) och på bioaffischen och i filmen använts ett citat från från mig ur ”Ghost Rockets”: ”Att tro är en sak. Att veta är något helt annat.”

Under 2023 med som expert både framför och bakom kameran i TV4:s dokumentärserie ”UFO-mysteriet med Felix Herngren” som sändes våren 2024. Med som huvudperson i SVT:s dokumentärserie i två delar ”Aliens – Striden om utomjordingarna” som sändes hösten 2024. Serien utmålade felaktigt UFO-Sverige som en grupp som ägnar sig åt bortförklaringar och lät en deltagare påstå att jag är CIA-agent.

DN 1990–2023
1990–1996: Började på DN den 1 mars 1990. Redigerare på nattredaktionen, under några år med särskilt ansvar för politik. Skrev då också en lång rad nyhetsartiklar om sena bränder, lasermannen, ockupationer, olyckor och mycket annat. Under samma period inhoppande förstasidesredigerare och under en lång period ordinarie nattredaktör. Skrev de första nyhetsartiklarna om ”Estonia”-katastrofen 1994 (och ledde sedan den redigeringsgrupp som ansvarade för materialet de närmaste veckorna efter). 1995 fick jag ansvaret för en frågespalt på DN Online och senare reporter på DNet (föregångaren till DN.se).December 1996–februari 2002: Fast anställd på DN.se som reporter och förstasidesansvarig. Skrev under den perioden också om böcker, spel, teve, populärvetenskap och mysterier för papperstidningen.Mars 2002–september 2006: Reporter (50 procent), redigerare (50 procent) med mera på Namn och Nytt. Var under sex månader 2004–2005 tf chef och ansvarig för NoN. Skrev under 2003 över 500 notiser och artiklar för NoN och andra avdelningar (på halvtid).Oktober 2005–januari 2006: Redigerare på Kultur.Februari–mars 2006: Bevakningsredaktör på centralredaktionen vilket innebar att jag, under en period då DN sagt upp avtalet med TT, sökte nyheter och skrev direkt för nätet och för papperstidningen.April 2006–februari 2007: Ledig elva månader för att skriva tre böcker.Mars 2007–september 2023: Webbreporter på DN.se med ett kort inhopp som sommarredaktör på Namn och Nytt i papperstidningen i juli 2016. Under 2020 blev jag DN:s mest lästa journalist under de senaste tio åren.

Jag skrev min första artikel för DN den 10 mars 1990 då Carola Häggkvists bidrag i Melodifestivalen inte kunde visas över Stockholm sedan ett tekniskt fel slagit ut Nackasändaren och den sista den 27 augusti 2023 om en avslutad jakt på Loch Ness-odjuret i Skottland. Skriver en månatlig krönika på DN.se sedan december 2023.

DN.se
Har arbetat på DN.se i två omgångar, 1996–2002 samt 2007–2023. Ansvarade för och modererade DN Vetenskaps expertsajt på nätet mellan åren 2000 och 2006. Startade och drev avdelningen ”Veta” som en specialavdelning för ungdomar om populärvetenskap på DN.se omkring 1997. Höll ensam i en stor utbildning och information till varje DN-journalist om internet och DN.se 2001. Anordnade en rymdtävling för alla Sveriges skolklasser 2001 i samarbete med Rymdstyrelsen och Naturhistoriska riksmuseet. Några år senare anordnades en liknande tävling med mig som huvudansvarig för DN:s del. Vid flera tillfällen handledare för praktikanter på DN.
Bevakat Melodifestivalen och Eurovision Song Contest för DN.se 2005–2016 och för DN och DN.se 2013–2023, bland annat på plats under Eurovisionfinalerna i Malmö (2013), Wien (2015), Stockholm (2016), Tel Aviv (2019) och Rotterdam (2021).Sommaren 2013 publicerade jag en 15 avsnitt lång serie under rubriken ”Gåtfulla fenomen” på DN.se med webbteveinslag till varje avsnitt och våren 2014 en sju avsnitt lång webbteveserie under rubriken ”Gåtfulla fenomen” som jag också skrev och producerade. Under december 2015 gjorde jag fyra närmare två minuter långa avsnitt kallade ”Minutmysteriet” som jag skrev och var programledare för. Skrev en blogg under rubriken ”Märkligheter” på DN.se 2009–2023. 2019 gjorde jag sex avsnitt i webbteveserien ”Mysteriejakten med Clas och Emma” för DN. Skrev nio spalter om ufo för DN.se 25/12 2023–25/8 2024.

