#verklighetenbakom

Mysteriet på månens baksida

Ljudet påstås låta som det kommer från en annan värld. Vilket kanske inte är så konstigt. För besättningen i månlandaren och kommandomodulen på Apollo 10, den sista färden innan månlandningen skulle genomföras i juli 1969, befann sig på månens baksida och visste inte vad de skulle tro.

Av Clas Svahn

Fick astronauterna på Apollo 10 in ”musik” från andra världar när de befann sig i bana runt månen? När det hela inträffade visste ingen av de tre vad de skulle tro. Men i dag verkar allt ha fått en jordisk förklaring.

UFO-Sverige

Händelsen inträffade den 22 maj 1969 under Apollo 10:s testflygning runt månen. Flygningen innebar att man skulle öva allt, utom själva landningen, inför Apollo 11:s historiska färd en månad senare. Kommandomodulen med John Young skulle fortsätta i sin bana runt månen medan månlandaren med Thomas Stafford och Eugene Cernan skulle inleda nedstigningen, men avbryta den och återvända.

Då, när de båda farkosterna åter befann sig i bana runt månen men ännu inte hade kopplats samman, säger Eugen Cernan som befinner sig i månlandaren:

”Det där ljudet låter till och med utomvärldsligt, gör det inte? Kan du höra det? Det visslande ljudet?”

Thomas Stafford, som även han är på månlandaren, svarar: ”Ja”.

Cernan: ”Whooooooo. Säg din…”

UFO-Sverige

John Young som befinner sig ensam i kommandomodulen hör det också: ”Hör du också det visslande ljudet?”

Cernan: ”Ja. Låter som, du vet, typ musik från yttre rymden.”

Young: ”Jag undrar vad det är.”

Lite senare fortsätter diskussionen om vad det är de hör:

Cernan: ”Boy, det är verkligen underlig musik.”

Stafford: ”Vi måste ta reda på vad det är. Ingen kommer att tro oss.”

Cernan: ”Ja. Det är ett visslande, eller hur, som ett slags yttre-rymden-grej.”

Young: ”Ja. VHF-A.”

UFO-Sverige

Cernan: ”Ja. Jag skulle inte tro att det är någon där ute. Okej, Tom, jag anropar P20.”

Men det märkliga visslande ljudet som till en början skrämde astronauterna var sannolikt inget annat än störning i radiotrafiken – en interferens mellan VHF-sändaren i månlandaren och VHF-sändaren i kommandomodulen.

Fenomenet var inte okänt. Astronauten Michael Collins, som var en av de tre som genomförde den första historiska månfärden i Apollo 11, berättar på sidan 413 i sin bok ”Carrying the fire” att Nasas tekniker varnat honom för det visslande ljudet före uppskjutningen. Det hela äger rum strax efter det att Neil Armstrong och Buzz Aldrin lyft från månens yta i sin månlandare, ”Örnen”.

UFO-Sverige

 – Nu hörs ett märkligt ljud i mina lurar, ett otäckt woo-woo-ljud. Hade jag inte blivit varnad för det så hade skrämt skiten ur mig. Staffords Apollo 10-besättning hörde det först under sin testflygning runt månen. Ensamma på baksidan blev det rätt överraskade att höra ett ljud som John Young i kommandomodulen och Stafford i månlandaren båda förnekade att de var orsaken till. De nämnde det något försiktigt under rapporteringen tillbaka på jorden, men som tur var hade radioteknikerna (och inte ufofansen) ett färdigt svar för det: det var interferens mellan månlandaren och kommandomodulens VHF-radioapparater. Vi hörde det i går när vi slog på våra VHF-apparater efter att ha separerat våra två farkoster och Neil sa att det lät som en vind som blåser runt i träden. Det slutade så snart som månlandaren kommit ned på månytan och började igen för bara en kort stund sedan. Ett ovanligt ljud på en ovanlig plats.

UFO-Sverige

 Eugene Cernan, som gick bort den 16 januari i år, publicerade ett uttalande via Nasa i samband med att de märkliga ljuden åter kom i nyheternas fokus i februari förra året:

”Jag kan inte minnas att den där händelsen hetsade upp mig nog mycket för att ta den på allvar. Det var sannolikt bara radiointerferens. Om vi hade trott att det var något annat så skulle vi ha berättat om det efter flygningen. Vi funderade aldrig över det igen.”

Nasa publicerade en utskrift av astronauternas funderingar på nätet 2008 men själva dokumentet hade funnits att läsa i pappersform redan 1982. 2012 lade Nasa sedan ut själva ljudfilen.

Rymdmusiken hade alltså en högst jordisk förklaring. Även om Cernan själv nog var mer oroad när det hela hände än han ville erkänna 47 år senare.

Här kan du höra astronauternas diskussion och ”musiken”.