Livlig debatt på ufokonferensen

Den 27 oktober 1996 arrangerades Sveriges första internationella ufokonferens på Arkens konferenscenter i Göteborg. Välkända ufologer från USA, Storbritannien, Danmark och Norge höll uppskattade föredrag under denna heldag.

Efter några intensiva månaders förberedelser var det så dags för det internationella mötet med likasinnade utländska ufologer. Människor kom från när och fjärran. En del av de 150 besökarna hade rest långt bara för att få komma och lyssna på de inbjudna veteranerna. UFO-Sverige kunde också visa upp vandringsutställningen, rapportdatabasen samt Internetutbudet.

Kvällen före bjöds alla föredragshållarna på middag av konferensföretaget FMA som stod som arrangör tillsammans med UFO-Sverige. 

Jag frågade Nick Pope, som arbetat som brittiska försvarsdepartementets ufohandläggare om hur han kunde fastställa att UFO:n var utomjordiska besökare vilket han både skrivit och sagt. På min fråga svarade han svävande och undvek gärna att svara rakt på sak. 

Han visste nog innerst inne liksom jag att det aldrig har gått att säkert fastställa att vi har utomjordiska besök. Kanske var han van vid mindre kritiska frågor än de vi ställde. Den unge Nick Pope var en mycket trevlig person som på en tilltalande tydlig londondialekt gärna förkunnade sina erfarenheter.

En livlig diskussion mellan Nick Pope och Jenny Randles avslutade middagen. 

Söndagens föredrag inleddes av Ole Jonny Braenne från UFO-Norge som trots att han kom utan bilder genomförde sitt föredrag om norska säkerhetspolisens intresse av ufofrågan.

Danska SUFOI:s ordförande Per Andersen redogjorde för fall som inträffat i Danmark och visade på ett mycket proffsigt sätt olika undersökningsresultat beträffande observatörernas trovärdighet med mera. Flera studier har visat att ombordtagna och kontaktpersoner tycks ha en större fantasibenägenhet än andra. Det har däremot inte gått att säkerställa huruvida andra vanliga observatörer av ufofenomen har större benägenhet att fantisera mer än genomsnittet. 

Per Andersen redogjorde också för ett bilstoppsf all där föraren överraskats av ett mystiskt ljus samtidigt som bilens instrument löpte amok.

Paul Fuller, som blivit sjuk, ersattes av den brittiska ufologen Jenny Randles som på det sättet fick hålla två föredrag. Det första behandlade en händelse vid Rendlesham Forest på den engelska östkusten. I anslutning till en militärbas såg både civilbefolkning och militär personal mystiska föremål inne på militärt område.

Jenny Randles tillhör den kategori ufologer som är mycket kritiska och noggranna. Detta är ett måste i ett så mytinfekterat område som ufologi. Hon avslutade med att fråga sig om det verkligen var utomjordingar som ligger bakom UFO-observationer. Möjligheten finns även att vi faktiskt kan utsättas för experiment gjorda av våra egna landsmän som syftar till att undersöka hur människor reagerar i vissa situationer, menade Randles. Genom att få folk att tro att de iakttar något utomjordiskt skulle man kunna se hur det mottas dels genom strömningar i samhället och hur det påverkar människor psykologiskt.

Jenny Randles andra föredrag blev en kritisk granskning av ombordtagningar. Randles gjorde en intressant jämförelse mellan hur okända varelser uppfattas i olika världsdelar. I Sydamerika observeras ofta mer varulvslika, grövre varelser med ett aggressivt yttre. Går vi till USA hittar vi de typiska små grå humanoiderna som terroriserar den hysteriska amerikanska allmänheten. Vad ser då folk i Europa? Inte alls de små grå; eller varulvar i samma utsträckning utan långa, blonda, skandinaviska väsen vilka ter sig mycket civiliserade i sin kontakt. 

Jenny Randles påpekar att hon efter tjugo års erfarenhet av ufoundersökningar fortfarande inte har några säkra svar. Hon är öppen för alla möjliga lösningar vilket nog är nödvändigt i ett område som det här.

Jenny Randles varnade också kraftfullt för att använda hypnos vid misstänkta ombordtagningsfall.

– Hypnos förstör bevisen och skapar minnen. Det är inget sanningsserum, sa hon bland annat.

Göteborgskonferensen gästades även av Kent Jeffrey från USA. Jeffrey gick noggrant igenom Roswellkraschen i New Mexico 1947. Han började med att berätta om hur motsägande hela fallet är. Det som från början var ett ufo blev en väderballong som sedan förvandlades till en hemlig Pentagonballong. Själv vet han efter fyra års sökande inte riktigt vad som hände. Det är bevisligen så att man inte lagt alla papper på bordet från militärens sida. Varför var denna Pentagonballong så hemlig att man inte kunde avslöja den förrän 1993? Någonstans finns förklaringen, det anser i alla fall Kent Jeffrey.

– Det finns några mycket viktiga vittnen kvar. Jag har talat med några av dem och hoppas få kontakt med också de andra, sa han.

Nick Pope ansågs av många vara dagens höjdpunkt varför man valt att ha honom sist. Media har framställt honom som verklighetens Fox Mulder i "Arkiv X". En liknelse han tar med ro samtidigt som han bestämt hävdar att hans arbete i det brittiska försvarsministeriet var långt mindre glamouröst än sin tevekollegas.

Dagen flöt på. Människor kom och gick. Många stannade troget till den avslutande paneldebatten. Dagen avslutades med att brandlarmet gick utan förklaring samtidigt som det blåste upp till storm utanför konferenslokalen. Kanske var det på grund av att någon okänd makt rådde över väder och vind och förgrymmades över vår kritiska diskussion om mysterier som den inte vill att vi ska lösa.

Men det gör vi nog ändå – förr eller senare.