Norrbottens-Kuriren 1983–1990
Nattredaktör på Kuriren i sex år, dessförinnan redigerare och reporter på natten.
Redigerade och layoutade en rad hela bilagor som AD.Skrev regelbundet kulturartiklar och recensioner.

Mariestads-Tidningen 1978–1983
Redigerare, reporter och fotograf.Höll även i alla guidade turer. Skötte reprokameran, framkallade filmer och arbetade som kopist. Arbetade som inhoppande förstasidesredaktör under flera år.

Folkrörelseverksamhet
Ordförande i Riksorganisationen UFO-Sverige 1990–2013, vice ordförande och ansvarig för de internationella kontakterna 2013–2023. Från 2023 åter ordförande för organisationen och fortsatt ansvarig för de internationella kontakterna.Ansvarig utgivare och redigerare av tidskriften UFO-Aktuellt 1990–.Ansvarig utgivare för www.ufo.se.Har skapat och ansvarat för ett flertal större utställningar runt om i landet som lockat tusentals besökare.Håller varje år omkring femton föredrag runt om i Sverige och i andra länder om ufo, mysterier, astronomi, sekter, naturfenomen, forntida teknik och konspirationsteorier.
Ansvarar sedan 1988 för en årlig utbildning för 40–60 personer om misstolkningsfenomen, mänsklig varseblivning, intervjuteknik och kritisk granskning. Jag har bland annat varit talare när amerikanska Mufon höll sitt 50-årsjubileum (2019) liksom när brittiska Bufora höll sitt (2012), när finländska Fufora höll sitt (2023) och när tyska Cenap höll sitt (2023). Givetvis också när UFO-Sverige firade 50 (plus två coronaår) 2022.Ordförande i Archives for the unexplained (AFU), världens största arkiv i sitt slag sedan 2017.Har lett två stora expeditioner till Muddus nationalpark för att söka ett sjunket föremål, en så kallad spökraket, 2012 och 2014 samt ansvarat för större fältundersökningsprojekt i Värmland 2002 och 2004 och Mienområdet 2007.

AB Parthenon
Från i maj 2023 delägare i bokförlaget AB Parthenon tillsammans med Anders Liljegren.

Övrigt
Gav årligen ut en skämttidning om redaktionens medlemmar på Mariestads-Tidningen och Norrbottens-Kuriren 1978–1990.Har gjort ett åttiotal frilansuppdrag som reporter och fotograf åt dags- och veckopress i såväl Sverige som utomlands, bland annat USA, Japan, Australien och Kina.Fackligt aktiv i olika positioner 1978–1990. Bland annat kassör i Norrbottens läns journalistförening. Skyddsombud på DN:s redaktion 2012–2023.

Skriver en stående kolumn i tidskriften Historiska brott & mysterier sedan 2018.Bloggar på ufo.se varje dag sedan augusti 2005.

Skrev nio krönikor om ufo på DN.se mellan 24 december 2023 och 25 augusti 2024 som lockade 230 000 läsare.

