1959 Svaret vilar ännu på Kärnsjöns botten

Klockan kvart över nio på morgonen den 3 juni 1959 stördes friden runt Kärnsjön i mellersta Bohuslän. Ett grått, avlångt föremål störtade med stor hastighet ner i vattnet. Röjdykare sökte efter föremålet men utan resultat.

Den långsmala Kärnsjön ligger strax nordost om Munkedal och mäter 11 km på längden och har ett största djup av 49 meter. Men det finns de som säger att den är dubbelt så djup. Ungefär mitt på breder sjön ut sig och bildar en liten vik österut.

Den här morgonen arbetade Finn Högberg, 29 år, med en bandtraktor för att förbättra en väg 500 meter upp från sjön. Vägen gick ned från stora landsvägen och skulle förstärkas. Den fortsatte fram till gården Stan där arrendatorn Mats Nilsson, 32 år, befann sig tillsammans med sin femårige son Jan-Åke.

Strax efter nio hade Finn Högberg slagit sig ned för att äta sin frukost. Bandtraktorn var avstängd och det var tyst och lugnt omkring honom. Friden stördes av ett flygplan men efter en stund hörde Finn Högberg ett annat, högre ljud:

- När jag satt där så fick jag höra ett tjutande över mig och det kom något som liknade en stor lång tub eller torped flygande, berättar Finn Högberg i dag.

- "Torpeden" kom från söder och gick i en flack bana rakt över mig och ned över åkrarna mot Kärnsjön där den slog ned med ett väldigt plaskande. - Nere vid sjön gick markägaren, Mats Nilsson, och satte upp stängsel. Han blev helt chockad och kom springande alldeles vit i ansiktet och undrade vad det var som hade hänt.

Liknade litet Draken-plan

Båda männen hade sett hur föremålet slog ned i viken, på en plats där djupet uppges variera mellan 3 och 5 meter. Om det slog ned där så borde det vara möjligt att hitta.

Nästa dag, den 4 juni, larmades polisen i Hedekas i Munkedals polisdistrikt som kom till platsen senare samma dag.

Såväl Finn Högberg som Mats Nilsson förhördes och rapporten skickades till landsfiskal Gunnar Sjöblom i Munkedal som i sin tur larmade stabschefen vid Bohusläns regemante I17 i Uddevalla samt flygflottiljen F7 i Såtenäs. Av polisrapporten framgår att Finn Högberg bedömde storleken på föremålet till mellan en och en och en halv meter. Till formen liknade det ett Draken-flygplan med starkt bakåtdragna vingar. Höjden var cirka 150 meter över marken när det passerade rakt över honom.

Också den andra observatören, Mats Nilsson, ger en liknande beskrivning i sin polisrapport. Rapporten lyder i sin helhet:

"Onsdagen den 3 juni, kl 09.15 uppehöll han sig strax norr om gården Stan intill Kärnsjön. Han fick då höra ett tjutande ljud och trodde att det var ett reaplan som kom. Han fick därvid se ett föremål rakt över sig komma i en ganska brant vinkel från skyn. Föremålet kom i en mycket stor hastighet. Han bedömde storleken på föremålet till cirka en meter. Föremålet hade starkt bakåt-svängda vingar. Han kunde först iaktta föremålet under cirka en halv sekunds tid, varpå det skymdes av en buske, som han stod intill. Sedan fick han se föremålet när det slog ner i Kärnsjön. Av vattenkaskaden, som han bedömde till över en meters höjd, föreföll det som om föremålet skenade något i vattnet innan det blev borta."

Tätt över trädtopparna

Finn Högberg menar att föremålet gick så lågt innan det slog i vattnet att det måste ha slagit i trädtopparna.

- Det var inte många meter över Mats Nilsson innan det slog ned, säger han.

- Efteråt sa jag till honom att jag trodde att föremålet var en vingtank från ett flygplan. Jag hade sett sådana på bild och visste att de kunde släppa dem när de var tomma. Det slog mig att det kunde ha varit en sådan som tappats från ett jaktplan.

Också Mats Nilsson hade först kopplat samman ljudet med en flygmaskin. Som han beskrev i polisrapporten så skymdes sikten under ett par sekunder av några träd innan han fick syn på föremålet som orsakade det märkliga ljudet. Så här berättade Mats Nilsson om hur han upplevde händelsen några dagar senare för tidningen Bohusläningens reporter:

- Jag höll på med att sätt upp stängsel. Jag hörde ljudet mycket klart. Först trodde jag det var en flygmaskin. Men så såg jag något konstigt på himlen. Ett par träd skymde utsikten för mig ett tag.

- Men sen böjde jag mig ner för att få bättre sikt. Jag såg roboten - eller raketen eller vad det nu var - klart och tydligt innan den gick ner i sjön. Mats Nilssons fru Barbro var hemma vid samma klockslag och också hon kunde höra ljudet:

- Eftersom jag var inne såg jag ingenting. Men det där tjutande ljudet hörde jag i alla fall, säger hon till Bohusläningen.

- Och när Mats och Jan-Åke kom hem och berättade vad de varit med om förstod jag att det måste vara sant.

Även två andra personer i trakten, vägarbetaren Torsten Torstensson och arrendator Bengt Nilsson, berättar att de lagt märke till ett underligt vinande ljud uppe i luften någon gång mellan 9.15 och 9.20 samma förmiddag."

