Sensationstidningarnas ufohistorier

Clas Svahn och Anders Liljegren/AFU

Om det bara vore för den engelskspråkiga skvallerpressen skulle ufogåtan för länge sedan vara löst. Utomjordiska varelser har inte bara landat, stigit ur och presenterat sig, de har också umgåtts med oss vanliga jordbor i årtionden. Och vi har inte bara hjälpt dem att överleva utan till och med fött deras barn och svalt (!) deras skepp. Vecka efter vecka sprids de mest häpnadsväckande historier till en hungrande läsekrets. Tursamt nog når bara en liten del av detta Sverige.

När amerikanska tidningar 1987 kunde berätta att ett internationellt forskarlag bärgat ett 27 meters tefat frän botten av Bermudatriangeln avslöjade man också att ett svenskt fartyg varit inblandat i bärgningen. Inte nog med det. Själva tefatet befann sig i Sverige (eller Storbritannien) där det undersöktes. En svensk myndighetsperson, som uttalade sig för nyhetstörstande reportrar, avfärdade det dock som en ren rutinundersökning.

 

Låter det spännande? Visst. Verkar historien trovärdig? Knappast.

 

Det tryckta ordets makt är stor. Varje månad publiceras mängder av bisarra och närmast otroliga berättelser om störtade tefat, upphittade besättningsman och farliga (eller vanliga) utomjordingar i tidningar runt om på jorden. Skulle en bråkdel av historierna vara sanna vore UFO-gåtan löst för årtionden sedan.

 

Men sanningshalten ligger ofta skrämmande nära noll. Några tidningar har till och med satt i system att föra allmänheten bakom ljuset. En bra historia säljer lösnummer - oavsett om den är sann eller inte. Och det finns en stor fö;rdel med att ljuga: det är billigt. Inga kostsamma resor till främmande världsdelar eller onödiga telefonsamtal till vittnen eller forskare.

 

Varningslistan över de värsta syndarna ser ut så här:

 

National Enquirer (USA),

 

Weekly World News (USA),

 

Sunday Sport (England),

 

The Sun (USA),

 

National Examiner (USA)

 

Det finns fler men dessa fem tidningar har satt lögnen i system. Här presenteras inte bara en rad uppdiktade UFO-historier utan mängder av andra helt otroliga berättelser. Den danske sagoförfattaren H C Andersen skulle häpna över reportrarnas uppfinningsrikedom.

 

"Musikalisk baby visslade Dixie när han föddes"; "Tuppen som lägger ägg"; "126-årig häxdoktor hade fem hjärtan"; "Pojke dödad av snöman"; "Klärvoyanta husdjur kan ge dig problem"; "Död doktor fortsatte operera"; "Hemmafru förväxlade mini-UFO:s med aspirin" och så vidare. Historierna är hela tiden på gränsen till vad läsekretsen kan förväntas tro på. En person som köper Weekly World News skulle knappast avskriva någon av ovanstående artiklar som bluff. Det vet givetvis redaktionsledningen. Artiklar na skrivs därför på ett sådant sätt att läsarna ska kunna säga: "Man ska aldrig säga aldrig. Sådant har jag ju hört talas om förut, så varför skulle det har inte kunna vara sant?".

 

Genom att tidningarna tangerar gränserna för det troliga är det sedan lätt för läsarna att själva förvandla det otroliga till sanning. Viljan att tro är stark.

 

Av de fem tidningarna har ovan är Sunday Sport utan tvekan den mest fascinerande. Här kan man inte bara läsa om att en dubbeldäckad Londonbuss försvann från en gata i London 1961 och sedan hittades infrusen i isen på Sydpolen - en så dåligt underbyggd historia skulle aldrig tryckas i Sunday Sport. Nej, här publiceras också intervjuer med flera av passagerarna samt en bild på bussen stående på nosen i ett isberg med några pingviner i förgrunden. Allt i färg.

 

I Sunday Sport får varje vecka 500.000 engelsmän sitt lystmäte av bisarra och osannolika historier. Det är fler läsare än både Independent on Sunday och Sunday Correspondent tillsammans.