Bibliografi
UFOs 1947–1987 – The 40-year search for an explanation (medförfattare), Fortean Times 1987.
Phenomenon (medförfattare), Futura 1988.
Domstensfallet – en svensk närkontakt 1958 (med Anders Liljegren), AFU 1989.
Mötet i gläntan (med Gösta Carlsson), NTB Parthenon 1995.
Övernaturligt (medförfattare), Semic 1997.
Fakta om UFO (med C Göran Norlén), Parthenon 1998.
UFOs & alien contact (medförfattare), Prometheus Books 1998.
Oförklarligt (medförfattare), Semic 1998.
UFO-Mysteriet – från flygande tefat till cirklar i sädesfälten, Parthenon 1998.
Gåtfullt (medförfattare), Semic 1999.
UFO – möte med det okända, Semic 2000.
Världens största konspirationer (medförfattare), Semic 2002.
Historiens största mordgåtor (medförfattare), Semic 2004.
Det okända – Övernaturliga fenomen från Sverige och världen, Semic 2006.
Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen. Sundbyberg: Semic. 2007.
Stora boken om naturfenomen, Semic 2008.
Berättelser om det okända – Från dödsstrålar till mumiens förbannelse, Semic 2008.
Möten med det okända – Från spöken till utomjordingar, Semic 2009.
”Tintin och naturens okända krafter”, artikel i Tintinföreningens årsbok 2009.
Vålnader, utomjordingar och mystiska fenomen – Bilder av det okända, Semic 2010.
Naturfenomen – Från grodregn och märkliga moln till solstormar och norrsken, Semic 2011.
UFOs and government (medförfattare), Anomalist Books 2012.
Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter, Semic 2012.
Osannolikt – märkliga möten och fantastiska sammanträffanden, Semic 2013.
Fifty (kort kapitel), Mary Evans Picture Library 2014.
UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar, Semic 2014.
UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar, Semic 2015. Ny och utökad upplaga.
Mötet i gläntan (med Gösta Carlsson), Parthenon & UFO-Sverige 2015. Ny och utökad upplaga.
”Jacques Bergier – den verklige Mik Ezdanitoff”, (artikel i Tintinföreningens årsbok) 2015.
UFO – spökraketer, ljusglober och utomjordingar, Bonnier Audio 2017. Ljudbok.
Koder, krypton och dolda budskap, Semic 2017.
Ovnis: Las 50 mejores evidencias, Cydonia 2017 (ett kapitel i José Antonio Caravacas spanska bok).
Det okända – övernaturliga möten och fenomen, Semic 2018.
Verklighetens Arkiv X – de okända bilderna och berättelserna från vår gåtfulla värld, Semic 2019.
Files of the unexplained – the hidden history and forgotten photographs from the world of the unknown, AFU 2019.
MUFON 2019 International Symposium Proceedings (ett kapitel), MUFON 2019.
Mötet i gläntan (med Gösta Carlsson), Parthenon & UFO-Sverige 2021. Ny och omarbetad upplaga.
Världsrymden anfaller – hoten mot jorden, Storyside 2021. Ljudbok.
De l’expérience à la science (ett kapitel om AFU), Éditions Garpan 2021.
700 böcker om ufo – en översikt 1908–2022, Archives for the unexplained 2022.
Ängelholmsboken 2022 (ett kapitel), Ängelholmsbygden lokalhistoriska förening 2022.
The Isle of Wight entity case (efterord), Flying Disk Press 2024.
UFO – närkontakterna som skakat världen, Semic 2024.
Världsrymden anfaller – Rymdstenar, solstormar och störtande satelliter , Semic februari 2025.

Bilderna är endast avsedda för redaktionellt bruk. 

Snabbfakta om

Riksorganisationen UFO-Sverige

• Riksorganisationen UFO-Sverige bildades 1970 och är i dag landets enda vetenskapsinriktade ufoorganisation.
• Riksorganisationen UFO-Sveriges inställning är att det finns en kärna av uforapporter som representerar hittills okända eller ej tillräckligt undersökta fenomen och stimuli. Sannolikt rör det sig om flera okända fenomen som inte behöver ha något samband med varandra men som alla rapporteras som ufo.
• Kärnan i UFO-Sveriges verksamhet är att undersöka de rapporter som förtjänar vidare forskning.
• UFO-Sverige har väl etablerade dialoger med både Totalförsvarets forskningsinstitut och SMHI samt olika astronomiinstanser (både ideella och yrkesmässiga instanser).
• Vi har representanter i de flesta delar av Sverige.
• Du kan ansluta dig till UFO-Sverige genom att bli enskild medlem i föreningen för 200 kronor/år.
• Prenumeration på sveriges enda ufotidskrift UFO-Aktuellt kostar 280 kronor/år. I tidskriften UFO-Aktuellt kan man bland annat läsa ledare, reportage, artiklar om svenska och utländska fall, bokrecensioner och en särskild sektion för närbesläktade fenomen så som Bigfoot och Loch Ness odjuret.
• UFO-Sveriges rapportcentral tar emot allmänhetens iakttagelser för vidare undersökning av ufofenomen. Kanaler till UFO-Sveriges rapportcentral. Rapporteringsfunkion - rpc(at)ufo.se - 018 - 555 000
• Rapporterna redovisas i UFO-Aktuellt samt systertidningen Rapportnytt.