Röjdykare sökte

Omkring en vecka efter händelsen anlände röjdykare från Karlskrona för att söka efter föremålet.

- Militären kom med en terrängbil med släp där de hade en motorbåt, berättar Finn Högberg. När de väl började söka så hängde dykarna på en plattform efter motorbåten. Botten var väldigt dyig.

- När de inte hittade något så slog de det bara ifrån sig och trodde nog att vi hade sett i syne.

Även om militären snabbt avfärdade händelsen så tog tidningen Bohusläningen den på stort allvar.

Den 6 juni, tre dagar efter händelsen stod följande att läsa:

"Någon anledning att tala om flygande "tefat" finns åtminstone inte än. Men man kan heller inte vifta bort det inträffade som en för tidig rötmånadshistoria. Det är i alla fall två trovärdiga ögonvittnen. Dessutom har ytterligare tre personer lämnat samstämmiga uppgifter."

Tidningen intervjuade också poliskonstapel Torwald Martinsson, Hedekas, som tog emot anmälan och skötte de första förhören:

- Jag tar hela ärendet på allvar. Vittnena är mycket bestämda i sina åsikter. De verkar vara synnerligen omdömesgilla. Mats Nilsson känner jag sen tidigare. Och jag vet att han är en ordentlig karl som man kan lita på. Han skulle inte ljuga eller skämta om en sådan här sak, sa Martinsson till Bohusläningen.

På polisstationen i Munkedal var man mera förtegen:

"Vi vet ingenting om saken mer än att anmälan ingivits. Den kommer att bli föremål för utredning. De militära myndigheterna har telefonledes blivit underrättade om de lämnade uppgifterna."

Bränsletank eller robot

Vid ett besök på platsen för två år sedan samtalade jag (Anders Persson) med en släkting till Mats Nilsson, vid namn Torsten Sennung. Sennung, som nu var pensionär, hade i sitt yrkesaktiva liv varit befälhavare på de allra största oljebåtarna. Han hade nu en sommarstuga vid sjön alldeles intill den utpekade nedslagsplatsen och bjöd på en tur runt viken med sin eka. Han beskrev sjön och dess botten, och hävdade att bottnen i viken var mycket dyig och sank. Han berättar om en metalltunna som hade blivit liggande på botten intill stranden och som sommaren därpå hade sjunkit så djupt ner att den knappt gick att hitta.

Torsten Sennung var dock tveksam till idén om att det kunde ha varit en bränsletank som hade fallit i sjön eftersom tanken förmodligen skulle hålla sig flytande på vattnet även om den vore fylld med bränsle, enär bränslet är lättare än vatten. Endast om tanken läcker in vatten skulle den sjunka, uppgav han. Jag lämnade Torsten Sennung och tackade för båtturen och en trevlig pratstund.

Vad var det då som föll ner? Någonting från rymden, en meteorit?

Nej, knappast, observatörerna vittnar entydigt om ett föremål med deltavingsstruktur. Det tjutande ljudet antyder också en hög hastighet.

Att någonting verkligen föll ned i sjön står klart. Frågan är bara vad? Om man knyter ihop trådarna med varandra så finns det emellertid en kandidat som kanske är mer trolig, nämligen en tappad projektil av något slag.

Profilbeskrivningen som uppgavs i polisrapporten talade om deltavingform, frågan är om detta kan passa in på någon av de robotar som fanns vid tiden ifråga. Svaret är att det faktiskt finns en del klart möjliga kandidater. Man vet till exempel att man vid tiden ifråga provade ut en attackrobot för jaktplanet Lansen. Profilen på roboten (se bild till vänster på sidan 16) har klara likheter med vittnenas beskrivningar av föremålet.

En annan möjlig förklaring är att det har rört sig om ett tappat så kallat skjutmål. Dessa drogs i en mycket lång lina efter ett flygplan och fick utgöra skjutmål vid olika övningar och det hände ibland att man av misstag sköt av linan till bogserplanet.

Slutsats

Mycket tyder på att det som störtade i vattnet hade att göra med flygning i området. Det talas om deltavingform, men också om robotliknande form. Robotprojektiler med deltaformade små vingar och avsedda att släppas från attackplan fanns vid tiden ifråga. Det sistnämnda skulle mycket väl kunna passa in som förklaring på det inträffade.

Att inget hittades vid dykningar i området kan mycket väl förklaras med den dyiga bottnen där lite tyngre föremål snabbt sjunker djupt ner i dyn. Om sökningen gick till så som Finn Högberg beskriver den så gick heller aldrig dykarna ned och undersökte själva botten. Ett tungt föremål kan mycket väl ha borrat sig ned i dyn.

Full visshet lär vi dock inte få förrän någon plockar upp saken ur dyn, där den förmodligen fortfarande ligger kvar.

Källor: Tidningsartiklar från Bohusläningen 6/6 -59, DN 6/6 -59, Expressen 8/6 -59, polisprotokoll samt protokoll över undersökta rymdfenomen av Kapten Lennart Bunke 26/6 -59. Intervju med Finn Högberg 9/10 -00.

Flyghistorik: Håkan Fenander.

Fotnot: Försök att finna någon av de dykare som var engagerade i sökandet efter föremå&let har tyvärr varit resultatlösa.