 

Och chefredaktören Drew Robertson, själv värvad från The Sun, avslöjade i en intervju i den tyska UFO-tidskriften Cenap Report att han hämtat inspirationen från amerikanska National Enquirer.

 

"Vi hjalper folk med deras söndagsunderhållning", sa Robertson till Cenaps reporter.

 

Och mitt i allt detta spelar de flygande tefaten en viktig roll. Att den engelskspråkiga tabloidpressen har många synder på sitt samvete har varit känt lange. Redan 1968 varnade ufologen John Keel för deras "UFO-artiklar" i en artikel i Flying Saucers:

 

"Alla ufologer bor vara mycket kritiska till rapporter som publiceras i dessa tidningar. Tidningarna har upptäckt att UFO-rubriker säljer och de hittar på rapporter som inte har någon som helst verklighetsgrund".

 

Bluffarna kan radas upp i det oändliga så vi begränsar oss till några artiklar med svensk inblandning från senare år:

 

Den 14 april 1987 hade The Sun en intervju med den "svenske författaren Olaf Swensen". Swensen berättar för tidningens reporter hur utomjordiska varelser avlyssnar den transatlantiska telefonkabeln. Alla vara privatsamtal var inte längre så privata. Men någon författare vid namn Olaf Swensen finns inte i Sverige och namnet verkar snarare vara ett hopkok av något som ska låta skandinaviskt för en amerikansk läsekrets.

 

I februari 1989 kunde Weekly World News berätta att en rymdbaby skulle födas ett halvår senare, den 29 juli. Sådana historier är inte ovanliga i dessa spekulationstidningar men den har gången skulle rymdbabyn födas i Sverige. I tidningen berättade doktor "Rolf Ahlquist" för den församlade pressen i Hässleholm att en 32-årig svenska bar på ett barn avlat av en man från rymden. Historien bekräftades av en annan doktor vid namn Marita Murberger.

 

Historien om rymdbabyn har kontrollerats av Håkan Blomqvist på Arkivet for UFO-forskning som kunde konstatera att vare sig Rolf Ahlquist eller Marita Murberger existerar i verkligheten.

 

Nu är det inte alltid som vara kollegor på andra sidan Atlanten lyckas så väl med sina historier. När The Sun i november 1985 under rubriken "UFO aliens made us pregnant" ("UFO-varelser gjorde oss med barn") lät sin reporter Travis Hawk "intervjua" två svenska flickor verkar den gode Hawk ha blandat ihop telefonkatalogerna. De två flickorna, Ula Gulstead och Gretchen Ullman (typiska svenska namn, inte sant?), kunde berätta hur de blivit ombordtagna på ett tefat där de förfördes och blev med barn. Flickorna studerade båda vid "University of Sweden" (försök att hitta den skolan om ni kan) fick efter händelsen hjälp fran platsen av en polis (med det svenskklingande namnet "Alan Aschan").

 

Materialet i de har tidningarna bygger på kombinationer av publikdragande element: sex, våld, kändisar, det okända och övernaturliga händelser. Genom att namnge forskare och andra respekterade personer ger tidningarna de mest osannolika artiklar en aura av trovärdighet. Ofta bor forskarna i avlägsna länder såsom Sverige vilket gör historierna svåra att kontrollera för de amerikanska läsarna.

 

Lika ofta väljer man dock att citera "en specialist vid NASA", "en expert", "en sovjetisk vetenskapsman" eller något liknande för att på så sätt göra en dementi omöjlig. Genom att hela tiden balansera på gränsen till vad läsarna förväntas våga tro på lyckas tidningarna komma ut i jätteupplagor.

 

De flesta av dem har minst ett fantastiskt UFO-fall i varje nummer. Fallen kan helt enkelt inte bli nog fantastiska. Engelska Sunday Sport var dock nära att slå sitt eget fantasirekord i april 1988 när tidningen publicerade historien om att en B 52:a frän andra världskriget hade hittats i en krater på månen - och att besättningen formodas vara vid liv!

 

Artikeln om bombplanet som flög till manen illustrerades av ett foto av B 52:an stående i sin krater men också av tre teorier om hur det kommit dit:

 

Teori 1: Adolf Hitler, som förresten lever i högönsklig välmåga på andra sidan månen, använder sig av flygplanet som taxi.