Oidentifierade flygande objekt

Ufo (Unidentified Flying Objects) är en term som första gången användes i början av 1950-talet inom USA:s flygvapen. Termen ufo har fått olika betydelser:

1. I ett populärt, massmedialt och allmänsociologiskt perspektiv har begreppet ofta kommit att jämställas med utomjordiska farkoster och besökare, en tolkning som det för närvarande inte finns några vetenskapliga belägg för.
2. Ufo är också – i vidsträckt mening – ett samlingsbegrepp för alla slags fenomen, observerade i atmosfären, som för en observatör verkar gåtfulla.
3. Från den forskningsmässiga synvinkel som UFO-Sverige omfattar definieras ufo som den restmängd av inrapporterade iakttagelser som efter utredning och bedömning av erfarna utredare kvarstår som oförklarade.

Clas Svahn 

Ordförande

Internationellt ansvarig

Clas Svahn

070-620 11 48 

clas.svahn[at]gmail.com

Rapportcentralen

Johan Gustavsson

Rapporteringsfunktion - rpc[at]ufo.se - 018 - 555 000

jongus953[at]gmail.com

Hi-res Image

Om ufogåtan

Att diskutera ufo med intresserade är inte det lättaste eftersom en stor del av de som hör av sig har teve eller internet som sin främsta källa. Jag har fört oräkneliga samtal med män och kvinnor som sett några avsnitt på History channel eller några klipp på Youtube om hur pyramiderna byggdes av utomjordingar eller hur ”den tolfte planeten” med jämna mellanrum ser till så att vi jordbor får en kick framåt i utvecklingen. Och efter snart 50 år tror flera fortfarande att det finns ett jättelikt ansikte på planeten Mars trots att det för längesedan har avslöjats som ett spel med våra ögon på grund av för dålig upplösning på Vikingsondens kameror.

Allt detta, och väldigt mycket därtill, blir en kökkenmödding av desinformation och felaktigheter, misstolkningar och myter, som gör att en mycket stor del av samtalen och diskussionerna på nätet jag får och blir inblandad i ägnas åt att reda ut vad som egentligen är ett mysterium och vad som inte är det.

Detta gör i sin tur att jag ofta framstår som en benhård skeptiker som inte tror på något. Vilket är fel.

Låt mig backa bandet.

Ufofenomenet har intresserat mig i hela mitt vuxna liv. Som så många andra i början av 70-talet fascinerades jag av Erich von Dänikens böcker. Julen 1973 fick jag den första – ”Olösta gåtor ur mänsklighetens förflutna” – där von Däniken hävdade att jorden haft besök av varelser från andra världar som inte bara påverkat jordens utveckling utan byggt upp alla de stora högkulturerna; den egyptiska, maya- och inkakulturen, sumerernas rike, ja egentligen allt som de vanliga historieböckerna menade att vi människor lyckats åstadkomma. Fascinerad tillbringade jag resten av julaftonen tillsammans med den otrolige schweizarens teorier.

Jularna i början av 70-talet var de hårda paketens tid. En mycket förstående moder försåg den nyfikne sonen med böcker, böcker och åter böcker. En speciellt lyckad jul inföll 1972. Då fick jag Gösta Rehns första tre böcker ”De flygande tefaten – Dokument och teori”, ”UFO! Nya fakta om de flygande tefaten” och ”Tefaten är här!” på en enda gång. Mötet med Rehns sansade redovisning formade mig säkert. Rehn var ljusår ifrån den new age-ufologi som sedan skulle ta över under framför allt 1990-talet och en bit in i vårt nya årtusende.

Klokt nog fick jag också böcker om astronomi och allmän naturvetenskap vilket gjorde att jag snart förstod vilka problem von Däniken och Rehn egentligen stod inför. Att von Däniken inte stod att lita på upptäckte jag snart men jag förstod också att vår värld i många stycken var betydligt mera svårförståelig än mina lärare berättade för mig i skolan. Om detta blev jag fast mer övertygad efter att ha läst två andra julklappsböcker, båda av paret Louis Pauwels och Jacques Bergier. Den första, "De omöjliga möjligheternas planet" slukade jag julen 1973 och den andra, "Vår fantastiska värld" året därpå. Jag måste ha varit något av det tråkigaste som fanns under dessa dagar mellan jul och nyår. Men böckerna grep mig på ett sätt som gjorde det omöjligt att sluta läsa.