 

Teori 2: Planet har sugits upp från Bermudatriangeln. (Exakt hur detta skulle ha gått till är det ingen som vet).

 

Teori 3: Allt är en bluff och bilderna förfalskade. En "källa på Cape Kennedy" betecknar gåtan med flygplanet som "the brain teaser of the year" ("årets nöt att knäcka") vilket låter som en mild underdrift.

 

Att teori 3 verkligen är den riktiga råder det ingen tvekan om. UFO-Sveriges fältundersökare och flygexpert Håkan Fenander har kunnat visa att den publicerade bilden inte föreställer en B 52:a och att bombplan av den typen kom i drift i det amerikanska flygvapnet först 1955, tio år efter andra världskrigets slut. Att tidningens fotomontage av planet liggande i kratern inte är överdrivet välgjord gör inte historien mera trovårdig. Artikeln har faktiskt återgivits i en svensk UFO-tidskrift utan någon som helst kommentar trots att till och med artikelförfattaren verkar ha tagit sin egen historia på skoj.

 

Däremot missade samma UFO-tidskrift att uppmärksamma Sunday Sports uppföljning veckan efter: "World war 2 bomber found in space" ("Andra världskrigsbombplan funnet i rymden"). Den har gången illustrerat med ett foto av rymdskytteln Atlantis jagande B 52:an i en bana runt jorden. Hitler verkade ha tagit en tur i sin taxi. Senare har en liknande bild publicerats i en svensk UFO-bok där författaren till och med intervjuat en rysk vetenskapsman som påstar att bilden är tagen av en rysk mänsond. Men jämför man bilden med andra tagna av amerikanska sonder visar det sig att allt rör sig om en ren bildmanipulation.

 

Bilden på kratern finns i flera astronomiska böcker men då minus bombplan. För den som ändå väljer att tro på bilden kan avslöjas att kratern faktisk är 100 kilometer i diameter vilket skulle göra bombplanet till universums största.

 

 

 

Det här med att hitta saker i rymden är ett kärt ämne för Sunday Sport. Den 1 oktober 1989 upptogs nästan hela tidningens förstasida av berättelsen om hur chockade vetenskapsman upptäckt en staty av Elvis Presley på planeten Mars. Tidningen uppger att deras reporter först blev misstänksam när sovjetiska vetenskapsmän visade honom bilden men efter att ha undersökt den blev han övertygad: någon hade tillverkat en staty av Elvis och placerat den på Mars. Att statyn på bilden är en exakt kopia av en Elvisstaty på jorden gör bara gåtan ännu större enligt Sunday Sport.

 

Nu är det inte alltid skvallertidningarnas reportrar behöver kasta sig ut i rymden för att slita ihop till lönen. Förutom Sverige är Kina, Ryssland och Brasilien några av de exotiska länder som ofta används av dessa tidningar när de ska beskriva någon otrolig händelse. I april 1987 kunde exempelvis Weekly World News berätta att en hel kinesisk familj kidnappats av rymdvarelserna. Samma tidning kunde tvä månader senare avslöja att världens ledare informerats om att en farkost med utomjordiska varelser störtat i centrala Kina. De fem besättningsmännen hade alla overlevt och bafann sig på sjukhus för vård.

 

För att inte tappa mark i denna bisarra lögntävling publicerade amerikanska The Sun samma månad en intervju med en pensionerad sköterska. Sköterskan berättade att hon räddat livet på en döende rymdman som ådragit sig en vanlig förkylning. Händelsen påstods ha inträffat i Sydafrika.

 

Amerikanska National Enquirer har under många år behandlats med en ofattbar respekt av svenska ufologer. Särskilt ofta förekommande var detta under 70-talet när UFO-Information hämtade en stor del av sitt utländska material därifrån. I början publicerade National Enquirer en del välunderbyggda fall men efter hand sjönk kvaliteten betänkligt.

 

Det finns manga bra historier om National Enquirer. En återgavs i tidningen Journalisten nummer 35 1990. Enquirer skulle en gång ha en artikel om en självlysande ko i Indiana. En medarbetare beordrades ringa en nobelpristagare för en kommentar. Nobelpristagaren blev inte allt för glad över samtalet utan svarade att det övergick hans förstand att en journalist hade mage att ringa honom om sådant trams. Reportern skrev ut artikeln med ett hårt redigerat referat av telefonintervjun med avslutningen: "Nobelpristagare erkänner: det här övergår mitt förstånd!". Ibland händer det dock att en historia återges ganska korrekt.

 

Fallet Ante Jonsson är ett sådant exempel. Når tidningen The Globe den 18 december 1984 återgav händelsen under rubriken "My terrifying battle with a UFO kidnap team" ("Mitt hemska kamp med en grupp UFO-kidnappare") fick man såväl namn, plats och tidpunkt rätt. Men säg den skvallerjournalist som kan låta bli att spetsa till en redan bra historia med lite myndighetsinblandning.

 

I slutet av artikeln påstas att Ante Jonssons förhörts av den svensk a militären under nio månader och att flera psykoanalytiker gått bet på fallet. Fast den har gå ngen vågar sig journalisten inte på att namnge någon källa. Kanske var det lika bra det.

 

En genomgång av de tre största svenska UFO-tidningarna, UFO-Aktuellt, UFO-Information och SAF Bulletin, från och med 1985 fram till och med 1990 visar att de fem ovannämnda skvallertidningarna numera intar en blygsam position som källor i åtminstone två av UFO-tidskrifterna: UFO-Aktuellt publicerade inte en enda större artikel ur de fyra tabloidtidningarna 1985-1990. Främsta utländska källa är Flying Saucer Review.

 

UFO-Information klarar sig inte lika bra; fyra artiklar återgavs mellan 1985-1990. Tidskriftens främsta källor är Flying Saucer Review, International UFO Reporter och MUFON UFO Journal. Till tidningens försvar ska sägas att under det senaste året har ingen artikel från den utländska skvallerpressen förekommit.

 

SAF Bulletinen, däremot, återger ofta - och utan vägledande kommentarer - de mest hårresande historierna ur samtliga fem tidningarna. Inte mindre än 13 gånger mellan 1985-1990 publicerar man sådana artiklar. Men även här har antalet minskat under 1990. En del historier översätts av svenska herrtidningar och får därmed spridning över landet. Därifrån klipps de ur av en UFO-intresserad allmänhet som inte alltid har så lätt att skilja på sant och falskt.

 

Särskilt vanligt är det att "Nya Fibban" återger historier från Weekly World News, en källa som de av någon anledning föredrar att kalla "WW News". Här hittar vi inte bara bilder på jättetomater odlade av rymdmänniskorna utan också bilder på ET själv. Senast den 7/1 i är publicerade "Nya Fibban" en serie bi lder ur Weekly World News föreställande "en rymdman som förs in i e n bil av tva CIA-agenter".

 

Det är heller inte förvånande att samma tidning ("Nya Fibban" 6/90) har kunnat presentera Sunday Sports bilder på himmelriket under rubriken: "Sensationellt satellit-foto: Himmelriket existerar!". På bilden syns ett stjärnfält i var egen galax Vintergatan med ett grekiskt tempel lätt framträdande bland stjärnorna. Att det är en inkopiering över en del av stjärnfälten i Skyttens stjärnbild är inte svårt att konstatera och den som vill kan alltid jämfora med andra bilder över samma område i någon astronomisk bok (till exempel "Planeterna och universum", sidan 167 eller omslaget till Rolf Edbergs bok "Har är vi hemma"). Där saknas dock templet.

 

Skojarna har dock, vilket är vanligt, gett läsarna några ledtrådar som ska visa att historien är ett påhitt. Inte nog med att artikeln är publicerad i en särskild sektion med rubriken Skandal-bladet, dess ortsdatering är "Death Valley". Och var skulle passa bättre for oss sekulariserade människor att upptäcka Guds eget himmelrike om inte i dödsskuggans dal?