Så här fem decennier senare är det lätt att förstå att denna fascination av det okända till slut måste resultera i praktisk handling. Att det blev just ufofenomenet som kom att bli fokus för min energi har jag egentligen ingen förklaring till, men så blev det. Av alla gåtor jag läst om var ufogåtan den mest aktuella. Veckotidningarna skrev om möten med konstiga föremål och deras besättning och det hände att lokaltidningen skrev en notis om något svårförklarligt fenomen. Detta var en gåta som borde gå att undersöka. Observationerna gjordes ju över hela Sverige, ja till och med runt lilla Mariestad.

Min karriär som skribent i ufobranschen började med en tvåspaltig artikel i min lokaltidning, Mariestads-Tidningen, dit jag hade stegat upp som nybliven 16-åring i början av maj 1974. ”UFO-förening ska bildas i Mariestad” löd den kategoriska rubriken och artikeln berättade att undertecknad var i färd med att starta en lokal UFO-Sverigegrupp. Två veckor senare satt vi, en skara tonåringar med halvlångt hår, hemma hos mig för ett konstituerande möte. Vi var alla killar och jag tror inte att vi någonsin fick med någon tjej på våra möten. UFO-Mariestad skulle vi heta och syftet var att undersöka lokala rapporter om ufofenomen.

En som hade läst artikeln var Henry Svensson. Ufointresserad sedan 1950-talet, fri företagare och ”resande i ufologi” som han tyckte om att kalla sig. När han klev in i våra liv var han okänd för oss ynglingar men snart en förebild att se upp till och en spännande berättare att lyssna på. Henry hade hört det mesta. Hans gamla dieselmercedes hade seglat fram över asfalten i åtskilliga hundra mil för att Henry skulle komma i personlig kontakt med observatörerna.

Det var så han jobbade. Ut för att träffa människorna som sett de ovanliga farkosterna öga mot öga. Först då fick han en känsla för om han kunde lita på deras historier eller inte. Genom honom lärde vi ungdomar oss den första läxan: Undersök alltid en observation på platsen för händelsen. Åk dit! Träffa människorna, låt dem peka och berätta. Ta med bandspelare.

Vi åkte, spelade in och tittade på pekande fingrar. Eftersom vi inte hade körkort fick min pappa köra oss. Föreningens första två år blev hektiska. Vi hann undersöka många intressanta rapporter och dessutom hitta förklaringar på desto fler.

I en intervju i Mariestads-Tidningen i november 1976 ser jag mig själv säga: ”Vi vill inte säga att vi tror på det här med ’flygande tefat’, men vi vill ha en förklaring till vad det egentligen är som rapporteras från så många olika platser”. Längre in i tidningen förtydligar jag mig: ”Vi hävdar inte att alla de fall som rapporteras som UFO:s är flygande tefat, men vi vill få fram en förklaring – vilken den än är”.

När jag läser dessa rader i dag har jag ingenting att tillägga. Jag står fortfarande för varje ord. Måste erkänna att det känns skönt att ha hållit en rak linje sedan starten.

Trots att jag själv blev journalist i slutet av 70-talet har jag lärt mig att inte tro på allt som sägs och skrivs i medierna och aldrig ta en artikel eller ett inslag i radio och teve för hela sanningen. Ofta är rapporteringen vinklad eller behäftad med fel när det gäller det okända. Ofta för att göra en tunn historia bättre. Sällan för att dölja något slags ”sanning” vilket en del tror.

Allt var så mycket enklare på 70-talet. Folk såg sina ufofenomen flyga förbi, ibland landa och sticka i väg. Vanliga, sansade människor med fötterna i den skaraborgska myllan. Men få var de som togs ombord av små grå eller teleporterades nattetid till okända skepp i en närbelägen skog. Jag tror inte ens att vi kände till några sådana fall.

Och än mindre vanligt var självutnämnda kontaktpersoner eller kringsresande förkunnare i tefatsbranschen. Det är tveksamt om de ens hade dragit någon publik. New age var inte påtänkt.

När Henry Svensson och jag var ute på föredrag (Henry pratade, jag skötte marktjänsten, introducerade och läste kartan) kom 200–300 personer. Ibland fler om lokalen tillät, ibland mindre när det var på små orter. Men Henry hade inga smaskiga närkontakter att bjuda på, inga Whitley Strieber-historier eller rena påhitt. Mörkläggning, ET och MJ-12 var ännu okända begrepp. Ingen spekulerade om hemliga baser och tillfångatagna rymdskepp. Ändå kom folk i massor för att lyssna. Fenomenet lockade. Någon extra krydda krävdes inte.

I juni 1977 ägnade Skaraborgs Läns Tidning sin ledarsida åt ufofrågan och ufoföreningarna i Skaraborg med ingenjör Svensson i spetsen. ”UFO-klubbarna i Skaraborg har alla skäl att fortsätta sina kritiska studier – för en riktig UFO-ist är ytterst kritisk”, skrev ledarskribenten. Jodå, vi var kritiska och hade framgång med den linjen. De fall som vi inte lyckades förklara blev så mycket mera värda på det sättet resonerade vi.

Och att kritiskt granska det vi får in till UFO-Sverige är fortfarande lika viktigt. Liksom att ta allas berättelser på allvar och att behandla en observatör med respekt.

På 70-talet var det alltså berömvärt att vara kritisk. Under 80-talet var det ett ord som knappast användes i ufobranschen. Efter några år där känslor gick före vetande och new age fick en allt större plats i massmedierna började vinden vända igen någon gång efter 1996. Flummarna och krämarna var visserligen många men känslan av att de hade gjort sitt blev påtaglig. Det blev åter naturligt att inte godta allt utan att först ställa några kritiska frågor. ”UFO-isterna” blev ufologer.

In i 2000-talet blev UFO-Sverige länge den enda spelaren på planen. Under senare år har ET-troende grupper vuxit fram på Facebook och Youtube översvämmas med filmer och program som lockar och får många att häpna. Men ofta saknas det viktigaste: en ordentlig undersökning av det som presenteras. Och de tre gyllene frågorna, när, var och hur, är många gånger aldrig besvarade.

Låt mig vara tydlig. Det är inget fel att ha en hypotes och försöka bevisa den. Men att bara ha en hypotes och sedan nöja sig med att tro på den, det leder ingen vart.

Samtidigt har UFO-Sverige fortsatt att växa även om vägen hit alltså varit ganska slingrig. För på något sätt kom hela ufofrågan att kantra. Från att ha gällt hur vi bäst skulle kunna undersöka vad det var folk egentligen såg på himlen kom vi plötsligt under några galna år i slutet av 80- och början av 90-talet in i en religiös dimma där tro och ”öppna sinnen” skulle ersätta kunskap och undersökningar.

Men det är lätt att se att den delen av ufologin egentligen inte har ett dugg med de oidentifierade flygande föremålen att göra utan mera är frågan om vilken världsbild man väljer att leva efter. Att new age värsta avarter (det finns några goda sidor också) skulle komma att drabba ett redan hårt ansatt ämne är bara att beklaga.

Jag lämnade Mariestad i början av 80-talet och började arbeta som journalist på Norrbottens-Kuriren i Luleå. Hade då hunnit med studier på Journalisthögskolan och fem år på samma Mariestads-Tidning som förkunnade bildande av vår förening. Med min flytt gick UFO-Mariestad i graven och någon ersättare har aldrig kommit. I Luleå ägnade jag min fritid åt att undersöka norrbottniska observationer och ännu i dag framstår de norrbottningar som jag intervjuade och de fall som jag undersökte som några av de mest trovärdiga. Sällan mötte man några konstiga spekulationer eller flummiga utvikningar. I stället berättade människorna rakt upp och ned vad de hade sett.

1990 flyttade jag och familjen till Stockholm för ett jobb som journalist på Dagens Nyheters nattredaktion. Ett år senare valdes jag till ordförande för Riksorganisationen UFO-Sverige, något som jag förblev fram till 2013 då Anders Berglund tog över och jag övergick till att vara vice ordförande och ansvarig för de internationella kontakterna. Sedan riksstämman i maj 2023 är jag åter ordförande.