 

Några nummer senare ("Nya Fibban" 8/90) kunde tidningen basunera ut det fantastiska påståendet att amerikanska astronauter hade hittat ett avtryck av en naken barnfot på manen. Det hela skulle ha inträffat under Apollo 17:s landning i december 1972 och tidningen kunde som bevis publicera en suddig bild på ett fotavtryck som skulle kunna vara taget i vilken sandlåda som helst. Att man dessutom lyckats döpa om astronauterna Eugen Cernan och Harrison Schmitt till Eugene Cernon och Harrison Scott styrker givet vis historien ytterligare.

 

Skvallertidningarnas sätt att använda bilder är ofta förledande. Montage som i fallet med B 52:an och Elvis staty är vanliga men ännu vanligare är att man helt enkelt använder bilder som inte har med artikeln att göra.

 

När National Enquirer (18 mars 1986) skulle illustrera en artikel om att Englands prins Charles observerat ett konstigt ljussken från sitt privata flygplan publicerar man en bild av det så kallade Gran Canaria UFOt från den 5 mars 1979. Ett "UFO" som senare har visat sig ha en naturlig förklaring. Detta namner man givetvis inte i texten. Istället ger bilden sken av att höra ihop med prinsens observation.

 

The Sun (17 april 1984) gjorde ett liknande bildval nar man skrev om ett tyskt kontaktfall där en bonde påstods ha kidnappats av varelser från ett tefat. Enligt bildtexten ska fotot från landningsplatsen föreställa "brända områden på bondens fält efter UFOt". I själva verket är det en av de många cirklarna från de engelska vetefälten, närmare bestämt den från Bratton, juli 1983 (se Meaden: The circles effects and its mysteries, sid 65) som tidningen publicerat. Bilden har alltså inget med den pastådda tysk a händelsen att göra.

 

Inte heller Danmark undgår att dras in i sagobranschen. Danska UFO-Nyt uppmärksammade i sitt nummer 2, 1989 en historia väl tillrättalagd för amerikansk publik. Den här gången var det amerikanska Weekly World News som den 2 augusti 1988 kunde rapportera att "något stort och dödligt finns ute i rymden". En europeisk toppastronom, dansken Vald Sörensen, hade slagit larm vid en konferens i den lilla danska staden Nakskov. Det hela bekräftades av hans kollega, radioastronomen Tage Olsen.

 

I artikeln varnade astronomerna för att dra föremålets uppmärksamhet till jorden. Om vi skulle avslöja oss var risken stor att detta hot från yttre rymden skulle styra hit och göra processen kort. Därför föreslog astronomerna att alla radio- och tv-utsändningar omedelbart skulle upphöra över hela jorden (tala om ett ramaskri från licensbetalarna och kabeltittarna!). När Ole Henningsen vid danska UFO-organisationen SUFOI undersökte historien visade det sig att den påstådda konferensen i Nakskov aldrig ägt rum, att Sörensen och Olsen inte existerade och att hela artikeln var lögn fran borjan till slut.

 

Vad kan vi då lära av allt detta? Jo, givetvis att ta de ovannämnda tidningarna för vad de är. Underhållningsläsning och skapare av moderna sagor. Vi kan inte stoppa dessa tidningar från att sprida sin desinformation men vi kan sluta vidarebefordra den. När artiklarna publiceras i sitt sammanhang i den tidskrift de en gång är skrivna for är de relativt harmlösa. Sammanhanget med de övriga artiklarna i tidningen ger en god bild av vilken tillit man ska sätta till innehållet. Faran uppstår först sedan de plockats ut ur detta sammanhang och presenteras i form av ett urklipp eller en översättning i någon UFO-tidskrift. Artiklarna ges då ett slags legitimitet tillsammans med tidskriftens övriga material.

 

För att inte detta ska behöva inträffa måste svenska UFO-tidskrifter sluta översätta och sprida material från dessa sagotidningar utan att först kontrollera sanningshalten i rapporterna. Fortsätter publiceringen är risken stor att någon läsare till slut drar slutsatsen att det nog måste ligga något bakom alla artiklarna; ingen rök utan eld.

Men röken är bara en ridå som får oss att missa det vi egentligen borde ägna oss åt. Och lögnhistorierna fortsatter att publiceras i en aldrig sinande ström utan något annat mål än att lura lättrogna läsare på deras pengar.