De senaste åren har åter förändrat ufokartan. Nu är det åter hemlighetsmakeriet och regeringarnas påstått dolda agendor som står i fokus. I och med en artikel i New York Times 2017 där det avslöjades att det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon under flera år haft ett hemligt ufoprogram trots att man förnekat detta. Nu visade det sig att programmet inte var så ufoinriktat som det först verkat men helt klart hade stora pengar lagts på att ta fram dokument där olika framdrivningsprinciper diskuterats och där man till och med begärt hjälp av världens största ufoorganisation, amerikanska Mufon.

Särskilt närmare svaret på ufogåtan kom man dock inte.

Artikeln i New York Times fick i sin tur Chris Mellon, som arbetat inom underrättelsetjänsten i många år, att lämna över flera videor till tidningen. Videor som aldrig varit hemliga, det är viktigt, men som heller inte varit lätta att känna till för en bred allmänhet. Samtliga tre var tagna av amerikanska stridspiloter och visade för dem då okända föremål i luften. I dag har en av dessa fått sin förklaring medan de andra två fortfarande är gåtfulla.

I och med detta kom ufogåtan plötsligt att bli en politisk fråga och senare i den här boken kommer jag att berätta om hur detta har utvecklat sig till något som vi på 70-talet aldrig hade kunnat ana. För även om vi alltid försökte få ufo att bli ett accepterat ämne som skulle kunna diskuteras utan hånfulla påpekanden och ett tungt stigma så var det nog få av oss som trodde att de okända flygande föremålen skulle bli en återkommande diskussionspunkt i den amerikanska kongressen.

Medan politikerna i USA försöker hinna fatta vad det är de har gett sig in på får allmänheten en stor del av sin information via nätet. Medan jag och mina kamrater i UFO-Mariestad hade böcker som vår viktigaste informationskälla, vid sidan av veckotidningarnas reportage och lokaltidningarnas enstaka intervjuer med ufoobservatörer, översvämmas nätet i dag av information och desinformation om ufo. Men mest av allt av dåligt kontrollerade bilder och filmer där det spektakulära är viktigare än vad som faktiskt kan ha hänt.

För många måste man tro på hela paketet för att inte ses som en ”bortförklarare”. Men det är inte så jag eller vi i UFO-Sverige jobbar. Varje påstående måste undersökas på sina egna meriter. Man behöver följaktligen inte tro på bigfoot bara för att man tror att snömannen finns. Eller på någon av dessa svårfångade varelser bara för att man intresserar sig för ufo.

Det finns oändligt mycket som jag inte tror på när det gäller ”det okända”.

Och det finns mycket som jag har fått veta under vägens gång. Någon tvekan om att det finns okända föremål och farkoster som vi i dag inte kan identifiera finns inte. Ufofenomenen är verkliga, inga hjärnspöken.

Ufofrågan är för viktig för att vi ska ägna oss åt att tro. Och som jag sa i dokumentärfilmen ”Ghost rockets”. Att tro är en sak. Att veta är något helt annat. En sentens som sedan följde med in i spelfilmen ”UFO Sweden” och till och med hamnade på bioaffischerna.

Den inställningen är jag stolt över. För även om också jag tror på en hel del saker som jag själv inte kan kontrollera så är det ingen framkomlig väg när det gäller ufofrågan.

Ska vi finna svaret på ufogåtan gäller det att våga stå för vad jag har kallat den tredje vägens ufologi. Inte skeptiskt förnekande men inte heller okritiskt troende. UFO-Sverige av i dag har valt denna väg och det känns skönt att veta att det är tillåtet att använda sunt förnuft och eget tänkande också när det gäller ufo. Måtte det så förbli.

Elva råd till en ufolog

1. Satsa inte dig själv på fallet du undersöker. Om du blir för personligt engagerad kan det vara svårt att ta till sig nya fakta, som kan förklara händelsen, när sådana framkommer. Det finns många exempel på ufologer som blivit överdrivet personligt engagerade i ett fall. Till slut har de kommit att själva bli en del av fallet.

2. Bli inte för nära vän med en observatör. Det kan sluta med att du börjar försvara personen istället för att se de fakta som finns. En rad ufologer har genom åren kommit att umgås med de observatörer som de en gång började undersöka. Många har skrivit böcker tillsammans med dem. Det går inte att arbeta neutralt med att undersöka ett fall om man samtidigt är god vän med observatören. 

3. Läs inte enbart ufolitteratur och var noga med vilka böcker du läser. Förklaringarna till de fall som du kommer att undersöka finns oftast i böcker om andra ämnen. Ufolitteratur har en tendens att handla just om ufo – de fall som inte har fått någon förklaring. Eftersom 95–98 procent av alla rapporter faktiskt går att förklara på ett naturligt sätt så får den seriöse fältundersökaren söka sina fakta på andra håll. Böcker om amatörastronomi, fysik, psykologi och liknande ger en god hjälp. 

4. Glöm aldrig att skilja på fakta och åsikter. En observatörs beskrivning av det han eller hon har upplevt är bara en av många pusselbitar som din undersökning ska bygga på – inte svaret. En intervju med en observatör är början på en undersökning, inte slutet av den. En muntlig berättelse är trots allt inte hela sanningen. Ofta kan det dessutom vara svårt för en observatör att beskriva det han eller hon har sett. För en undersökare gäller det att komma vidare, bakom beskrivningen, för att ur de fakta som finns kunna vaska fram ett svar. 

5. Sluta aldrig söka efter nya fakta. Ju fler fakta du har desto troligare är det att du kommer att hitta svaret – ju färre fakta du har desto troligare är det att du kommer att få svaret ”ufo”. Om vi enbart skulle lita till de muntliga beskrivningar vi får in (se punkt 4) och sluta vår undersökning där så vore antalet ufofall per år närmare 100 procent. För att finna ett svar måste man hela tiden söka nya pusselbitar. Även när man tror att alla vägar är uttömda. 

6. Verkliga ufofenomen är ovanliga. Om du tror att du har hittat ett har du antagligen inte undersökt observationen tillräckligt noga. Vi måste hela tiden vara medvetna om att det endast är ett fåtal rapporter varje år som kvalificerar sig för slutsatsen ufo. Även i de bästa fallen kan det finnas lösningar som du inte har prövat. 

7. Gör alltid dina undersökningsresultat tillgängliga för andra undersökare, även för dem som inte delar dina egna åsikter. Det händer faktiskt att andra personer kan ha rätt och du fel. Hur konstigt det än kan låta så är detta verkligen sant. Och för att vi ska kunna föra en demokratisk debatt där åsikter för och emot ställs mot varandra måste alla få tillgång till grundmaterialet. Hur ska UFO-Sverige kunna bedöma en kontaktpersons utsagor om den som undersökt honom/henne håller delar av undersökningen hemlig? Och hur ska grupper utanför UFO-Sverige kunna bedöma vårt arbete om vi bara publicerar sådant som talar till vår fördel i UFO-Aktuellt? 

8. Ett ufo är ett oidentifierat flygande objekt – ett föremål som inte har gått att identifiera trots en noggrann undersökning utförd av en objektiv utredare. Trots denna enkla och tydliga definition blandas begreppet ständigt samman med utomjordiska rymdskepp och flygande tefat. Låt inte tre bokstäver få dig att tro att det inte finns andra alternativ. 

9. Var alltid beredd att överge dina egna favorithypoteser när nya fakta så kräver. En av de svåraste sakerna för en undersökare. Vi har alla våra favorithypoteser som vi försvarar och söker nya fakta för att understödja. Men tänk om de är fel? Ett i alla bemärkelser objektivt arbete är grunden för all seriös ufologi. 

10. När det gäller ufoundersökningar så finns det inga auktoriteter, enbart hårt arbetande enskilda undersökare som har fel och brister som vilken person som helst, men som – förhoppningsvis – har mera erfarenhet och kunskap om ämnet. Bedöm alltid sak och inte person. Auktoritet bygger på resultat. 

11. Din uppgift är inte att försvara fenomenet eller ufologin utan att göra ett så bra jobb att dina undersökningar inte behöver ifrågasättas. En bra undersökning talar för sig själv, en slapp och dålig kräver ständigt försvar. 

Clas Svahn